Denna studie har riktat uppmärksamhet åt anställda vid Migrationsverket som möter och utreder människor som ansöker eller har ansökt om asyl. Dessa möten och utredningstillfällen har ofta visat sig vara känslosamma, vilket resulterat i en påverkan på den anställde bland annat när det kommit till upprätthållandet av yrkesrollen och hanterandet av känslor. Utifrån Arlie Russell Hochschilds teori kring emotionsarbete, Erving Goffmans teorier kring framträdande och rolltagande samt Candace Clark med hjälp av Stephen Finemans begripliggörande kring empati och sympati, har ett teoretiskt ramverk framarbetas för att bearbeta insamlade resultat i en analys. Genom semistrukturerade intervjuer som har utförts med åtta anställda vid Migrationsverket som i sitt arbete möter asylsökanden, har syftet med denna studie varit att undersöka hur de hanterar och konstruerar känslor i förhållande till yrkesrollen. Ur det insamlade materialet har det kunnat urskiljas att samtliga intervjupersoner anser sig gå in i en yrkesroll och skiljer denna från övriga rolltaganden. De anställda har även uttryckt ett behov av att ibland behöva koppla bort vissa känslor i möten med asylsökande för att bibehålla sin professionalism och ett korrekt bemötande. Intervjupersonerna upplever att rollförväntningar som finns på arbetsplatsen innehåller känslomässiga inslag av vad man får och inte får känna. De beskriver också att de agerar uteslutande baserat på dessa förväntningar, även om förväntningarna hamnar i konflikt med det man verkligen känner och skulle vilja uttrycka. Utifrån dessa upplevelser genomförs en analys som kommer fram till att intervjupersonerna inte kan uttrycka sympatiska emotioner i mötet med asylsökande och istället måste förhålla sig till empatiska emotioner.

Förskollärare betraktas som en viktig del av samhällsstrukturen, eftersom de bidrar till att lägga grunden för nya generationer. Studiens syfte är att få en djupare förståelse för vilket emotionsarbete förskollärare utför på arbetsplatsen och hur de hanterar sin yrkesroll som förskollärare i relation till stress. I uppsatsen tillämpas en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna består av sju heltidsanställda förskollärare i Stockholms län. För att kunna besvara uppsatsens frågeställningar har ett teoretiskt ramverk tillämpats som utgår från två teorier, Hochschilds teori om känsloregler samt Goffmans dramaturgiska perspektiv om främre region och bakre region. Syftet är att ta reda på hur känslor och roller i arbetet regleras.   Resultatets slutsats visar att de samtliga intervjupersoner är medvetna om att de har olika ansvarsroller som de träder in i varje dag, exempelvis att ha en positiv attityd till lärandet, vara social kompetent samt att kunna inspirera barnen till samarbete och utveckla deras delaktighet. Att växla mellan olika ansvarsroller upplevs för vissa av pedagogerna som påfrestande och stressfullt men de flesta är kapabla att skilja mellan den privata och professionella rollen på arbetsplatsen. Resultatet visar även att de flesta kan visa riktiga känslor på jobbet men vid vissa situationer med föräldrar kan detta upplevas som påfrestande, eftersom de alltid blir tvungna att upprätthålla en yttre mask - att agera professionellt, vara positiv och tillmötesgående, oavsett situation. Detta upplevs som mentalt ansträngande för förskollärarna och som en svår balansgång, vilket visar att pedagogerna upplever emotionsarbete i yrket. I relation till dessa situationer är pedagogerna tvungna att dämpa sina riktiga känslor. Det administrativa arbetet, stora barngrupper och personalbristen upplevs som de största stresselementen för förskollärarna och har haft en effekt på den fysiska och psykiska välmåendet. Resultatet visar att förskolläraryrket är ett givande och lärorikt yrke som bidrar till både personalens och barnens utveckling. Det framgår även att det har ett stort socialt stöd på arbetsplatsen, både från arbetslag och chef.