Syftet: Syftet med arbetet var att undersöka förekomsten av PM samt beskriva dess innehåll gällande handläggning av perinealskydd i samband med utdrivningsskedet vid Sveriges förlossningskliniker. Metod: En totalundersökning av Sveriges 44 förlossningskliniker gjordes. Totalt 63 PM insamlades där slutligen 26 PM inkluderades. Kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats samt kvantitativ innehållsanalys användes med en granskningsmall som analysverktyg. Resultat: Totalt 25 kliniker hade ett PM som handlade om handläggning av utdrivningsskedet med fokus på perinealskydd, vilka varierade i kvalité och innehåll. Nästan alla PM nämnde vikten av att riskbedöma kvinnan för bristning under förlossningen. Flertalet PM beskrev vikten av manuellt perinealskydd och betonade ett långsamt framfödande. Hälften av alla PM nämnde värme mot perineum samt att kvinnan bör föda i en förlossningsställning som avlastar perineum.  Slutsatser: Drygt hälften av Sveriges förlossningskliniker hade ett PM för handläggning av perinealskydd i samband med utdrivningsskedet. Resultatet visar att perinealskydd och prevention av bristningar handlar om både fysiska och psykiska åtgärder vilka tillsammans kan minimera risken för bristning. Rekommendationerna kring handläggningen varierar mellan Sveriges kliniker, vilket tyder på behov av en nationell riktlinje, vilka kan öka patientsäkerheten för kvinnorna.

Bakgrund: Att drabbas av en förlossningsskada och efterföljande komplikationer är ett trauma som drabbar cirka 85% av kvinnor som genomgår en vaginalförlossning, framförallt förstföderskor. Bristningar i underlivet är vanligt förekommande men kan ta lång tid innan diagnos ställs. Smärta och fysiska och psykiska begränsningar är vanliga komplikationer som påverkar kvinnans livskvalitet. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva kvinnors upplevelser av att drabbas av en förlossningsskada. Metod: Litteraturstudien genomfördes systematiskt i databaserna PubMed och Cinhal. Sökningen resulterade i 17 vetenskapliga artiklar som analyserades genom kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Att kvinnor med förlossningsskada upplevde att hela livet påverkades av skadan. Kvinnorna hade mestadels negativa erfarenheter av hälso- och sjukvården, många besvärliga kroppsliga och psykologiska symtom, problem med relationen till partner samt svårigheter i det dagliga livet. Slutsats: Att kvinnohälsa är ett viktigt område inom vården som innehåller kunskapsluckor. Mer kunskap krävs både av och för vårdpersonalen om förlossningsskador för att förbättra möjligheten för kvinnor att få rätt vård och stöd i sin väg mot återhämtning. Kvinnor med förlossningsskada ska inte behöva lida av svåra symtom på grund av okunskap från hälso- och sjukvården.

Background: Ruptures in the pelvic floor muscles is the most common childbirth injury. It affects 70 – 85 percent of the Swedish women who gives birth every year. Childbirth injuries can cause lack of motor control of the pelvic floor muscles, decreased participation and activity in the womens every day life. It also can affect the qualilty of life. The physiotherapists role in care for these patients is to examine and treat the patients problems in a biopsychosocial way to work for health benefits and provide further injuries. Purpose: The purpose is to examine physiotherapists experience of examination and rehabilitation of women with ruptures in the pelvic floor muscles caused by childbirth injuries. Method: In a qualitative descriptive interview study with a appropriate selection, interviews was done with six physiotherapists who is operative in womens health. A semi structured interview guide was used and then a manifest qualitative analysis was done with an inductive approach. Result: The analysis process showed five main categories in terms of the physiotherapists experience of examine and treat women with muscle ruptures in the pevic floor caused by childbirth injuries: ’Examination and treatment in body structure and body function level’, ’to build trust between therapist and patient’, ’work with the patients fear-avoidance behaviour’, ’work in team with other professionals’ and ’inform the patient about the injury in early state’. Two of the five main categories were divided into under categories associated to the main categories. Conclusion: The informants in the study experienced that there is a necessity to examine and rehabilitate patients out of their individual needs. They experienced that it was important to talk about the worry a lot of the patients with injuries in the pelvic floor feel and to build trust to avoid catastrophizing and fear-avoidance behaviour. / Bakgrund: Bristningar i bäckenbotten till följd av förlossning drabbar 70 - 85% av kvinnorna som föder barn i Sverige varje år. En förlossningsskada kan leda till försämrad motorisk bäckenbottenkontroll, nedsatt aktivitets- och delaktighetsförmåga samt sänkt livskvalité. Fysioterapeutens roll är att undersöka och behandla patienterna med ett biopsykosocialt synsätt för att verka hälsofrämjande och skadeförebyggande. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter av undersökning och behandling av kvinnor med förlossningsskada i bäckenbotten. Metod: I en kvalitativ beskrivande intervjustudie med ändamålsenligt bekvämlighetsurval intervjuades sex fysioterapeuter/sjukgymnaster verksamma inom området kvinnohälsa utifrån en semistrukturerad intervjuguide. En manifest kvalitativ dataanalys med induktiv ansats genomfördes. Resultat: I analysprocessen framkom fem huvudkategorier om informanternas erfarenheter av undersökning och behandling vid förlossningsskador i bäckenbottenmuskulaturen: undersökning och behandling på kroppsstruktur- och kroppsfunktionsnivå, att bygga förtroende mellan fysioterapeut och patient, arbeta med rädsla och undvikandebeteende hos patienten, samarbete med andra professioner och informera om skadan i ett tidigt skede. Två av de fem huvudkategorierna delades in i underkategorier. Slutsats: Utifrån studiens resultat visade informanternas samlade erfarenheter att behovet är stort att undersöka, individanpassa behandling och bemöta oro hos den berörda patientgruppen som drabbas av bäckenbottenskada. Även att bygga förtroende för att undvika katastroftankar och eliminera rädsla-och undvikande beteende hos patienterna.