Notion de revenu et de perte Compensation des pertes et annualité de l'impôt Compensation des pertes et territorialité de l'impôt Analyse comparative des législations belge, française et néerlandaise Notion of income and loss Loss compensation and principle of annuality Loss compensation and territoriality Comparative analysis of the Belgian, French and Dutch tax legislations

The Savings Directive will enter in to force 1st of July 2005, after years of discussions about it. The Directive has caused some controversy and several proposals have been rejected. The Savings Directive means that an individual who recieves savings income in the form of interest payment from another Member State will be taxed in his or hers State of residence. This will be achieved by an automatic exchange of information be-tween the Member States, concerning interest payments on savings. Some countries have opted out of the information exchange and will instead levy a withholding tax during a transitional period. The free movement of capital became fully liberalized when articles 1 and 4 in Directive 88/361/EEC was given direct effect. Later the main provisions from that Directive were implemented in the EC Treaty. All restrictions on the free movement of capital are prohibited, according to article 56 EC. Exceptions to this free movement can be found in article 58 EC. One example of a possible justification is the right for Member States to apply tax law which distinguish between taxpayers who are not in the same situation with regard to their residence or with regard to the place where their capital is invested. Certain fundamental principles have to be complied with, foremost the Principle of Proportionality and the Principle of Legal Certainty, to be able to justify a restriction on the free movement of capital. If the Savings Directive is in breach of the free movement of capital according to article 56-60 EC, is analysed in this thesis. It is discussed whether the Directive constitutes a restriction and in that case which possible justifications there are. Our conclusion is that the Savings Directive constitutes a restriction, in so far that it will likely dissuade residents from placing their capital in another Member State, because they will be taxed in their State of residence anyhow. However, this restriction is possible to justify according to article 58 (1) (b) EC. Therefore, the Savings Directive is not in breach of the free movement of capital. / Sparandedirektivet träder i kraft 1 juli 2005, efter många års diskussioner kring det och efter att flera förslag har röstats ner. Sparandedirektivet innebär att en individ från en Medlemsstat som mottager ränteinkomst härrörande från sparande i ett annat Medlems land blir beskattad i Medlemsstaten där han eller hon bor. Detta skall ske genom automatiskt utbyte av information rörande ränteinkomster på besparingar mellan Medlemsstaterna. Några länder har fått dispans från informations utbytet under en viss tid och kommer då istället att påföra en källskatt. Den fria rörligheten av kapital blev liberaliserad fullt ut i och med att artiklarna 1 och 4 i Direktiv 88/361/EEC gavs direkt effekt. Huvudbestämmelserna från det direktivet blev senare implementerade i EG fördraget. Enligt artikel 56 EG är alla restriktioner på fri rörlighet av kapital förbjudna. I artikel 58 EG hittas dock undantag till denna fria rörlighet. Ett exempel på en möjlig rättfärdigande grund för en restriktion är möjligheten för Medlemsstater att behandla individer skattemässigt olika beroende på var de är bosatta och beroende på var kapitalet är placerat. För att kunna rättfärdiga en restriktion på den fria rörligheten av kapital måste också vissa grundläggande principer följas, framförallt proportionalitetsprincipen och principen om rättssäkerhet. Denna uppsats utreder om Sparandedirektivet bryter mot den fria rörligheten av kapital uppställd i artiklarna 56-60 EG, genom att analysera om Direktivet utgör en restriktion och i så fall vilka rättfärdigandegrunder som är möjliga att använda. Slutsatsen, baserat på vår utredning, blir att Sparandedirektivet utgör en restriktion på den fria rörligheten av kapital, eftersom det troligtvis kommer att avskräcka personer från att placera besparingar utomlands, då de kommer att bli beskattade i den stat de bor i alla fall. Restriktionen är dock möjlig att rättfärdiga genom 58 (1) (b) EG. Därför bryter Sparandedirektivet inte mot fri rörlighet av kapital.

<p>The Savings Directive will enter in to force 1st of July 2005, after years of discussions about it. The Directive has caused some controversy and several proposals have been rejected.</p><p>The Savings Directive means that an individual who recieves savings income in the form of interest payment from another Member State will be taxed in his or hers State of residence. This will be achieved by an automatic exchange of information be-tween the Member States, concerning interest payments on savings. Some countries have opted out of the information exchange and will instead levy a withholding tax during a transitional period.</p><p>The free movement of capital became fully liberalized when articles 1 and 4 in Directive 88/361/EEC was given direct effect. Later the main provisions from that Directive were implemented in the EC Treaty. All restrictions on the free movement of capital are prohibited, according to article 56 EC. Exceptions to this free movement can be found in article 58 EC. One example of a possible justification is the right for Member States to apply tax law which distinguish between taxpayers who are not in the same situation with regard to their residence or with regard to the place where their capital is invested.</p><p>Certain fundamental principles have to be complied with, foremost the Principle of Proportionality and the Principle of Legal Certainty, to be able to justify a restriction on the free movement of capital.</p><p>If the Savings Directive is in breach of the free movement of capital according to article 56-60 EC, is analysed in this thesis. It is discussed whether the Directive constitutes a restriction and in that case which possible justifications there are.</p><p>Our conclusion is that the Savings Directive constitutes a restriction, in so far that it will likely dissuade residents from placing their capital in another Member State, because they will be taxed in their State of residence anyhow. However, this restriction is possible to justify according to article 58 (1) (b) EC. Therefore, the Savings Directive is not in breach of the free movement of capital.</p> / <p>Sparandedirektivet träder i kraft 1 juli 2005, efter många års diskussioner kring det och efter att flera förslag har röstats ner.</p><p>Sparandedirektivet innebär att en individ från en Medlemsstat som mottager ränteinkomst härrörande från sparande i ett annat Medlems land blir beskattad i Medlemsstaten där han eller hon bor. Detta skall ske genom automatiskt utbyte av information rörande ränteinkomster på besparingar mellan Medlemsstaterna. Några länder har fått dispans från informations utbytet under en viss tid och kommer då istället att påföra en källskatt.</p><p>Den fria rörligheten av kapital blev liberaliserad fullt ut i och med att artiklarna 1 och 4 i Direktiv 88/361/EEC gavs direkt effekt. Huvudbestämmelserna från det direktivet blev senare implementerade i EG fördraget. Enligt artikel 56 EG är alla restriktioner på fri rörlighet av kapital förbjudna. I artikel 58 EG hittas dock undantag till denna fria rörlighet. Ett exempel på en möjlig rättfärdigande grund för en restriktion är möjligheten för Medlemsstater att behandla individer skattemässigt olika beroende på var de är bosatta och beroende på var kapitalet är placerat.</p><p>För att kunna rättfärdiga en restriktion på den fria rörligheten av kapital måste också vissa grundläggande principer följas, framförallt proportionalitetsprincipen och principen om rättssäkerhet.</p><p>Denna uppsats utreder om Sparandedirektivet bryter mot den fria rörligheten av kapital uppställd i artiklarna 56-60 EG, genom att analysera om Direktivet utgör en restriktion och i så fall vilka rättfärdigandegrunder som är möjliga att använda.</p><p>Slutsatsen, baserat på vår utredning, blir att Sparandedirektivet utgör en restriktion på den fria rörligheten av kapital, eftersom det troligtvis kommer att avskräcka personer från att placera besparingar utomlands, då de kommer att bli beskattade i den stat de bor i alla fall. Restriktionen är dock möjlig att rättfärdiga genom 58 (1) (b) EG. Därför bryter Sparandedirektivet inte mot fri rörlighet av kapital.</p>