De internationella insatserna har sedan 50-talet bidragit till Försvarsmaktens utveckling i allmänhet och soldatens i synnerhet. De internationella ambitionerna ökade under 2000-talet men genom den senaste tidens förändrade säkerhetsläge återgår nu Försvarsmakten till att fokusera på det nationella försvaret. Kan Försvarsmakten under dessa omständigheter iscensätta de faktorer som bidrar till soldatens utveckling i en nationell kontext? Genom att studera hur de internationella insatserna bidrar till soldatens lärande söker denna studie förstå de bakomliggande faktorer som påverkar lärandet. Genom en explorativ design och en kvalitativ ansats intervjuas soldater och officerare med egen erfarenhet för att besvara frågan. Den teoretiska referensramen vilar på två perspektiv och teoretiska utgångspunkter. Det konstruktivistiska perspektivet företräds av Kolbs lärocykel och det kontextuella av Ellströms organisationspedagogiska faktorer för lärande på arbetsplatsen. Ur empirin framträder tre teman, individuella faktorer, verktyg respektive kontextuella faktorer. Verktygen beskriver hur soldaten lär och har likheter med Kolbs lärocykel. De kontextuella faktorerna beskriver den kontext som omger soldaten, och de individuella faktorerna beskriver soldatens förutsättningar att lära. Studiens slutsats är att lärandet under internationella insatser är intensivt vilket beror på två samverkande faktorer, kontexten erbjuder många tillfällen till lärande och soldaten har förutsättningar genom de individuella faktorerna att omvandla upplevelserna till kunskap. Studien pekar på ett antal områden där Försvarsmakten kan utveckla lärandemiljön under övning och träning för att intensifiera soldatens lärande, däribland att använda en självständigt tänkande motståndare samt verka för undantag från de regelverk som idag hämmar soldatens autonomi.

Sammanfattning Arbetsmöten är ett vanligt förekommande sätt för chefer och medarbetare att utbyta information, diskutera arbete eller beslut som är relaterade till den organisation de arbetar inom. Men vad sker om vi ser arbetsmötet som en arbetsuppgift? Vilka färdigheter, metoder och kompetenser behöver vi besitta för att delta i och leda möten och hur lär vi oss utveckla dessa förmågor? Denna studie syftar till att undersöka vilken betydelse som medarbetare och chefer tillskriver arbetsmötet och vad det innebär att lära sig delta i och leda möten. Två frågeställningar formulerades; ” Vilka kompetenser är betydelsefulla under ett arbetsmöte?” och ”Hur utvecklar mötesdeltagare och mötesledare sin förmåga att delta i och leda arbetsmöten?”. Detta undersöktes genom att ta del av vad tidigare forskning hade lyft fram som betydelsefullt för kompetens och lärande i förhållande till arbetsmöten. Jag genomförde därefter 6 stycken semistrukturerade intervjuer med chefer och medarbetare på ett företag inom tjänstesektorn. Materialet analyserades utifrån tidigare forskning och teorier om sociokulturellt lärande samt teorier av Per-Erik Ellström. Resultatet visar att det som uppmärksammas för lärande och kompetens kan delvis förstås utifrån vad som effektiviserar och underlättar själva arbetsuppgiften, att delta i och leda möten. Samtidigt så visar resultatet att det även är betydelsefullt med kompetenser som rör själva samspelet under mötet. Därtill kan det finnas hinder för att kunna välja det mest framgångsrika sättet att delta i och leda möten beroende på vilka mötesdeltagare som är närvarande / Sammanfattning Arbetsmöten är ett vanligt förekommande sätt för chefer och medarbetare att utbyta information, diskutera arbete eller beslut som är relaterade till den organisation de arbetar inom. Men vad sker om vi ser arbetsmötet som en arbetsuppgift? Vilka färdigheter, metoder och kompetenser behöver vi besitta för att delta i och leda möten och hur lär vi oss utveckla dessa förmågor? Denna studie syftar till att undersöka vilken betydelse som medarbetare och chefer tillskriver arbetsmötet och vad det innebär att lära sig delta i och leda möten. Två frågeställningar formulerades; ” Vilka kompetenser är betydelsefulla under ett arbetsmöte?” och ”Hur utvecklar mötesdeltagare och mötesledare sin förmåga att delta i och leda arbetsmöten?”. Detta undersöktes genom att ta del av vad tidigare forskning hade lyft fram som betydelsefullt för kompetens och lärande i förhållande till arbetsmöten. Jag genomförde därefter 6 stycken semistrukturerade intervjuer med chefer och medarbetare på ett företag inom tjänstesektorn. Materialet analyserades utifrån tidigare forskning och teorier om sociokulturellt lärande samt teorier av Per-Erik Ellström. Resultatet visar att det som uppmärksammas för lärande och kompetens kan delvis förstås utifrån vad som effektiviserar och underlättar själva arbetsuppgiften, att delta i och leda möten. Samtidigt så visar resultatet att det även är betydelsefullt med kompetenser som rör själva samspelet under mötet. Därtill kan det finnas hinder för att kunna välja det mest framgångsrika sättet att delta i och leda möten beroende på vilka mötesdeltagare som är närvarande