Introduktion: WHO betonar vikten av att integrera traditionell- och komplementärmedicin i nationella hälsovårdssystem. I Sverige förekommer integrativ medicin med antroposofisk inriktning på Vidarkliniken i Järna. Syfte: Att studera förändringar av självskattat hälsotillstånd hos patienter som erhållit antroposofisk vård på Vidarklinikens öppenvårdsmottagning i Norrköping. Metod: En kvantitativ metod med enkäter till 26 patienter på Vidarklinikens öppenvårdsmottagning i Norrköping, konsekutiv datainsamling. Hälsorelaterad livskvalitet skattades med hjälp av EQ-5D (rörlighet, hygien, aktivitet, smärta och oro) och EQ-VAS (totalt hälsotillstånd) samt två enkäter, konstruerade för denna studie, med VAS-skalor för sömnkvalitet, fysiskt tillstånd, psykiskt tillstånd och förutsättningar att hantera sin livssituation, samt patienternas beskrivning av måluppfyllelse. Därutöver undersöktes patienternas sjukskrivningsgrad och läkemedelsförbrukning. Resultat: Patienterna hade mycket varierande diagnoser och ofta sammansatt problematik. Vanligast var utmattning, fibromyalgi och smärta. Resultaten varierade mellan diagnosgrupperna. Huvuddelen av patienterna rapporterade stor tillfredsställelse med vård, behandling och bemötandet från personal, till hög grad uppnådda förväntningar och mål, samt att överlag ha fått bättre förutsättningar att hantera sin livssituation. Det fanns ingen signifikant skillnad i medelvärdet för EQ-5D index eller EQ-VAS, men trend till signifikant förbättring vad gäller sömnkvalitet och psykiskt tillstånd, samt signifikant förbättring av självskattat fysiskt tillstånd (p=0.021). Vid delanalys av de enskilda dimensionerna (EQ-5D) fann man förbättrat tillstånd i någon/några av dimensionerna hos 36 % av patienterna, oftast vad gäller rörlighet och minst vanligt vad gäller smärta. Slutsats: I denna grupp med omfattande och varierande och ofta mycket långvarig problematik påvisades stor uppskattning av vården, trender till förbättrade resultat vid sömnkvalitet och psykiskt tillstånd, samt signifikant förbättrade resultat vid självskattat fysiskt tillstånd. / Introduction: WHO stresses the importance of integrating traditional and complementary medicine into national health systems. In Sweden, integrative medicine with an anthroposophical focus is practised at Vidar Clinic in Järna. Purpose: To study changes in the self-rated health status of patients receiving anthroposophic care at Vidar Clinic outpatient facility in Norrköping. Method: A quantitative method using questionnaires to 26 patients at the Vidar Clinic outpatient facility in Norrköping, [using] consecutive data collection. Health-related quality of life was estimated using EQ-5D (mobility, hygiene, activity, pain and anxiety) and EQ-VAS (overall health status) along with two questionnaires specially designed for this study, with VAS scales for sleep quality, physical condition, mental condition and the ability to manage their lives, as well as the patients’ description of whether or not they felt fulfilled in their lives. In addition, the patients’ sickness absence rates and drug consumption were analysed. Results: The patients had extremely varying diagnoses and often complex problems. The most common were fatigue, fibromyalgia and pain. The results varied between the diagnostic groups. The majority of the patients reported great satisfaction with their care and treatment and how they were being cared for by the staff; to a large extent they felt that their expectations and goals had been achieved, and that in general they had been given better capabilities to manage their lives. There was no significant difference in the mean value for the EQ-5D index or EQ-VAS, but a tendency to significant improvement in sleep quality and mental condition, and a significant improvement in self-estimated physical condition (p=0.021). When a partial analysis was conducted of the individual dimensions (EQ-5D), improved conditions were found in one/some of the dimensions in 36 per cent of the patients, usually in terms of mobility and least common with regard to pain. Conclusion: In this group, with extensive and varied and often very long-term problems, great appreciation of the care was shown, there were tendencies to improved results in sleep quality and mental condition, and significantly improved results in self-estimated physical condition.

Dans le domaine de la santé, la mesure d'utilité permet d'exprimer la valeur que peut donner un individu à un état de santé, comprise généralement entre 0 (la mort) et 1 (meilleur état de santé envisageable). L'utilité permet de valoriser simultanément le résultat clinique et son impact sur l'état de santé du patient, et d'exprimer ainsi la qualité de vie liée à la santé. Nous nous sommes intéressés dans ce travail à l'approche indirecte d'estimation d'utilité, consistant à dériver une utilité à partir des échelles psychométriques de mesure de l'état de santé (questionnaires génériques). Cette approche permet de répéter la mesure de l'utilité dans le temps et ouvre des perspectives pour l'analyse du changement d'utilité. Les objectifs étaient de définir un seuil de changement pour l'utilité dérivée des instruments de mesure psychométrique de la qualité de vie, et de prendre en compte dans l'interprétation du seuil la présence des comorbidités ou d'un phénomène de response-shift. Afin de répondre à nos objectifs, nous avons étudié, d'une part, le changement d'utilité mesurée par le SF-6D dans une cohorte de patients atteints d'arthrose des membres inférieurs (cohorte KHOALA) et l'effet des comorbidités sur l'utilité et son changement. D'autre part, nous avons estimé l'utilité de donneur vivant de rein à partir des questionnaires EQ-5D et SF-6D avant et 3 mois après le prélèvement du rein. Un seuil de changement a été estimé et un phénomène de response-shift a été recherché. Les résultats ont montré l'effet délétère des comorbidités sur la mesure de l'utilité chez les patients atteints d'arthrose, et mis en évidence l'importance de la sévérité fonctionnelle de l'arthrose dans l'expression de l'utilité et son changement. Chez les donneurs vivants de rein nous avons mis en évidence une diminution significative de l'utilité à 3 mois, avec une proportion de plus de 30% de donneurs ayant atteint le seuil de détérioration significative. L'estimation du seuil de changement diffère selon la population étudiée, l'instrument de mesure de l'utilité, et la méthodologie appliquée pour définir ce seuil. En conclusion, l'évaluation du changement d'utilité doit tenir compte de l'existence des comorbidités ainsi que de l'adaptation du jugement de valeur que l'individu porte sur son état de santé lorsque celui-ci évolue. La complexité des méthodes psychométriques pour la mesure de l'utilité doit amener à être prudent sur leur prise en compte dans les modèles d'évaluation économique. L'identification d'un seuil pour l'interprétation du changement peut être un élément complémentaire utile dans la démarche d'analyse décisionnelle / In health economic, the concept of utility was used to describe a state of health in patients. The unit value of health state utility ranges between 0, representing "death" state, and 1 representing a "perfect" health state. It is possible to recover through the measurement of utility both the clinical outcome and their impact on the health of the patient, and thus express the quality of life related to health. In this work, we used the indirect approach for estimating utility that is derived from a generic utility scales (quality of life questionnaires). The objectives of this thesis were to define a threshold of change for the utility derived from psychometric instruments measuring quality of life, and to take into account for the change interpretation, the presence of comorbidities or a response-shift phenomenon. We used data from a cohort of patients with osteoarthritis of lower limbs (KHOALA cohort) for estimate the impact of comorbidities in utility measured by the SF-6D its change over 3 years. We are also interested in the particular case of living kidney donors. The utility was estimated by the EQ-5D and SF-6D before and 3 months after kidney donation. A threshold of significant deterioration has been estimated and the presence of a response-shift phenomenon was controlled. The results showed the deleterious effect of comorbidities on utility measurement for patients with lower limbs osteoarthritis, and highlighted the importance of the functional severity of osteoarthritis in the expression of utility and its change over time. Living kidney donors experienced a significant decrease in their utility score in the short term, and more than third of donors have reached the threshold of significant deterioration. The threshold of utility change varies depending on the population studied, the measurement instrument, and the methodology used to define the threshold. In conclusion, the assessment of utility change must take into account the existence of other diseases and the adaptation of the individual on his health state variation. The complexity of measuring individual preferences by psychometric instruments should lead to be careful about introducing them in the economic evaluation. The use of a threshold for the interpretation of utility change can be an additional element in the decision-making process

Objective: To analyze the change in health-related quality-of-life (HRQoL) in patients with Parkinson’s disease (PD) and to identify different classes of HRQoL decline. Methods: A longitudinal cohort study was performed to assess clinical parameters (unified PD rating scale, Beck Depression Inventory) and HRQoL data (EuroQol, Parkinson’s Disease Questionnaire [PDQ]-39) at baseline, 3, 6, 12, 24, and 36 months. A total of 145 patients with PD were consecutively recruited in the county of Northern Hessia, Germany, between January and June 2000. A latent growth mixture model was applied to analyse the heterogeneity in HRQoL trajectories. Results: We successfully applied latent mixture growth modeling in order to identify different classes of HRQoL trajectories in PD. Three growth models were developed and each resulted in a four-class model of distinct patterns using the generic EuroQol instruments’ outcomes (EuroQol-5 Dimensions and visual analogue scale) and the disease-specific PDQ- 39. The four classes were defined by individual trajectory characteristics. Classes one and two represented trajectories with moderate declines over 36 months, but with different initial intercepts. Class three consisted mainly of patients who passed away during the observation period and therefore had a large HRQoL decline. Class four was characterized by a low level of HRQoL at baseline and a significant subsequent decline. Conclusions: The findings provide a more elaborate understanding of the variability in HRQoL reduction in PD over time. The classification of different HRQoL subgroups may help to explain the response of PD patients to the natural history of the disease. Future research will enable the identification of HRQoL responder subgroups on different treatment regimens.

Background: Diabetes with onset in younger ages affects both length of life and health status due to debilitating and life-threatening long-term complications. In addition, episodes and fear of hypoglycaemia and of long-term consequences may have a substantial impact on health status. This study aims to describe and analyse health-related quality of life (HRQoL) in individuals with onset of diabetes at the age of 15-34 years and with a disease duration of 1, 8, 15 and 24 years compared with control individuals matched for age, sex and county of residence. Methods: Cross-sectional study of 839 individuals with diabetes and 1564 control individuals. Data on socioeconomic status and HRQoL using EQ-5D were collected by a postal questionnaire. Insulin treatment was self-reported by 94% of the patients, the majority most likely being type 1. Results: Individuals with diabetes reported lower HRQoL, with a significantly lower mean EQ VAS score in all cohorts of disease duration compared with control individuals for both men and women, and with a significantly lower EQ-5D(index) for women, but not for men, 15 years (0.76, p = 0.022) and 24 years (0.77, p = 0.016) after diagnosis compared with corresponding control individuals. Newly diagnosed individuals with diabetes reported significantly more problems compared with the control individuals in the dimension usual activities (women: 13.2% vs. 4.0%, p = 0.048; men: 11.4% vs. 4.1%, p = 0.033). In the other dimensions, differences between individuals with diabetes and control individuals were found 15 and 24 years after diagnosis: for women in the dimensions mobility, self-care, usual activities and pain/discomfort and for men in the dimension mobility. Multivariable regression analysis showed that diabetes duration, being a woman, having a lower education and not being married or cohabiting had a negative impact on HRQoL. Conclusions: Our study confirms the negative impact of diabetes on HRQoL and that the difference to control individuals increased by disease duration for women with diabetes. The small difference one year after diagnosis could imply a good management of diabetes care and a relatively quick adaptation. Our results also indicate that gender differences still exist in Sweden, despite modern diabetes treatment and management in Sweden.

Tidigare forskning av hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar med funktionsnedsättning har visat att de skattar sin hälsa lägre jämfört med den typiska populationen. Hälsorelaterad livskvalitet tycks dessutom variera mellan olika diagnosgrupper. Kunskap om hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar har fortfarande brister därför finns ett behov av ytterligare studier. Det finns dessutom ett behov av dessa studier i kliniska sammanhang. Syftet med denna studie var att undersöka och beskriva hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar i Västerbotten. Totalt 182 barn och ungdomar indelade i fem olika diagnosgrupper deltog i studien. Enkäten The EuroQol Five Dimensions Health Questionnaire, Youth version (EQ-5D-Y) användes för skattning av hälsorelaterad livskvalitet. I enlighet med tidigare studier tyder resultaten på att hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar med svårare funktionsnedsättningar tycks vara lägre än för barn med lindrigare funktionsnedsättningar. Vidare tyder resultaten på att det fanns signifikanta skillnader i hälsorelaterad livskvalitet mellan olika diagnosgrupper samt mellan pojkar och flickor. Studien visar att det finns risk att barn med svårare funktionsnedsättningar jämfört med barn som hade mindre omfattande funktionsnedsättningar kan uppleva lägre generell hälsorelaterad livskvalitet samt mer svårigheter inom de olika hälsodimensionerna. / Previous health related quality of life studies in children and adolescents with disabilities have shown that they rate their health lower than in the typical population. Also, health-related quality of life appears to vary between different diagnostic groups. Knowledge of health-related quality of life in children and adolescents with various disabilities still has deficiencies therefore there is a need for further studies. There is also a need for such studies in the clinical context. The purpose of this study was to explore and describe health-related quality of life in children and adolescents with various disabilities in Västerbotten. A total of 182 children and adolescents divided into five different diagnostic groups participated in the study. The questionnaire The EuroQol Five Dimensions Health Questionnaire, Youth version (EQ-5D-Y) was used to estimate the health-related quality of life. In accordance with previous studies, the results suggest that health-related quality of life in children and adolescents with severe disabilities seems to be lower than for children with less severe disabilities. Furthermore, the results suggest that there were significant differences in health-related quality of life between different diagnostic groups and between boys and girls. The study shows that there is a risk that children with severe disabilities compared with children who have less severe disabilities may experience lower overall health-related quality of life and more difficulties in the various health dimensions.

Background  Celiac disease (CD) is a chronic disorder in genetically predisposed individuals in which damage to the small intestine is caused by eating foods containing gluten. The prevalence has been shown to vary from around 1-3%, but most people with CD are undiagnosed. An option for finding those with unrecognized CD would include screening the general population, i.e., mass screening. However, screening identifies a pre-disease or disease condition in people who are presumed healthy and have not sought help. Therefore, the impacts of the screening process and being diagnosed through screening should be explored before such a public health intervention is considered. A population-based CD screening study involving 12-year-olds was undertaken in Sweden and provided an opportunity to explore these issues related to CD screening. Aims To make inferences about the potential impacts mass screening for CD can have on participants by exploring experiences and outcomes for participants involved in CD screening study. Methods and Subjects  Both qualitative (short written narratives) and quantitative (questionnaires with EQ-5D instrument) methods were used. Children who participated in the CD screening study were invited to write narratives at the time of the screening, before screening results were known, describing their experience with the screening (n=240). The EQ-5D instrument was used to measure and compare health-related quality of life reported by participants at the time of the screening and one year after the screening-detected participants received their diagnosis (screening-detected n=103, referents n=483). Those with screening-detected CD were also invited to write narratives one and five years after their diagnosis. In these narratives the adolescents described how it felt to be diagnosed with CD, how it felt to live with CD, and if they thought all children should be screened (one-year follow-up n=91, five-year follow-up n=72). Results  Even though some children experienced fear and anxiety during the screening, overall they had, or were provided with, tools that allowed them to cope well with the screening. The health-related quality of life reported by those with screening-detected CD was similar before and one year after diagnosis (and similar to that of the referents). We also found that after five years of living with the diagnosis there had been maintenance and evolution in the beliefs and practices of these adolescents. Being detected through screening and the threat of complications impacted how they felt about the diagnosis, coped with the gluten-free diet, and what they thought about CD screening. Five years after the screening-detected diagnosis the adolescents have adjusted to the disease and adapted new habits and coping strategies to deal with the gluten-free diet. However, there are still those who doubt the accuracy and benefit of the diagnosis.   Conclusions  Our findings suggest that it is possible for participants to avoid excess anxiety during CD screening. However, there was not consensus among participants that being detected and treated had improved their health-related quality of life or that the immediate benefits outweighed the harm caused by being detected in this way. When considering mass screening, the affect on the participants is important to take into account and our findings shed light on some of the potential impacts a CD mass screening could have on participants.

Die Therapie von Azetabulumfrakturen bei älteren Patienten bleibt ein kontrovers diskutiertes Thema, was aufgrund der steigenden Inzidenz zunehmend an Relevanz gewinnt. Richtlinien für die Therapie existieren vor allem für ein jüngeres Patientenkollektiv, was die Therapieentscheidung bei älteren Patienten erschwert. Trotzdem wurden in den letzten Jahren zunehmend auch ältere Patienten operativ versorgt. In der vorliegenden Arbeit wurde untersucht, ob ältere Patienten von einer operativen Therapie profitieren und ob ältere Patienten generell ein schlechteres Outcome aufweisen als jüngere. Es wurden 374 Patienten mit Azetabulumfraktur untersucht, welche zwischen 2005 und 2014 am Universitätsklinikum Leipzig operativ oder konservativ versorgt wurden. Zunächst wurden den krankenhausinternen Patientenakten allgemeine Patientendaten entnommen und anschließend eine Befragung mittels Fragbogen und eine klinische Nachuntersuchung durchgeführt. Schlechtere Ergebnisse im Outcome älterer Patienten traten zwar auf, erwiesen sich jedoch nur für die Items KÖFU und KÖRO des SF-36, den Parameter „Eigenständige Versorgung“ des EQ-5D sowie die Parameter „Hinken“ und die „Verwendung von Gehhilfen/Gehfähigkeit“ im Merle d’Aubigé und Harris Hip Score als statistisch signifikant. Auch zwischen den operativ oder konservativ versorgten Patienten wurden kaum signifikante Unterschiede im Outcome gefunden. Lediglich im psychischen Bereich des SF-36 (PSYC und psk) zeigten sich bei jüngeren konservativ versorgten Patienten signifikant bessere Ergebnisse. Ansonsten ließen sich keine signifikanten Unterschiede zwischen den Versorgungsgruppen, weder bei älteren noch bei jüngeren Patienten in den Scoresystemen feststellen. Insgesamt erwiesen sich die Unterschiede der Outcomeergebnisse zwischen den Alters- und Versorgungsgruppen als tendenziell und rücken unserer Meinung nach in den Hintergrund. Demnach schneiden ältere Patienten nach erfolgter Therapie unter Berücksichtigung des Allgemeinzustandes genauso gut ab wie jüngere Patienten. Die Gründe für die überraschend guten Ergebnisse im Outcome bei älteren und auch konservativ versorgten Patienten könnten Grundlage für weitere Arbeiten sein. Intentionen, welche möglicherweise die Therapieentscheidung künftig stärker beeinflussen könnten, sind der Anspruch an eine möglichst anatomische Reposition auch im hohen Alter und der damit verbundenen Langlebigkeit der angewendeten Therapie. Dadurch wäre die Senkung der Komplikationsrate sowie der Rate sekundär implantierter H-TEPs möglich. Diese sind aktuell bei operativ versorgten jüngeren und älteren Patienten deutlich höher als bei konservativ versorgten. Zwischen den Altersgruppen bestand kein statistisch signifikanter Unterschied. Um diese These zu untermauern sind weitere kontrollierte Beobachtungen des Outcomes sowie der Komplikationsraten nötig.:Inhaltsverzeichnis I Abbildungsverzeichnis III Tabellenverzeichnis IV 1 Einleitung  1 1.1 Einführung in die Thematik  1 1.2 Anatomie  2 1.2.1 Funktion und Bedeutung des Azetabulums  2 1.2.2 Anatomie des Azetabulums  2 1.2.3 Biomechanik des Hüftgelenkes  5 1.3 Pathologie  6 1.3.1 Pathomechanik der Azetabulumfraktur  6 1.3.2 Demographie und Epidemiologie  7 1.3.3 Frakturklassifkation  8 1.3.4 Diagnostik  9 1.3.5 Therapie  12 1.3.6 Komplikationen  14 1.4 Fragestellung  15 2 Patienten und Methoden  16 2.1 Patientenkollektiv  16 2.2 Methoden  17 2.2.1 Datenerhebung  17 2.2.2 Datenerfassung  17 2.2.3 Statistik  19 3 Ergebnisse  21 3.1 Patientenkollektiv  21 3.1.1 Allgemeine Merkmale  21 3.1.2 Unfallmechanismus und Trauma  22 3.1.3 Frakturklassifkation 24 3.1.4 Therapie  25 3.1.5 Komplikationen  26 3.1.6 Revisionen  29 3.2 Ergebnisse der Nachuntersuchung  30 3.2.1 Allgemeine Merkmale des Nachuntersuchten Patientenkollektivs  30 3.2.2 Ergebnisse im SF-36  30 3.2.3 Ergebnisse im EQ-5D  32 3.2.4 Ergebnisse im Merle d’Aubigné Score  33 3.2.5 Ergebnisse im Harris Hip Score  34 3.2.6 Vergleich der Scoreergebnisse  36 4 Diskussion  37 4.1 Allgemeine Gruppenmerkmale  37 4.2 Unfallmechanismus und Trauma  39 4.3 Klassifkation  40 4.4 Therapie  41 4.5 Komplikationen  43 4.6 Ergebnisse der Nachuntersuchung  44 5 Zusammenfassung der Arbeit 47 6 Quellen  49 7 Anlagen  A 7.1 Anlage A: AO-Klassifkation  A 7.2 Anlage B: Fragebogen zur Nachuntersuchung  C 7.3 Anlage C: Klinischer Nachuntersuchungsbogen  H 7.4 Anlage D: SF-36 Gesundheitskonzepte I 7.5 Anlage E: EQ-5D Bereiche  J 7.6 Anlage F: Modifizierter Merle d‘Aubigné Score K 7.7 Anlage G: modifizierter Merle d'Aubigné Score Auswertung L 7.8 Anlage H: Harris Hip Score Parameter. L 7.9 Anlage I: Harris Hip Score Auswertung N

Die Arbeit befasst sich mit anonymisierten Daten von 142 Patienten mit 159 Fällen (17 Patienten wurden beidseitig operiert) einer Femurschaftfraktur die im Uniklinikum Leipzig versorgt wurden. Dabei wurden drei verschiedene Osteosyntheseverfahren angewendet: antegrade und retrograde intramedulläre Marknagelung sowie die Plattenosteosynthese. Die Aufgabenstellung umfasst eine retrospektive Analyse der postoperativen Ergebnisse zwischen Januar 2003 bis Dezember 2010 unter Einbeziehung der postoperativen Komplikation, Daten zur subjektiven Lebensqualität (EQ-5D) im Rahmen einer Subgruppenanalyse sowie zugehörige Röntgenbilder. Es konnte festgestellt werden dass geringfügige Unterschiede bezüglich Komplikationen und Lebensqualität bei den verwendeten operativen Verfahren vorhanden sind. Diese werden in der Arbeit näher betrachtet und anhand der aktuellen Literatur diskutiert. Postoperativ konnten wir insgesamt eine sehr hohe Heilungsrate verzeichnen. Es traten bei 11% der Fälle Komplikationen (Pseudarthrose, Infektion, Implantatbruch, Rotationsfehler) auf, wobei der AFN Vorteile in der Komplikationsrate sowie der subjektive Lebensqualität verzeichnete. Darüber hinaus erfüllt unsere Studie den Zweck eines epidemiologischen Updates des Patientenkollektives am Universitätsklinikum Leipzig.:1. Vorbetrachtung 2. Aufgabenstellung 3. Material und Methoden 4. Ergebnisse 5. Diskussion 6. Zusammenfassung 7. Anhang

Bakgrund: Hälsa som begrepp kan definieras på olika sätt där det gemensamma är att fler parametrar än endast avsaknad av sjukdom inkluderas. En individs hälsa påverkar den upplevda livskvaliteten och sambandet kallas hälsorelaterad livskvalitet. Covid-19 är en luftvägssjukdom som har förmåga att orsaka allvarlig sjukdom och död. Studier har visat att covid-19 kan leda till sänkt hälsorelaterad livskvalitet även efter tillfrisknande. Syfte: Målet med studien är att beskriva hälsorelaterad livskvalitet efter sjukhuskrävande covid-19 sex månader efter utskrivning och huruvida denna skiljer sig från en normalpopulation samt population med annan lungsjukdom. Metod: Studien inkluderar 38 patienter som vårdats på sjukhus för covid-19. Dessa har svarat på en EQ-5D-5L-enkät vilken mäter hälsorelaterad livskvalitet. Enkätsvaren redovisas med deskriptiv statistik och korrelationsanalyser har genomförts. Svaren på enkäten generar ett index (value set) vilket jämförs mot en normalpopulation och populationer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Resultat: Studien visar att studiedeltagarna har lägre hälsorelaterad livskvalitet än en normalpopulation. Den faktor som har störst påverkan på utfallet är antalet sjukdomar individerna lever med. Tid på sjukhus och antal dagar i respirator har ingen statistisk signifikant påverkan på deltagarnas hälsorelaterade livskvalitet. Däremot ses en tendens till samband mellan längre vårdtid och lägre hälsorelaterad livskvalitet. Slutsats: Hälsorelaterad livskvalitet hos personer som vårdats på sjukhus för svår covid-19 är lägre än för en normalpopulation upp till sex månader efter utskrivning. Den hälsorelaterade livskvaliteten överensstämmer med en population som lever med kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Vidare studier behövs för att studera långtidseffekterna av svår covid-19, särskilt i relation till kroniska sjukdomar.

Sammanfattning Bakgrund: Ortopedtekniska hjälpmedel har som övergripande syfte att göra det möjligt för människor att i sin vardag och livsstil vara rörliga, aktiva och delaktiga trots en fysisk funktionsnedsättning. För finansiering av ortopedtekniska hjälpmedel i Sverige ansvarar uteslutande det offentliga i form av landsting och regioner, vilka har en begränsad summa pengar att hushålla med. Det ligger därför i samhällets intresse att dessa pengar satsas på insatser som är av god kvalitet och främjar medborgarnas hälsa. Hälsoekonomiska utvärderingar som jämför kostnader och effekter av olika alternativ utgör en del av beslutsunderlaget för sådana prioriteringar. Det saknas emellertid användbara utvärderingar av ortoser och proteser, både vad gäller effekt och kostnadseffektivitet. Syfte: Syftet med studien var att analysera ortoser för nedre extremiteten ur ett hälsoekonomiskt perspektiv baserat på sjukvårdens direkta kostnader och förändring i patienters självupplevda hälsa. Metod: Totalt 17 patienter, vid fyra ortopedtekniska mottagningar, som ordinerats ortoser för nedre extremiteten, genomförde EQ-5D-3L-enkäten före och sex veckor efter utprovningstillfället. Hälsoprofiler från enkäterna överfördes via nationella tariffer till hälsoindex som representerar hälsokomponenten i QALY. Nyttan bedömdes genom att jämföra hälsoindex före och sex veckor efter utprovningstillfället. Kostnadsanalysanalys utfördes sedan genom att dividera landstingets/regionens direkta kostnad för ortoserna med skillnaden i hälsoindex. Resultat: Studien visar att ortoser för nedre extremiteten inte medför någon förändring i patienters självupplevda hälsa och därför inte kan anses vara kostnadseffektivt. För att kunna utvärdera metoden och göra dra några statistiska slutsatser behöver fler enkäter samlas in. Implikation: På lång sikt kan resultat från en kostnadsnyttoanalys, genom att visa patientnyttan med ortopedtekniska hjälpmedel, bidra till en högre kvalitet på den ortopedtekniska verksamheten och även fungera som beslutsstöd vid val av lämpligt hjälpmedel.