Abstract In my study I have investigated how a constructed outdoor green environment can be used, managed and how it works. The study also investigates the concept of social sustainability, where, for example, civil dialogue is a method to promote this. This investigation mainly gives account for the inhabitants viewpoint but also a gardeners perspective. The study focuses on the planning process of the study object, what the outcome has been and how the users of the green environment, think about the result. In the process there has been a strong concern of involving the residents and others using the area. I also discuss the results concerning plantation problems, which I can see may influence the site identity and the quality of green areas, which in turn also can affects the residents relationship to it. The result also suggests that there still are possibilities for improvements in the dialogue and the participation of the residents of the area under the concept that’s been named "Dynamic habitat". The outdoor green environment can also further provide life quality for the inhabitants and other users, while it hopefully at the same time, promote the knowledge of ecosystem services. / Sammanfattning I min studie har jag undersökt hur en grön utemiljö kan planeras samt hur den kan användas, fungera och förvaltas. Studien undersöker även hur medborgardialog kan genomföras i ett projekt. Egen inventering av områdets gröna ytor samt intervjuer med brukare och personer som har varit med i planering och genomförande av platsen, ligger till grund för arbetet. Resultatet visar att de områden och funktioner som planerats och gestaltats; nya stigar, grillplatser, lekytor och sittplatser, används och uppskattas av de boende. Resultatet visar även att det finns möjlighet för de boende att påverka och engagera sig i utemiljön men att uppkomsten av växtrelaterade problem påverkar de boendes upplevelse av platsen. Här kan eventuellt förvaltningsformen vara av betydelse, där personliga relationer med den som sköter platsen kan bidra till ökad förståelse och kommunikation. En slutsats är att utökat deltagande och engagemang hos de boende gällande de gröna ytorna i området, kan både främja platsens identitet, social inkludering och ge kunskap och förståelse om olika ekosystemtjänster.

I strävan att nå en hållbar utveckling i världen, och för att nå de globala hållbarhetsmålen, spelar arbetet i våra städer en allt större roll. En stor del av detta arbete grundar sig i städernas grönområden och hur dessa ska bevaras och skötas, men även utökas, för att öka tillgången till ekosystemtjänster i städerna. Dessa grönområden utgörs idag till stor del av parker. För att bevara och förstå dessa parkers egenskaper är det viktigt att veta vilka växter som planteras var och varför. Därför syftar detta arbete till att förstå motiven bakom växtvalen i parkerna. För att kunna besvara detta har tre av Stockholms stads parker studerats; Norr mälarstrands parkstråk. Rinkeby norra stadspark och parkleken Vårgården. De valda parkerna är geografiskt spridda i kommunen och därför antas de ge en god bild av de olika förutsättningar som finns i Stockholm. Förutom motiven bakom växtvalen har även kommunens ansvar undersökts, samt vilken roll styrande dokument har när det handlar om växtval. Därmed har dessa dokument analyserats och sedan kompletterats med tre intervjuer med ansvariga inom olika områden för att få en större förståelse för nuvarande arbete. Den viktigaste slutsatsen som dragits är att det till mycket stor del är parkens lokala förutsättningar och eventuella lokala utmaningar, såsom otrygghet, som styr växtvalen. Dessa förutsättningar skiljer sig från varandra i staden vilket förklarar varför det ofta är olika teman och prioriteringar i olika parker. Hållbar utveckling kan dock ses som en gemensam nämnare mellan parkerna, även om det i vissa fall prioriteras en social hållbarhet och i andra fall en miljömässig hållbarhet, alternativt båda samtidigt. En annan slutsats är att budgeten inte styr växtvalen i särskilt stor utsträckning utan att det mycket är upp till den enskilde landskapsarkitekten att använda växtvalen i utformningen av parken design. / In our strive to reach a sustainable development in the world, and to achieve the sustainable development goals, the work in our cities plays a big role. A big part of this work is grounded in the green spaces of the cities and how these are supposed to be preserved and expanded, in order to increase the offers of ecosystem services in the cities. These green spaces are largely made out of parks. To preserve and comprehend the attributes of the parks it is crucial to know which plants are planted where. Thus aims this work to understand the motives behind the choice of plants in the parks. To be able to answer this, three parks in the city of Stockholm has been closely viewed upon. The selected parks are as follows; Norr mälarstrands parkstråk, Rinkeby norra stadspark and parkleken Vårgården. These parks are spread, from north to south in Stockholm and therefore they are assumed to give a representative image of the different conditions in the city. Besides the motives behind the choices of plants, it has also been studied what responsibility the municipality of Stockholm has and what role the governing documents have when it comes to the choices of plants. These documents has thereby been reviewed and supplemented with three interviews with persons in different positions in the municipality in order to grasp a larger understanding of their work. The most important conclusion that could be drawn from this study is that it is mostly the local conditions and problems, such as insecurity, that determines the choices of plants in the park. These conditions differ within the municipality which explains why there often are different themes and priorities being made in different parks. Sustainable development can, however, be seen as a common aspect, even if it in some parks are prioritised to work for a social sustainability and in some parks for environmental sustainability, or both at the same time. Another conclusion is that the choices of plants is not determined by the budget at hand, to any large extent. It is rather the individual landscape architect that determines which plants are being planted.