En intensivvårdsavdelning är en miljö med mycket teknologi där fokus ofta ligger på livräddande behandling av mycket svårt sjuka patienter. Intensivvårdssjuksköterskan har inte endast ansvar om den medicinska behandling som ordineras utan förväntas även vara den som inleder och ser till att patienten mobiliseras. Tidigare forskning visar att tidig mobilisering många gånger prioriteras bort. Syftet med denna magisteruppsats var att undersöka Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av barriärer och möjligheter för tidig mobilisering av en patient inom intensivvården. Metoden som valts är en integrativ litteraturöversikt. Efter analys framkom totalt åtta faktorer som påverkar tidig mobilisering. Fyra faktorer relaterade till barriärer till tidig mobilisering: kunskapsbrist, resurs- och tidsbrist, kultur/teamarbete och patientrelaterade omständigheter samt fyra faktorer som beskrev möjligheter för tidig mobilisering: utbildning, multidisciplinärt samarbete, riktlinjer och motiverande faktorer. För möjliggörande av tidig mobilisering behövs mer utbildning för personalen, högre personaltäthet samt samarbete mellan olika yrkeskategorier. Forskning pekar på att tidig mobilisering är gynnsamt för patienten på många olika sätt. Att ge intensivvårdssjuksköterskan den kunskap som behövs för att mobilisering skall kunna genomföras på ett säkert sätt för både patienter och personal kan leda till mindre motstånd till tidig mobilisering, vilket skulle kunna bidra till att tidig mobilisering utförs i större utsträckning. / An intensive care unit is an environment with a lot of technology, the focus is often on life-saving treatment of very seriously ill patients. As an intensive care nurse, you are not only responsible for the medical treatment that is prescribed, but also to be the one who initiates and ensures that the patient is mobilised. Previous research shows that early mobilisation is often de-prioritised. The purpose of this master's thesis was to investigate the nurse's experience of barriers and opportunities for early mobilisation of an adult intensive care patient. The method chosen is a systematic literature review. After the analysis, a total of eight factors that influence early mobilisation emerged. Four factors for barriers to early mobilisation: lack of knowledge, lack of resources and time, culture/teamwork and patient-related circumstances and four factors for opportunities for early mobilisation: education, multidisciplinary collaboration, guidelines and motivating factors. In order to enable early mobilisation, it isnecessary to have more training for staff, higher staff density and collaboration between different professional categories. The research indicates that early mobilisation is beneficial for the patient in many ways. Giving the intensive care nurse the knowledge needed for mobilisation to be carried out safely for both patients and staff can lead to less resistance to early mobilisation, which could contribute to early mobilisation being carried out to a greater extent.

Mobilisation in the acute stages of stroke is a complex subject where the nurse must considerseveral confounding variables. There is an insufficient state of evidence around when andhow the first mobilisation should occur after stroke, and there is often uncertainty in thedecision making. The aim was to describe how early mobilisation in the acute stages of stroke affects thepatient’s level of functioning. The method used was a general literature review with an integrated analysis. Results: 17 articles analysing the effect of early mobilisation on nursing-related outcomemeasures, published between 2015–2019, were included in the literature review. Sample,interventions and outcome measures varied between the different articles. Three of the articlesshowed results suggesting that early mobilisation could be negative for the patient’sfunctional outcome after stroke. Among the remaining articles there was an even distributionof positive effects of early mobilisation and results not showing any effect on functionaloutcome. The results of this literature review imply that early mobilisation to some extentmay contribute to improved basic functions as in managing the toilet, dressing and also moreinstrumental features as cooking and driving. Early mobilisation appears to be a safe nursingintervention in most cases, as long as the patient is considered medically stable. The conclusion to be drawn from this literature review is that nurses, through their mainresponsibility for nursing care can influence the patient’s functional outcome through the decisions made regarding the first mobilisation in patients hit by acute stroke. / Mobilisering i akutskedet efter stroke är ett komplext ämne där sjuksköterskan måste ta ställning till ett flertal samverkande faktorer. Evidensläget kring när och hur den första mobiliseringen bör ske efter stroke är otillräckligt, och ofta uppstår en osäkerhet i beslutsfattandet. Syftet var att beskriva hur tidig mobilisering i akutskedet efter stroke påverkar patientens funktionsnivå. Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt med integrerad analys. Resultat: 17 artiklar som analyserat effekten av tidig mobilisering på omvårdnadsrelaterade utfallsmått, publicerade från 2015–2019, inkluderades i litteraturöversikten. Urval, interventioner och utfallsmått varierade mellan de olika artiklarna. Tre av artiklarna visade på resultat som talar för att tidig mobilisering skulle kunna vara negativt för patientens funktionsutfall efter stroke. Bland övriga artiklar sågs en jämn fördelning bland positiv effekt av tidig mobilisering och resultat som inte visat någon påverkan på funktionsutfallet. Resultatet i denna litteraturöversikt tyder på att tidig mobilisering i viss mån kan bidra till förbättrade basala funktioner såsom att klara av toalettbesök, på- och avklädning och även mer instrumentella funktioner som att laga mat och köra bil. Tidig mobilisering ter sig vara en säker omvårdnadsåtgärd i de flesta fall, så länge patienten bedöms som medicinskt stabil. Slutsatsen som kan dras av litteraturöversikten är att sjuksköterskan genom sitt huvudansvar för omvårdnad kan påverka patientens funktionsutfall genom de beslut som fattas kring den första mobiliseringen av patienter som drabbats av akut stroke. Ytterligare forskning avseende tidpunkt och mobiliseringens intensitet behövs för att kunna avgöra när och hur den första mobiliseringen skall påbörjas efter att en patient drabbats av stroke.