Elektroniska apparater utvecklas snabbt, och deras livslängder blir kortare. Mycket av andelen elektronikavfall som detta genererar återvinns inte. En stor andel hanteras på ett sätt som är skadligt för miljön och ohållbart i flera avseenden. Elektronik, specifikt mobiltelefoner, innehåller knappa och miljöfarliga metaller. När mobiltelefoner inte återvinns, och därmed aldrig cirkulerar, går vi miste om möjligheten att återvinna dessa dyrbara metaller. Om avfallet inte omhändertas kan det även hamna på platser där de skadar miljön. Denna studie undersöker möjligheten att använda blockkedjeteknik för att utveckla ett pålitligt avfallshanteringssystem för elektronik, framför allt mobiler. Målet är att öka återanvändning och återvinning, för att ta vara på begränsade resurser, samt minska miljöpåverkan. Genom detta arbete utvecklades en prototyp för denna teknik, för att visa på idéns möjlighet att genomföras. Med hjälp av blockkedjeteknik, smartkontrakt, och RFID går det att skapa ett decentraliserat och transparent spårningssystem av produkter. Ett sådant system är resistent mot korrupt data och fusk och tillför ett pålitligt system för att vem som helst skall kunna spåra en produkts livscykel. Detta avser var och när produkten är skapad, vem som äger den, och till vilka platser och entiteter den anländer när den skall återvinnas. Det medför även att produktens ID eller RFID är sparat inom blockkedjan, och är unikt. Alltså kan smartkontrakt knytas till en specifik produkt. Med dessa förutsättningar går det att utveckla ett slags pantsystem som kan öka återanvändning och återvinning av mobiltelefoner. / Electronic devices rapidly advance technologically, and the length of their lifespans decrease. A large amount of the e-waste this generates is never recycled. A significant portion of it is handled in a way that is harmful to the environment, and unsustainable in many regards. Electronics, specifically mobile phones, contain precious, and hazardous metals. When old mobile phones aren’t turned in, and thus never cycled back, we lose the opportunity to reuse these precious metals. If the waste is not disposed of, it can end up in places where they cause harm to the environment. This paper explores the possibility of using blockchain technology to develop a reliable waste management system for electronics, foremost mobile phones. The purpose is to increase reuse, and recycling, to make use of finite resources, and decrease environmental impact. In order to demonstrate the viability of the idea, a prototype for this technology was developed for this study. With the help of blockchain technology, smart contracts, and RFID it is possible to create a decentralised, and transparent tracking system for products. A system such as this is resistant to cheating, and corruption of data, and it forms a reliable way for anyone to track a product’s life cycle. This means when and where the product is manufactured, who owns it, and to what places and entities it arrives when it is recycled. This also means that the ID or RFID of the product is stored in the blockchain, and is unique. With this, smart contracts can be tied to specific products. Under these conditions, it is possible to develop a deposit-refund system which can increase reuse, and recycling of mobile phones.

Electronic waste is probably the fastest growing waste in the world today and therefore it is necessary that we have a functional recycling. All human activity generates waste and it is important that this is taken care of and processed in the best way possible. Due to economic reasons electronic waste is transported illegally to developing countries where metals from the products are recycled in a way that is harmful to the environment and to the people working with it, because electronic waste contain many dangerous substances such as brominated flame retardants, PCB and heavy metals. The purpose with this essay is to examine how the Swedish counties practice supervision to prevent illegal export of electronic waste at present, and how it can be more effective. To achieve this we did a survey amongst the 100 largest Swedish counties and also a conducted study. The results indicate that the counties practice supervision in different sites, for example at the recycling centers, for the most part by visiting them and checking their waste management and documentation. It is possible to conduct supervision more efficiently by additional unannounced visits, extended cooperation with other authorities and a clearer legislation. This requires more resources.

<p>Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementets Johan Gråberg ansåg att Sverige låg långt fram med sina insamlingskvantiteter av elavfall och att det vore bra om Sverige blev en förebild för övriga Europa. Men den svenska modellen med producentansvar reglerar idag endast producenternas ansvar att samla in och förbehandla elavfall, den säger mycket lite om hur transporterna ska ske med hänsyn till infrastruktur och miljö. Den svenska modellen går därför inte att använda i Europa då insamlingen och transporterna skulle öka transportbehovet och nyttjandet av tunga lastbilar med släp (Kallunki & Eknor 2005, s. 39-41). Detta går emot de miljömål och de miljöbestämmelser som finns i Europa (Nationalkommittén för Agenda21 och Habitat 2002, s. 37-39). Det går även emot de miljömål som finns i Sverige (prop. 1997/98:145, s. 44-162). Av denna anledning ville författarna undersöka hur myndigheterna kunde skapa en lag som löser problemet med insamling av uttjänta elektr(on)iska produkter, samtidigt som lagen inte tog hänsyn till att följderna blev onödigt stora och att den även gick emot vissa av de miljömål som fanns uppsatta.</p><p>Det svenska ledarskapet är inriktat på att nå samförstånd i besluten, vilket kräver dialog och en ömsesidighet i accepterandet av en gemensam uppfattning (Edström & Jönsson 2000, s. 166-167). Detta ger utrymme för att intressenterna ska kunna vara med i utformandet av lagen. Under arbetet med utformandet av producentansvaret var många aktörer med skilda intressen och på olika nivåer involverade. Men det var det ekonomiska intresset och det ekologiska intresset som var de i särklass starkaste spänningspolerna under hela den svenska beslutsprocessen.</p><p>Spänningarna mellan idésystemen förstärktes alltså genom regeringens sätt att låta de som belastas av ett beslut få utforma det. När regeringen överlät ansvaret att sätta målen för producentansvaret på en kretsloppsdelegation bestående av alla olika aktörsgrupper uppstod intressekonflikten mellan de ekonomiska och ekologiska intressena. Lösningen blev i god svensk anda en kompromiss. Målet på lång sikt skulle i enlighet med regeringens direktiv till Kretsloppsdelegationen och den dominerande växtidén bli att skapa ett system med minimal miljöpåverkan. Men det kortsiktiga målet blev att snabbt upprätta ett rikstäckande insamlingssystem med så hög insamlingsgrad som möjligt. I och med detta stöttes transportfrågorna bort helt, de uteslöts från nätverket som arbetade med lagen, alltså löstes ett problem men ett nytt skapades. När El-Kretsen bildades för att lösa insamlingsproblematiken var den geografiska täckningen och en hög insamlingsgrad de enda målfaktorerna.</p> / <p>Mr Johan Gråberg at the Ministry of the Environment was of the opinion that Sweden is one of the best countries in the world when it comes to recycling electronic waste. Mr Gråberg also said that it would be good for Sweden if the Swedish system could be used in other countries in Europe. However, the Swedish model only considers the responsibility of the producers for collecting and recycling electrical and electronical products. There is no consideration of the impact on the infrastructure and the environment caused by the increased transportations. This lack of consideration to the increased transports and use of heavy traffic is the reason that the Swedish model cannot be used in the rest of Europe (Kallunki & Eknor 2005, s. 39-41). This goes against the environmental goals and policies that are used in Europé (Nationalkommittén för Agenda21 and Habitat 2002, s. 37-39), as well as to the environmental goals set up in Sweden (prop. 1997/98:145, s. 44-162). With this background, the authors wished to study why the Swedish government created a law to solve the problem with collecting electronic waste, while the same law did not consider the consequences, especially the unnecessarily large needs for transportation, which goes against some of the environmental goals set up by the Swedish government.</p><p>Swedish leadership is based on the attempt of reaching consensus when taking decisions, a leadership which calls for dialogue and a mutual acceptance of a common understanding (Edström & Jönsson 2000, s. 166-167). This leaves an opening for interests to take part in the construction of new laws. When constructing the responsibility of the producer for collecting waste, many parties with separate interests and at different levels in the hierarchy were involved. However, by far the strongest opposition during the process of the decision in Sweden was found between the economical and the ecological interests.</p><p>The tension between the two idea systems was thus reinforced by the way the government allowed those who would be burdened by the decision to partake in the construction of the decision. When the government turned over the responsibility of setting the goals for the responsibility of the producer to a delegation of recycling, the Kretsloppsdelegationen, consisting of all different interest groups, the conflict of interest between the economical and the ecological parties arose. In good Swedish spirit the solution to this conflict turned into a compromise. The long term goal would, according to the directive from the government to the Kretsloppsdelegationen and the predominant idea of growth, be to create a system with as little impact as possible on the environment. However the short term goal turned out to be a nation wide collection system, implemented as soon as possible and with the highest possible level of collection. Due to this speedy implementation the transportation issue was out of the picture. The transportation interests were excluded from the network that was working with the law, thus solving one problem but creating another one. Once the El-Kretsen was founded in order to solve the problems with the collection of the waste, geographical coverage and a high level of collection were the only bench-marks considered.</p>

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementets Johan Gråberg ansåg att Sverige låg långt fram med sina insamlingskvantiteter av elavfall och att det vore bra om Sverige blev en förebild för övriga Europa. Men den svenska modellen med producentansvar reglerar idag endast producenternas ansvar att samla in och förbehandla elavfall, den säger mycket lite om hur transporterna ska ske med hänsyn till infrastruktur och miljö. Den svenska modellen går därför inte att använda i Europa då insamlingen och transporterna skulle öka transportbehovet och nyttjandet av tunga lastbilar med släp (Kallunki &amp; Eknor 2005, s. 39-41). Detta går emot de miljömål och de miljöbestämmelser som finns i Europa (Nationalkommittén för Agenda21 och Habitat 2002, s. 37-39). Det går även emot de miljömål som finns i Sverige (prop. 1997/98:145, s. 44-162). Av denna anledning ville författarna undersöka hur myndigheterna kunde skapa en lag som löser problemet med insamling av uttjänta elektr(on)iska produkter, samtidigt som lagen inte tog hänsyn till att följderna blev onödigt stora och att den även gick emot vissa av de miljömål som fanns uppsatta. Det svenska ledarskapet är inriktat på att nå samförstånd i besluten, vilket kräver dialog och en ömsesidighet i accepterandet av en gemensam uppfattning (Edström &amp; Jönsson 2000, s. 166-167). Detta ger utrymme för att intressenterna ska kunna vara med i utformandet av lagen. Under arbetet med utformandet av producentansvaret var många aktörer med skilda intressen och på olika nivåer involverade. Men det var det ekonomiska intresset och det ekologiska intresset som var de i särklass starkaste spänningspolerna under hela den svenska beslutsprocessen. Spänningarna mellan idésystemen förstärktes alltså genom regeringens sätt att låta de som belastas av ett beslut få utforma det. När regeringen överlät ansvaret att sätta målen för producentansvaret på en kretsloppsdelegation bestående av alla olika aktörsgrupper uppstod intressekonflikten mellan de ekonomiska och ekologiska intressena. Lösningen blev i god svensk anda en kompromiss. Målet på lång sikt skulle i enlighet med regeringens direktiv till Kretsloppsdelegationen och den dominerande växtidén bli att skapa ett system med minimal miljöpåverkan. Men det kortsiktiga målet blev att snabbt upprätta ett rikstäckande insamlingssystem med så hög insamlingsgrad som möjligt. I och med detta stöttes transportfrågorna bort helt, de uteslöts från nätverket som arbetade med lagen, alltså löstes ett problem men ett nytt skapades. När El-Kretsen bildades för att lösa insamlingsproblematiken var den geografiska täckningen och en hög insamlingsgrad de enda målfaktorerna. / Mr Johan Gråberg at the Ministry of the Environment was of the opinion that Sweden is one of the best countries in the world when it comes to recycling electronic waste. Mr Gråberg also said that it would be good for Sweden if the Swedish system could be used in other countries in Europe. However, the Swedish model only considers the responsibility of the producers for collecting and recycling electrical and electronical products. There is no consideration of the impact on the infrastructure and the environment caused by the increased transportations. This lack of consideration to the increased transports and use of heavy traffic is the reason that the Swedish model cannot be used in the rest of Europe (Kallunki &amp; Eknor 2005, s. 39-41). This goes against the environmental goals and policies that are used in Europé (Nationalkommittén för Agenda21 and Habitat 2002, s. 37-39), as well as to the environmental goals set up in Sweden (prop. 1997/98:145, s. 44-162). With this background, the authors wished to study why the Swedish government created a law to solve the problem with collecting electronic waste, while the same law did not consider the consequences, especially the unnecessarily large needs for transportation, which goes against some of the environmental goals set up by the Swedish government. Swedish leadership is based on the attempt of reaching consensus when taking decisions, a leadership which calls for dialogue and a mutual acceptance of a common understanding (Edström &amp; Jönsson 2000, s. 166-167). This leaves an opening for interests to take part in the construction of new laws. When constructing the responsibility of the producer for collecting waste, many parties with separate interests and at different levels in the hierarchy were involved. However, by far the strongest opposition during the process of the decision in Sweden was found between the economical and the ecological interests. The tension between the two idea systems was thus reinforced by the way the government allowed those who would be burdened by the decision to partake in the construction of the decision. When the government turned over the responsibility of setting the goals for the responsibility of the producer to a delegation of recycling, the Kretsloppsdelegationen, consisting of all different interest groups, the conflict of interest between the economical and the ecological parties arose. In good Swedish spirit the solution to this conflict turned into a compromise. The long term goal would, according to the directive from the government to the Kretsloppsdelegationen and the predominant idea of growth, be to create a system with as little impact as possible on the environment. However the short term goal turned out to be a nation wide collection system, implemented as soon as possible and with the highest possible level of collection. Due to this speedy implementation the transportation issue was out of the picture. The transportation interests were excluded from the network that was working with the law, thus solving one problem but creating another one. Once the El-Kretsen was founded in order to solve the problems with the collection of the waste, geographical coverage and a high level of collection were the only bench-marks considered.