Tax havens are of signicant importance in the current global economy. The wealth hidden in these havens is estimated to add up to $6000 billion and this issue is linked with wealth inequality and money laundering. Identication of tax havens differs between sources, and blacklists are often politicised. Activists, experts and academics have claimed recently that the US serves as a tax haven for foreign tax-evading households. The tax environment in the US does favor foreigners; they are for example exempt from paying taxes on interest income generated by bank deposits and it is easy to set up entities hiding the identity of the ultimate owner. The effects of two international initiatives implemented to battle tax evasion in offshore centres are studied in this paper. These are the European Savings Directive and the Common Reporting Standard, under which the US does not cooperate. Using bilateral cross-border bank deposit data, it is estimated whether tax evaders moved their wealth to the US as a result of these measures. The results of the difference-in-difference approach neither confirm nor reject the claims that the US is being used as a tax haven by foreign households. Estimates on the effects in cooperating tax havens can not rule out the possibility that the Common Reporting Standard did not have its intended effect on tax evaders.

The Savings Directive will enter in to force 1st of July 2005, after years of discussions about it. The Directive has caused some controversy and several proposals have been rejected. The Savings Directive means that an individual who recieves savings income in the form of interest payment from another Member State will be taxed in his or hers State of residence. This will be achieved by an automatic exchange of information be-tween the Member States, concerning interest payments on savings. Some countries have opted out of the information exchange and will instead levy a withholding tax during a transitional period. The free movement of capital became fully liberalized when articles 1 and 4 in Directive 88/361/EEC was given direct effect. Later the main provisions from that Directive were implemented in the EC Treaty. All restrictions on the free movement of capital are prohibited, according to article 56 EC. Exceptions to this free movement can be found in article 58 EC. One example of a possible justification is the right for Member States to apply tax law which distinguish between taxpayers who are not in the same situation with regard to their residence or with regard to the place where their capital is invested. Certain fundamental principles have to be complied with, foremost the Principle of Proportionality and the Principle of Legal Certainty, to be able to justify a restriction on the free movement of capital. If the Savings Directive is in breach of the free movement of capital according to article 56-60 EC, is analysed in this thesis. It is discussed whether the Directive constitutes a restriction and in that case which possible justifications there are. Our conclusion is that the Savings Directive constitutes a restriction, in so far that it will likely dissuade residents from placing their capital in another Member State, because they will be taxed in their State of residence anyhow. However, this restriction is possible to justify according to article 58 (1) (b) EC. Therefore, the Savings Directive is not in breach of the free movement of capital. / Sparandedirektivet träder i kraft 1 juli 2005, efter många års diskussioner kring det och efter att flera förslag har röstats ner. Sparandedirektivet innebär att en individ från en Medlemsstat som mottager ränteinkomst härrörande från sparande i ett annat Medlems land blir beskattad i Medlemsstaten där han eller hon bor. Detta skall ske genom automatiskt utbyte av information rörande ränteinkomster på besparingar mellan Medlemsstaterna. Några länder har fått dispans från informations utbytet under en viss tid och kommer då istället att påföra en källskatt. Den fria rörligheten av kapital blev liberaliserad fullt ut i och med att artiklarna 1 och 4 i Direktiv 88/361/EEC gavs direkt effekt. Huvudbestämmelserna från det direktivet blev senare implementerade i EG fördraget. Enligt artikel 56 EG är alla restriktioner på fri rörlighet av kapital förbjudna. I artikel 58 EG hittas dock undantag till denna fria rörlighet. Ett exempel på en möjlig rättfärdigande grund för en restriktion är möjligheten för Medlemsstater att behandla individer skattemässigt olika beroende på var de är bosatta och beroende på var kapitalet är placerat. För att kunna rättfärdiga en restriktion på den fria rörligheten av kapital måste också vissa grundläggande principer följas, framförallt proportionalitetsprincipen och principen om rättssäkerhet. Denna uppsats utreder om Sparandedirektivet bryter mot den fria rörligheten av kapital uppställd i artiklarna 56-60 EG, genom att analysera om Direktivet utgör en restriktion och i så fall vilka rättfärdigandegrunder som är möjliga att använda. Slutsatsen, baserat på vår utredning, blir att Sparandedirektivet utgör en restriktion på den fria rörligheten av kapital, eftersom det troligtvis kommer att avskräcka personer från att placera besparingar utomlands, då de kommer att bli beskattade i den stat de bor i alla fall. Restriktionen är dock möjlig att rättfärdiga genom 58 (1) (b) EG. Därför bryter Sparandedirektivet inte mot fri rörlighet av kapital.

<p>The Savings Directive will enter in to force 1st of July 2005, after years of discussions about it. The Directive has caused some controversy and several proposals have been rejected.</p><p>The Savings Directive means that an individual who recieves savings income in the form of interest payment from another Member State will be taxed in his or hers State of residence. This will be achieved by an automatic exchange of information be-tween the Member States, concerning interest payments on savings. Some countries have opted out of the information exchange and will instead levy a withholding tax during a transitional period.</p><p>The free movement of capital became fully liberalized when articles 1 and 4 in Directive 88/361/EEC was given direct effect. Later the main provisions from that Directive were implemented in the EC Treaty. All restrictions on the free movement of capital are prohibited, according to article 56 EC. Exceptions to this free movement can be found in article 58 EC. One example of a possible justification is the right for Member States to apply tax law which distinguish between taxpayers who are not in the same situation with regard to their residence or with regard to the place where their capital is invested.</p><p>Certain fundamental principles have to be complied with, foremost the Principle of Proportionality and the Principle of Legal Certainty, to be able to justify a restriction on the free movement of capital.</p><p>If the Savings Directive is in breach of the free movement of capital according to article 56-60 EC, is analysed in this thesis. It is discussed whether the Directive constitutes a restriction and in that case which possible justifications there are.</p><p>Our conclusion is that the Savings Directive constitutes a restriction, in so far that it will likely dissuade residents from placing their capital in another Member State, because they will be taxed in their State of residence anyhow. However, this restriction is possible to justify according to article 58 (1) (b) EC. Therefore, the Savings Directive is not in breach of the free movement of capital.</p> / <p>Sparandedirektivet träder i kraft 1 juli 2005, efter många års diskussioner kring det och efter att flera förslag har röstats ner.</p><p>Sparandedirektivet innebär att en individ från en Medlemsstat som mottager ränteinkomst härrörande från sparande i ett annat Medlems land blir beskattad i Medlemsstaten där han eller hon bor. Detta skall ske genom automatiskt utbyte av information rörande ränteinkomster på besparingar mellan Medlemsstaterna. Några länder har fått dispans från informations utbytet under en viss tid och kommer då istället att påföra en källskatt.</p><p>Den fria rörligheten av kapital blev liberaliserad fullt ut i och med att artiklarna 1 och 4 i Direktiv 88/361/EEC gavs direkt effekt. Huvudbestämmelserna från det direktivet blev senare implementerade i EG fördraget. Enligt artikel 56 EG är alla restriktioner på fri rörlighet av kapital förbjudna. I artikel 58 EG hittas dock undantag till denna fria rörlighet. Ett exempel på en möjlig rättfärdigande grund för en restriktion är möjligheten för Medlemsstater att behandla individer skattemässigt olika beroende på var de är bosatta och beroende på var kapitalet är placerat.</p><p>För att kunna rättfärdiga en restriktion på den fria rörligheten av kapital måste också vissa grundläggande principer följas, framförallt proportionalitetsprincipen och principen om rättssäkerhet.</p><p>Denna uppsats utreder om Sparandedirektivet bryter mot den fria rörligheten av kapital uppställd i artiklarna 56-60 EG, genom att analysera om Direktivet utgör en restriktion och i så fall vilka rättfärdigandegrunder som är möjliga att använda.</p><p>Slutsatsen, baserat på vår utredning, blir att Sparandedirektivet utgör en restriktion på den fria rörligheten av kapital, eftersom det troligtvis kommer att avskräcka personer från att placera besparingar utomlands, då de kommer att bli beskattade i den stat de bor i alla fall. Restriktionen är dock möjlig att rättfärdiga genom 58 (1) (b) EG. Därför bryter Sparandedirektivet inte mot fri rörlighet av kapital.</p>