På Riksidrottsmötet i Maj 2017 beslutades om en omfattande förändring inom svensk idrott; Strategi 2025. Denna förändring syftar till att lösa flera av de problem som idrottsrörelsen under många år haft, såsom tapp av medlemmar tidigare ner i åldrarna, snedvriden könsfördelning på beslutsfattande positioner och generellt höga trösklar in i idrotten. Denna studie syftar till att redogöra för hur denna förändring legitimeras av idrottskonsulenter, som är anställda på distriktsförbunden, i mötet med idrottsföreningar där förändringen i stor utsträckning ska genomföras, samt vilka konsekvenser denna legitimering eventuellt får. Genom intervjuer med och skuggning av idrottskonsulenter i deras möten med idrottsföreningar visar denna studie att idrottskonsulenterna inte speciellt ofta arbetar uttalat med strategin utan att det snarare fungerar som ett DNA i deras vardagliga arbete. De sitter inte heller på några mandat att styra idrottsföreningarna eller på något sätt bestämma över deras strategiarbete.Den legitimerande processen utgörs istället av att beskriva strategin som lösningen på de problem idrottsföreningarna redan upplever att de har samt stötta de arbeten som de själva vill starta.Resultaten visar också hur kommunikationen mellan den nivå av svensk idrott som initierat förändringen och de som ska utföra den har brustit i stor utsträckning. Konsekvensen av detta blir att mycket arbete läggs på föreningarna och att det är idrottsföreningar med hög formaliseringsgrad som har större möjlighet att följa med på strategiresan. De förändringar strategin syftar till som idrottsföreningarna inte ser sin direkta vinning i riskeras också att inte arbetas med alls när mandat för att styra förändringen saknas. Med brist i kommunikationen inom svensk idrotts organisation riskeras också att alla inte är överens om vad strategiarbetet egentligen syftar till och därför inte arbetar mot gemensamma mål

Bakgrund: Företagsskandaler har varit förekommande i svenskt näringsliv, med exempel såsom AB Kreuger & Toll. Skandalerna har medfört minskat förtroendet för näringslivet men som en lösning har Svensk kod för bolagsstyrning utformats. Syfte: Sedan implementeringen av Koden år 2005 har det skett en utveckling, vilket vårt syfte är att beskriva. Syftet är även att beskriva och förklara de svenska företagens förhållningssätt till Koden samt ge en förklaring till denna utveckling. Metod: Uppsatsen är genomförd med hjälp av en kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod. Den kvalitativa metoden bygger på en deduktiv forskningsansats och i den kvantitativa användes en abduktiv ansats. I den kvalitativa undersökningen genomfördes sju intervjuer med respondenter på Small Cap. 42 bolags årsredovisningar studerades i den kvantitativa undersökningen. Vi har till största del tillämpat den explorativa metoden. Resultat och slutsats: Vårt resultat pekar mot att bolag följer Koden i större utsträckning än tidigare. Det har medfört en lägre flexibilitet i bolagsstyrningen på grund av följsamheten till Koden men samtidigt har det här ökat förtroendet till bolagen. Vi har sett indikationer på att det är noteringsavtalet som har påverkat bolagens förhållningssätt mest. Aktieägarnas bristande intresse, att marknaden inte ser efter substansen i bolagsstyrningsrapporterna samt Kodens dåliga samverkan med andra regelverk gör att potentialen inte utnyttjas. Det har även skett förändringar i bolagens struktur, vilket skapat en ökad öppenhet.