Syftet med denna C-uppsats är att se vilka förändringar som ägde rum på Falu fångvårdsanstalt mellan två skilda perioder. Fokus ligger på de disciplinära åtgärder som vidtogs mot fångar som på något vis misskött sig på anstalten. Ena perioden är mellan 1900-1905 och den andra perioden är mellan 1950-1955. Under 1946 ägde en reformering av Svenska fångvården rum. Före detta år satt internerna isolerade i ensamceller och fick varken träffa eller språka med någon annan fånge under sin fängelsevistelse. Efter 1946 trädde reglementeringen i kraft där fångarna fick träffa varandra och samtala. Interner erhöll mer frihet än innan och den strikta ordning som funnits innan avtog så smått. Frågan som ställs i arbetet är vilka förändringar som går att finna före och efter 1946 års reglementering. Fången fick mer frihet efter detta år, men paradoxalt nog ökade skötsamhetsöverträdelserna efter 1946. De disciplinära åtgärderna fördubblades nästan i jämförelse med tidigare period. Det ökade förtroendet för internerna renderade i en högre grad av oordning på Falu fängelse och resultatet av undersökningen visar att det förekom fler förseelser 1950-1955 än 1900-1905. Källmaterialet till undersökningen består i huvudsak av förhörsprotokoll och straffjournaler från Falu fängelse för angiven tid, vilka har studerats på landsarkivet i Uppsala.

I uppsatsen studeras livsloppet för 26 kvinnor som mellan åren 1900-1910 födde barn då de var fängslade på Stockholms Läns- och straffängelse. Även livsloppet för deras 27 barn födda i fängelset kartläggs. Undersökningen visar att majoriteten av kvinnorna var födda inom äktenskapet men att de från 15 års ålder var ansvariga för den egna försörjningen och att flertalet av kvinnorna då lämnade familjehemmet för att söka tjänst framförallt i Stockholm. Genom detta ökade deras utsatthet då saknaden av tillhörighet och närhet till familjen gjorde att de saknade möjlighet till hjälp av närstående. Omständigheterna som ledde fram till att kvinnorna begick brott kommer visa att 23 av 26 kvinnor var gravida utom äktenskapet och att 11 av dessa hade ett eller flera utomäktenskapliga barn sedan tidigare som antingen tagits om hand av hennes familj, utackorderas som fosterbarn privat eller lämnats till barnhus. De flesta kvinnorna når en hög ålder och endast ett fåtal återfaller i brott. Majoriteten gifter sig efter fängelsevistelsen och får fler barn som växer upp inom äktenskapet. Av de 27 barnen som föddes i fängelset överlevde 24 förlossningen. 23 barn lämnades sedan till Allmänna barnhuset och utackorderades till fosterhem. Endast ett barn återförenades med modern och växte upp med henne. Dock avled åtta barn innan de fyllt två år i framförallt mag- och tarmsjukdomar, resterande når vuxenålder och majoriteten blir över 60 år gamla. Kvinnorna och barnens livslopp präglades av samtidens normer och föreställningar vilket bidragit till deras utsatthet, undersökningen visar även hur samtidens lagstiftning och reformer påverkade denna grupp individer. Uppsatsens fokus på kvinnliga fångar som föder barn i fängelset har för avsikt att minska kunskapsluckan i historieskrivningen kring denna grupp kvinnor och barn. Undersökningen har gjorts med analytisk-teoretisk utgångspunkt i forskningstraditionen historia underifrån kombinerat med forskning om kvinnors och barns utsatthet i samhället. Då underökningens kartläggning gjorts genom att studera offentliga handlingar så som rättegångsprotokoll och kyrkböcker och intagningshandlingar till barnhuset användes källpluralistisk metod med metodpaket av mikrohistoria, livsloppsperspektiv samt kvalitativ och kvantitativ textanalys.