No description available.

No description available.

No abstract available. / Thesis (Ph.D.)-University of Durban-Westville, 1985.

No description available.

The phrase "existential predicament" is a summary of Moravia's preoccupation as a novelist. In his fiction there is constant, unrelenting obsession with the situation of a single, particular character confronting, through his own existence in a physical, historical setting, the forces or powers of negation which threaten him with the frightening personal awareness of the possibility, even inevitability, of his own dissolution into nothingness.

A study in early Teilhard involving the use of cross-disciplinary concepts, methods, theory and models in the analysis of aspects of his life, work ideas and writings (both published and unpublished).

Sleepwalk, Dance, Repeat is a one-act play with existentialist themes such as absurdity, death, and authenticity. Existentialism deals with subjective human experience in a meaningless, incomprehensible world. We are condemned to label everything around us, but the world is such that we can never be satisfied with our labels because they do not capture individuality. Everyone, to some degree, feels the need to understand what's going on, but we are always missing some piece of the puzzle. Thus, absurdity is the normal state of affairs for us. It is the result of our trying to comprehend the incomprehensible. The protagonist, Rose, is an existentialist hero in that she gradually accepts the inability to comprehend. My goal in writing this play was to breathe new life into existentialist ideas and introduce them to others in a way that sparks significant introspection.

Med utgångspunkt i de två generella riktningar som tidigare läsningar av Inger Edelfeldts romaner tagit – dels en som antyder en existentiell underton och dels en som framhäver ett feministiskt perspektiv – har syftet med arbetet varit att undersöka den konfliktfyllda relationen mellan existentialism och feminism i ”Det hemliga namnet” och sammanlinka denna med Simone de Beauvoirs existentialistiska feminism i ”Det andra könet”. Då de två separata läsningarna av ”Det hemliga namnet”, som prövade romantextens överensstämmelse med de två ideologierna var för sig, korreleras med ”Det andra könet” framkommer att de två centrala punkter på vilka Edelfeldts roman skiljer sig ifrån den franska existentialismen – nämligen att människan inte till varje pris MÅSTE välja för att leva i god tro och att gemenskap visar sig möjlig då människor möts i generös ömsesidighet – också gäller för Beauvoirs texter. Ideologikritiska läsningar av Beauvoir visar att dessa avsteg från Sartres filosofi är ett resultat av hennes kvinnobefriande strävan: en feminism som hävdar att det är kvinnans eget fel att hon inte kan förverkliga sig själv som subjekt och som cementerar henne som den evigt Andre i förhållande till mannen, kan nämligen inte verka emot ojämställdheten mellan könen. Således uppstår en konflikt mellan existentialism och feminism i såväl ”Det hemliga namnet” som i ”Det andra könet”. En feminism som inkorporerat en manlig filosofi har nämligen också införlivat kvinnoförtryckande värden i den egna frigörelsestrategin.

Intentionen med denna uppsats kan väsentligen uppdelas i två sektioner: att först undersöka hur temat ensamhet uttrycks i Inger Edelfeldts romaner med huvudsaklig utgångspunkt i Kamalas bok, och att sedan relatera detta existentiellt genomströmmade ensamhetstema till den filosofiska existentialismen i Jean-Paul Sartres tappning.Som hon beskrivs av Edelfeldt är människan oundvikligen fånge i ensamheten. Alla hennes ansträngningar att erfara gemenskap faller om intet och inför denna bistra verklighet genomlever människan ett främlingsskap emellan sig själv och omvärlden; en alienation som fullständigt omformar och snedvrider hennes uppfattning av sig själv. Som en röd tråd löper alltså ensamheten som ett grundtema genom Edelfeldts romanproduktion och blir i de senare verken allt mer framträdande. Det är följaktligen särskilt i dessa senare romaner som åtskilliga betydande likheter med den filosofiska existentialismen kan uppvisas. Människans obevekliga fångenskap i en utsatt tillvaro präglad av ensamhet och ångest – där befrielse annan än den funnen i flykten ifrån ansvaret (mängdförsjunkenheten) och i livslögnen (den onda tron) saknas – är densamma i såväl Edelfeldts prosa som i existentialismens doktriner. Den alienation som upplevs av Edelfeldts romankaraktärer kan på goda grunder relateras till Sartres Äcklet. I Edelfeldts verk uteblir emellertid människans tillblivelse som den större individen i det valögonblicket; det moment i vilket Sartre ser människans enda möjlighet. Slutligen överväger dock de textuella likheterna emellan Inger Edelfeldts romaner och den franska existentialismen, och därför föreligger alltså tydliga spår av nämnda filosofi i Edelfeldts verk.

The theories of existentialism and postmodernism seem like very different ideas at first glance. Existentialism is a philosophy of individuals, while postmodernism is a theory focused more on society and less on individual existence. In this thesis, I will show that both of these ideas can be merged together to be seen as an individual philosophy. Using theories from each philosophical camp, I will describe both the existential and postmodern being. I will explain characteristics of these individuals and explain how they function in society. I will use several philosophers to explain this such as Jean-Paul Sartre and Michel Foucault, and finally, I will discuss The Stranger by Albert Camus. In The Stranger, the main character, Monsieur Meursault, exhibits the qualities of both types of individuals. I will use him as an example of the type of person that emerges from the philosophical ideas of existentialism and postmodernism. I analyze Meursault through the eyes of both the existentialist and the postmodernist, and conclude that Meursault personifies the traits and characteristics that are specific to these philosophies.