Eftergift av konkurrensskadeavgift är, med sitt införande år 2002, ett förhållandevis nytt förfarande inom den svenska konkurrensrätten. Eftergiften kräver oftast en situation där kartellmedlemmar anger varandra och syftar således till att förhindra kartellverksamhet genom att skapa instabilitet inom kartellen. Dessutom underlättas de bevissvårigheter som ofta förknippas med dolda karteller. 　 Problematiken kring eftergift av konkurrensskadeavgift är oklarheterna kring möjligheten att neka eftergift för ett företag vars deltagande i kartellen har behäftats med synnerligen försvårande omständigheter. Sådana omständigheter kan anses vara återfall i kartellverksamhet, ledande roll inom kartellen eller påverkan på marknaden som lett till att företag utanför kartellen tvingats bort från marknaden. Detta ger således utrymme för en diskussion angående huruvida en situation där eftergift av konkurrensskadeavgift nekas ett företag kan uppkomma. Förutsatt att företaget i övrigt uppfyllt de kriterier som framgår av 3 kap. 12 § konkurrenslagen. 　 I fråga om bevissituationer kring kartellmål och de bevissvårigheter sådana förfarande ofta är behäftade med, finns det genom EU-rättspraxis riktlinjer för vilka beviskrav som ställs för att konkurrensskadeavgift ska kunna utdömas. Dessa beviskrav har uttryckts vara lägre än för brottmål och behöver således inte uppnå nivån "bortom allt rimligt tvivel". Däremot har inte någon lägre gräns för vilken nivå beviskraven bör uppnå, för att höga konkurrensskadeavgifter ska kunna utdömas, uttryckts. 　 Sammanfattningsvis finns det oklarheter förknippade med fall om eftergift och beviskrav, som skulle kunna leda till rättslig problematik, vilket kommer att analyseras närmare i denna uppsats.