Syftet med denna uppsats är att undersöka hur ex-kriminella mammor respektive pappor upplevt sina myndighetskontakter och om de blivit stigmatiserade och stämplade utifrån sin kriminella bakgrund. För att uppnå syftet har vi utifrån en fenomenologisk ansats genomfört tio kvalitativa intervjuer. Uppsatsen utgår från Beckers stämplingsteori och Goffmans teori om stigma samt genusteori. Teorierna har bidragit med kunskap om hur samhället styrs av normer och regler där personer i samhället konstrueras till avvikare och män och kvinnor tillskrivs olika förväntningar.  Resultatet visar att intervjupersonerna upplevt stigmatisering och stämpling, både under tiden de begick brott och efter det att de slutat begå brott. Resultatet visar även att det fanns skillnader mellan männens och kvinnornas upplevelser som kan kopplas till genusteorin då både männen och kvinnorna förväntade sig att det var mammorna som skulle ta det yttersta ansvaret för barnen. Med studien vill vi kunna utveckla förståelsen för människor med ett kriminellt förflutet och synliggöra hur det har påverkat dem att vara föremål för myndighetsutövande. Av det vi har fått ta del av förstår vi att det finns en brist på kunskap och förståelse för de avvikande personernas livssituation hos många myndighetspersoner, vilket fått svåra konsekvenser för många av våra intervjupersoner. Vi hoppas att studien ska kunna bidra med kunskap och förståelse för de enskilda som avviker från samhällets normer och regler för att myndighetspersoner inom det sociala arbetets praktik ska kunna utveckla sitt arbete i hur de ger stöd och hjälp.

En hermeneutisk studie som syftar till att i mötet med ex-kriminella skapa förståelse och kunskap kring vad som krävs, av dessa personer, för att skapa sig en livsstil som accepteras av samhället. Studien bygger på intervjuer med 10 män i åldrarna 20-41 år som levt ett liv utan kriminalitet i maximalt 10 år och är bosatta i Sverige. Studiens data analyseras i tre steg. Det första steget, preliminär tolkning, ger en överblick av materialet. I det andra steget, fördjupad tolkning, förklaras studiens förändringsmodell som bygger på respondenternas upplevelser. Slutligen presenteras materialets huvudtolkning där vi med hjälp av studiens teorier abstraherar tolkningarna. Analysen av materialet gav följande resultat: respondenterna behöver gå igenom en förändringsspiral för att byta från en kriminell livsstil till en livsstil som är mer accepterad av samhället. Först sker en händelse som leder till reflektion kring händelsen. Reflektionen leder till insikt, utifrån insikten sker ett val av faktorer. Valet påverkar självkänslan positivt eller negativt. En positiv självkänsla leder till en förändring i riktingen personen vill gå, medan en negativ självkänsla leder till en förändring bort från det tänkta målet. Förändringsprocessen består av flera varv i förändringsspiralen. Processen är olika lång för varje person och är kantrad av svårigheter.

Uppsatsen vill undersöka hur KRIS bidrar till identitetsomvandling hos före detta kriminella. För att uppnå detta har vi hänvisat till tidigare forskning samt centrala begrepp, bland annat de olika identitetsbegreppen formulerade av Richard Jenkins, Erving Goffmans begrepp om stigma samt normalitet och avvikande men även Thomas Scheffs begrepp om skam och stolthet. Syftet med uppsatsen är att öka förståelsen och reflektera över hur kriminella som går med i organisationen KRIS kan få stöd att ta sig ur brottslighet och förbättra sina livsvillkor. För att uppnå syftet bör även en reflektion om myndigheternas stöd i samband med organisationen KRIS framföras, det vill säga det stöd som ex-kriminella får för att ta sig ur kriminalitet. Frågeställningarna lyder därmed följande: Hur bidrar en frivillig organisation som KRIS till identitetsomvandling hos före detta kriminella? Och Vilka möjligheter ger KRIS till sina medlemmar för att bidra till en identitetsomvandling? Genom en kvalitativ ansats har vi utfört semistrukturerade intervjuer med sex medlemmar i KRIS, Göteborg, för att besvara frågeställningarna. Vår empiri påvisade att våra respondenter upplever att myndigheter inte har haft den nödvändiga förståelsen som krävs för deras livssituation, utan det är istället KRIS som har bidragit till deras identitetsomvandling genom socialt stöd. / The essay wants to investigate how KRIS contributes to identity transformation with former criminals. To achieve this, we have referred to earlier research and key concepts, including the different concepts of identity formulated by Richard Jenkins, Erving Goffman's concept of stigma, normality and divergence, but also Thomas Scheff's concept of shame and conformity. The purpose of the essay is to increase understanding and reflect on how criminals joining the organization KRIS can get support to stop committing crimes and improve their living conditions. In order to achieve this goal, a reflection on authority’s support in connection with the KRIS organization should also be carried out, that is, the support that ex-criminals get to stop committing crimes. The questions thus state: How does a voluntary organization like KRIS contribute to identity transformation with former criminals? And what opportunities does KRIS give to its members to contribute to identity transformation? Through a qualitative approach, we have conducted semi-structured interviews with six members in KRIS, Gothenburg, to answer the questions. Our empirical data showed that our respondents find that authorities have not had the necessary understanding required for their life situation, but instead KRIS has contributed to their identity transformation through social support.