Syftet med denna C-uppsats är att se vilka förändringar som ägde rum på Falu fångvårdsanstalt mellan två skilda perioder. Fokus ligger på de disciplinära åtgärder som vidtogs mot fångar som på något vis misskött sig på anstalten. Ena perioden är mellan 1900-1905 och den andra perioden är mellan 1950-1955. Under 1946 ägde en reformering av Svenska fångvården rum. Före detta år satt internerna isolerade i ensamceller och fick varken träffa eller språka med någon annan fånge under sin fängelsevistelse. Efter 1946 trädde reglementeringen i kraft där fångarna fick träffa varandra och samtala. Interner erhöll mer frihet än innan och den strikta ordning som funnits innan avtog så smått. Frågan som ställs i arbetet är vilka förändringar som går att finna före och efter 1946 års reglementering. Fången fick mer frihet efter detta år, men paradoxalt nog ökade skötsamhetsöverträdelserna efter 1946. De disciplinära åtgärderna fördubblades nästan i jämförelse med tidigare period. Det ökade förtroendet för internerna renderade i en högre grad av oordning på Falu fängelse och resultatet av undersökningen visar att det förekom fler förseelser 1950-1955 än 1900-1905. Källmaterialet till undersökningen består i huvudsak av förhörsprotokoll och straffjournaler från Falu fängelse för angiven tid, vilka har studerats på landsarkivet i Uppsala.

Uppsatsen beskriver och analyserar R.M. Matthiesens arbete som fängelsepredikant i Härnösands cellfängelse under hans verksamhetsperiod 1875-1887. Källmaterialet är hämtat från Matthiesens årsrapporter och dagjournaler till Fångvårdsstyrelsen samt befintlig forskning. Bakgrunden till valet av uppsatsämne är den fängelsereform som genomfördes under 1800-talets mitt. Den baserades på kristna värderingar, med en stark övertygelse till människans förmåga att förändras och utvecklas. I det nya systemet isolerades fångarna, för att omöjliggöra interagerande och negativ påverkan av varandra, men även för att ge fångarna möjlighet att tänka igenom sina brott och söka Guds nåd i sin ensamhet i cellen. Reformen gav fängelsepredikanten en ny position inom fängelseväsendet, det var hans uppgift att korrigera och fostra fången till en god kristen samhällsmedborgare. Fängelsepredikanten var en av det fåtal personer fången träffade under fängelsevistelsen och besatt en nyckelposition i reformarbetet.  Uppsatsen beskriver och följer Matthiesens arbete under hans tjänsteperiod. Den jämför hans arbete med instruktionen för fängelsepredikanter från år 1846 och församlingsprästens arbetsuppgifter under mitten av 1800-talet. Matthiesen ansvarade för delar av fängelsets administration som kyrkobokföring, biblioteket samt in- och utskrivning av fångar, vilket tidvis tog stor tid i anspråk av Matthiesens arbetstid. Hans pastorala teologi innebar att alla är välkomna hos Gud, dock hade människan ansvaret att vittna om sin tro inför Gud och för sin omgivning. Matthiesen ansåg att det heliga livet började i det jordiska livet vilket ledde in i det himmelska. Matthiesen kopplade risken för kriminalitet till uppväxtförhållanden och alkoholmissbruk. Han påtalade kraftfullt relevansen av stöd för frigivna fångar från samhället, speciellt de unga för att minska återfall i kriminalitet. Matthiesen trodde på människans godhet och möjlighet till förbättring om hon gavs möjlighet till möte med Gud. För utsatta ungdomar som saknade kristlig, kärleksfull uppfostran föreslog han preventiva åtgärder i form av statliga anstalter, som skulle fostra dem för att undvika ungdomars intåg i kriminalitet Han såg svårigheter för människor att navigera sina liv utan en Gudsrelation, att det innebar ökade risker för ödesdigra beslut som ledde till utanförskap och kriminalitet. Matthiesen påtalade att en betydande andel av brottsfallen var förbundna till alkoholmissbruk, de nya nykterhetsrörelserna var till stor hjälp i nykterhetsarbetet. Kyrkan och Matthiesen såg på nykterhetsrörelserna med ambivalens, delar av deras verksamheter provocerade och utmanade kyrkan och prästerna.   Undersökningen har visat att Matthiesen i teorin uppfyllde sina praktiska och teologiska uppgifter men han lyckades inte fostra majoriteten av fångarna till att försonas med sitt brott, möta Jesus och bäras av Guds nåd. Fångarnas motstånd till frälsning förklarades av att fångarnas svåra uppväxtförhållanden skapade hårdhjärtade och tillitlösa individer, brister i kristendomskunskaper och samhällets tilltagande trolöshet, sekularisering. Den personhistoriska undersökningen av Matthiesens tjänsteutövande på lokalnivå, lierar med tidigare övergripande forskning inom fångvården gällande den undersökta perioden.

I denna studie undersöks Johan Adolph Gerelius argumentation och framtidsvision gällande implementeringen av de två innovationerna cellfängelset och gasdriven belysning. Det framkommer att Gerelius använder många historiska exempel för att motivera hur innovationer bidrar till samhällelig utveckling. Vidare inspireras han mycket av England, där båda innovationerna har sitt ursprung. Han använder också flera återkommande, mycket laddade begrepp i sin argumentation, så som ”barbari” och ”upplysningens fiender”. Gerelius bedriver sin utförliga argumentation i syfte att förespråka innovationernas framtida samhällsförändrande potential. Han uttrycker en stark utvecklingsoptimism och är influerad av de liberala idéer som spreds genom Europa under tidigt 1800-tal. Denna utvecklingsoptimism leder till att Gerelius förespråkar acceptans av nya innovationer då han anser att de har stor betydelse för samhällelig utveckling. Denna utveckling bör, enligt Gerelius, ske i termer av stabilitet, bildning, förädling och upplysning. Undersökningen lägger fram en tolkning som överensstämmer med den tidigare forskningen, vilken betonar Gerelius positivism för de engelska innovationerna. Dock framhävs även att Gerelius influeras av en stark historiesyn , vilken kan ligga till grund för hans starka utvecklingsoptimism och framtidsvision.