<p>Pneumokockinfektioner finns av både allvarligare och mer harmlösa slag och kan drabba människan i olika åldrar. Meningit, sepsis, pneumoni, sinuit och otit är infektioner som vanligen orsakas av bakterien Streptococcus pneumoniae för vilken drygt 90 olika serotyper finns beskrivna. Mest utsatta för dessa infektioner är barn under två år, äldre personer över 65 år samt personer med nedsatt immunförsvar och vissa kroniska sjukdomar. År 2001 godkändes ett heptavalent konjugerat pneumokockvaccin, avsett för yngre barn, innehållande serotyperna 4, 6B, 9V, 14, 18C, 19F och 23F. Varje serotyp är konjugerad till ett bärarprotein som bidrar till antikroppsbildningen hos barn yngre än två år.</p><p>Målet med denna litteraturstudie har varit att undersöka om vaccinering av barn yngre än två år med det heptavalenta konjugerade pneumokockvaccinet kan förebygga öroninflammation. Friska spädbarn har deltagit i studierna och de har fått pneumokockvaccinet samtidigt med de allmänna barnvaccinationerna. Resultaten visar sammantaget att vaccinets effekt vid öroninflammation är måttlig. I en studie var antalet episoder akut mellanöreinflammation per 100 barnår 39,2 i studievaccingruppen och 46,9 i kontrollgruppen (P= 0,02). Episoder av akut mellanöreinflammation reducerades med 57% i en annan av studierna. Barn utan äldre syskon som vid 24 månaders ålder var på daghem verkade ha störst effekt av studievaccinet (P= 0,02).</p><p>Slutsatsen blir att vaccinet är säkert och tolererats väl. Vaccinet har uppvisat hög effekt på invasiv pneumokocksjukdom men vid öroninflammation är vaccinets effekt måttlig. Trots detta kan vaccinet få betydelse då det årligen är väldigt många barn som drabbas av öroninflammation. Även en indirekt effekt, en så kallad flockeffekt, kan förväntas av vaccinet som skulle innebära positiva hälsoeffekter för övriga befolkningen.</p><p>2008:F4</p>

No description available.

The endogenous opioid system (EOS) including dynorphin opioid peptides and κ-opioid receptor (KOR) plays a critical role in alcohol dependence. Aims of the thesis were to evaluate whether the EOS undergoes molecular adaptations in brain areas involved in cognitive control of addiction in human alcohol dependent subjects, and to analyze the impact of genetic and epigenetic factors on these adaptive changes. The main findings were that (1) the dynorphin/KOR system including PDYN mRNA and dynorphins in the dorsolateral prefrontal cortex (dl-PFC), dynorphins in the hippocampus, and KOR mRNA in the orbitofrontal cortex (OFC), is upregulated in human alcoholics. No other significant changes in the EOS were found. (2) Three PDYN single nucleotide polymorphisms (SNPs), which show the most significant association with alcohol dependence, form CpG sites that are methylated in human brain at different levels. Methylation of the C, non-risk variant of the 3’-untranslated region (3’-UTR) SNP (rs2235749; C&gt;T) was increased in dl-PFC and positively correlated with dynorphins. The DNA-binding factor that differentially targeted the T, risk allele and methylated and unmethylated C allele of this SNP was identified in human brain. We hypothesize that influences of the genetic, epigenetic and environmental factors may be integrated through alterations in methylation of the PDYN 3’jUTR CpG/SNP and, as a consequence, affect PDYN transcription and vulnerability to develop alcohol dependence. (3) The principal component analysis suggested that PDYN expression in the dl-PFC may be related to alcoholism, while in the hippocampus may depend on the genotype of the PDYN promoter SNP (rs1997794; T&gt;C). The T, low risk allele of this SNP resides within non-canonical AP-1-binding element and may be targeted by JUND and FOSB proteins, the dominant AP-1 constituents in the human brain. The T to C transition abrogated AP-1 binding. The impact of genetic variations on PDYN transcription may be relevant for diverse adaptive responses of this gene to alcohol. (4) It was proposed that PDYN transcription may be regulated by intragenic DNA regulatory elements controlling the DNA-protein interactions through formation of non-canonical DNA secondary structures. The dynorphin-encoding sequence in PDYN was found to have potential to form such DNA structure in vitro, and this formation was affected by CpG methylation in this region. This methylation sensitive non-canonical DNA structure formation may be involved in regulation of initiation of PDYN transcription from alternative start sites located within this region, or in splicing of non-canonical mRNA. In conclusion, the dynorphin/KOR system has been identified as the site of robust adaptive changes associated with alcohol dependence in the areas of human brain involved in cognitive control of addiction. Regulation of PDYN was found to be brain area specific, apparently affected by the genetic and epigenetic factors, and possibly dependent on the internal properties of the gene such as its ability to form non-canonical DNA secondary structures.

Many patients with psychotic symptoms respond poorly to treatment. Various approaches have been made to classify these patients according to treatment response. However, existing classifications have been criticized for various reasons and a new classification system is needed. Further, no satisfactory explanation of the poor treatment response has been apparent. The general aim of this thesis was therefore to develop and validate a new classification method of functional remission in a naturalistic population of patients with psychosis and to utilize this classification to investigate the population from genetic, drug treatment, insight and social network points of view. Data for this cross-sectional study of patients (n=123) attending the Psychosis Outpatient Care clinic in the county of Jönköping, Sweden, were obtained from patient interviews, blood samples and information from patient files. The new classification method CANSEPT, which combines the CAN rating scale (CAN), the UKU side effect rating scale (SE) and the patient’s previous treatment history (PT), showed validity in discriminating the patients and was accepted well by the patients. CANSEPT was used to group the patients in the other studies in this thesis. The results indicated that the gene polymorphism ABCB1 3435T, was related to worse significant social and clinical needs for patients on olanzapine, while the polymorphism DRD2 Taq1 A1 was related to a greater risk of significant side effects; especially if male, or taking strong dopamine D2-receptor antagonistic drugs. Drug treatment factors were also related to treatment response; longer duration of untreated prodromal and early psychosis was seen for patients with current significant social and clinical needs and non-adherence to treatment was associated with worse significant side effects. Worse treatment outcomes also appeared to be associated with smaller social network groups, worse insight into illness, poorer knowledge of warning signs and worse coping strategies. In summary, CANSEPT was shown to be a useful valid, multidimensional tool for classification of treatment response. Gene polymorphisms, duration of untreated illness, non-adherence to treatment, social networks and knowledge should be taken into consideration when investigating inadequate treatment response.

<p>Adherence to medical ordination is low and for long-time medication it is estimated to be as low as 50 percent. Depending on the prescribed drug this could lead to adverse effects and/or loss of effect of the drug. Information about why a drug is prescribed is important patient information and is thought to help increase compliance with the physician’s prescription. According to results from a recent study of visits to the emergency room at Karolinska Universitetssjukhuset in Solna, Stockholm, medically related problems were the cause in about 30 percent of the cases. According to the same study 11 percent of these visits were due to problems with patient adherence. Specifying indications on prescriptions could be a way to enhance drug compliance. Furthermore clinical indications on prescriptions ensure that the correct drug is administered for the correct condition. The purpose of this study was to examine how often indications were found on prescription labels on anti-parkinson drugs, ATC-code N04.</p><p>Prescription data were collected from the Swedish Prescribed Drug Register. A total of 22 994 prescriptions of anti-parkinson drugs dispensed in October 2007 were transferred from the register in Excel-files. Information about the patient’s year of birth and gender was included as well as the name of the drug, ATC-code, amount of drug dispensed, strength and information about the prescribed drug. Prescriptions lacking information about the patient’s year of birth or gender was excluded as well as prescriptions for animals.</p><p>On prescriptions for anti-parkinson drugs, with a total of 22 939 prescriptions after exclusion, half of them were provided with indication labelling. Indication labelling was more common on prescriptions for women. As regards patients older than 85 years, 63 % of the prescriptions were labelled with indication.</p> / <p>Abstract</p><p>Patienters bristande följsamhet till förskriven ordination är ett av de stora läkemedelsproblemen av idag. Att förse varje recept med användningsområde i doseringstexten är ett sätt att försöka förbättra patientföljsamheten. Sådan information är även av vikt för expedierande farmaceut för att kunna göra en professionell bedömning om huruvida valt läkemedel, dos och styrka passar ihop med sjukdomsbilden. Tidigare studier har visat att det är långt ifrån på alla recept som användningsområde finns angivet. Syftet med arbetet har varit att undersöka på hur stor andel av recept inom ATC-grupp N04 (medel mot parkinsonism), det finns angivet användningsområde i doseringstexten. En jämförelse mellan dopaminerga och antikolinerga medel inom gruppen gjordes även. Data från Apotekets transaktionsdatabas tillhandahölls i form av excel-filer. Dessa innehöll information från recept utskrivna på ATC-grupp N04, som expedierats på apotek i Sverige oktober 2007. Information om patientens födelseår, kön, läkemedlets ATC-kod, benämning, förpackningsstorlek, styrka och doseringstext erhölls. De recept som saknade uppgift om kön eller födelseår exkluderades, likaså recept till djur. Exkluderade från undersökningen var även dosdispenserade läkemedel. Av de 22 939 expedierade recepten inom ATC-grupp N04 som uppfyllde inklusionskriterierna innehöll hälften av dessa användningsområde i doseringstexten. Användningsområde på recept var något vanligare hos kvinnor än hos män. Högst frekvens av informationen sågs på recept till personer 85 år och äldre. Resultatet för recept på dopaminerga medel var i stort jämförbart med huvudgruppens resultat, dvs. hälften av recepten innehöll användningsområde, det var vanligast på recept till personer över 85 år och informationen var mer frekvent förekommande på recept till kvinnor. De antikolinerga medlen hade användningsområde angivet på 38 % av recepten, det var ungefär lika vanligt förekommande på recept till kvinnor som män, och en minskning av förekomsten av användningsområde sågs på recept till personer över 74 år. Sammanfattningsvis kan konstateras att förskrivare alltför ofta underlåter att skriva ut användningsområde i doseringstexten trots nyttan det skulle innebära för både patient och farmaceut.</p><p>2008:F16</p>

<p>Abstract</p><p>Restless legs syndrome (RLS) är ett kroniskt neurologiskt tillstånd som karakteriseras av en intensiv oro och obehagliga krypningar djupt inne i benen som förekommer i vila. Besvären upplevs som svårast på kvällen och natten och lindras av att man rör på sig. Hos majoriteten av de som lider av RLS förekommer även ofrivilliga periodiska benrörelser i sömn (PLMS) vilket medför täta mikrouppvaknanden. Detta försvårar övergång i djupare sömn vilket kan i sin tur leda till allvarliga sömnstörningar. Man kan dela in RLS i en primär form och en sekundär form beroende på om syndromet kan klarläggas till någon bakomliggande orsak. Eftersom syndromets patofysiologi fortfarande är oklar finns inte någon botande behandling men det finns bra möjligheter att lindra symtomen.</p><p>Dopaminagonister har visat ha god effekt på både RLS-symtomen och PLMS vid behandling av primär RLS. Effekterna brukar man känna av redan vid låga doser. Vid behandling med dopaminagonister kan biverkningar förekomma så som illamående, huvudvärk, sömnighet etc. Dopaminagonister kan användas som monoterapi vid behandling av RLS-symtom eller i kombination med andra läkemedel.</p><p>Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vad de två ”icke-ergolina” dopaminagonisterna pramipexol och ropinirol har för olika effekter vid behandling av RLS. Metoden som använts i detta arbete har varit en litteraturstudie. Fem artiklar valdes ut från databasen PubMed samt att befintlig litteratur söktes på Kalmars Högskolebibliotek och Örebros sjukhusbibliotek. Samtliga studier visade signifikant förbättring på RLS-symtomen med pramipexol- och ropinirolbehandling jämfört med placebo. Däremot krävs fler randomiserade kontrollerade studier av hög kvalitet som bland annat undersöker den långsiktiga behandlingseffekten av dessa preparat och att man koncentrerar sig på de kvarstående problemen kring negativa effekter som kan uppstå vid behandling.</p><p>2008:F25</p>

<p>Irritable bowel syndrome (IBS) är en komplex sjukdom som yttrar sig på många sätt</p><p>och i olika svårighetsgrad. Nuvarande behandling riktar sig mot att behandla varje</p><p>symtom var för sig. Hos patienter med svåra symtom är detta inte alltid tillräckligt.</p><p>Efterupptäckten att tricykliska antidepressiva (TCA) kan lindra IBS hos</p><p>diarrédominanta patienter ökade intresset för andra antidepressiva läkemedel. Detta</p><p>ledde till att selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) blev intressanta. SSRI</p><p>preparat har visats ha en smärtlindrande effekt hos patienter med IBS och en parallell</p><p>har dragits till signalsubstansen serotonin som finns i både hjärnan och tarmen. Därför</p><p>har forskare nu funnit det intressant att undersöka SSRI-läkemedel.</p><p>Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om SSRI-läkemedlet citalopram</p><p>kan ha en lindrande effekt vid IBS olika symtom, såsom förstoppning, diarré,</p><p>uppsvälldhet, gaser och framförallt smärta i buken.</p><p>Artiklarna för studien var hämtade från databasen PubMed och Kalmar Högskolas</p><p>egen databas Elin. Fem artiklar ingick i arbetet och alla är undersökningar där</p><p>citalopram administrerats till människor och råttor.</p><p>Två av artiklarna visade på symtomlindring hos patienter med IBS medan de i tre av</p><p>artiklarna inte kunde visade någon signifikant (p>0.05) skillnad mellan citalopram och</p><p>placebo.</p><p>På grund av stora placeboeffekter vid IBS i de olika studierna är det svårt att avgöra</p><p>om citalopram har en symtomlindrande effekt hos patienter med IBS. De olika</p><p>studiedesignerna gjorde det också svårt att dra några egentliga slutsatser. Det finns</p><p>dock en viss indikation att citalopram skulle kunna fungera symtomlindrande hos</p><p>patienter med IBS. Dock behövs mer studier inom området med fler patienter för att</p><p>kunna befästa om citalopram har en symtomlindrande effekt vid IBS.</p><p>2008:F27</p>

<p>ABSTRACT</p><p>Läkemedel i miljön har under de senaste decennierna uppmärksammats alltmer som angelägna miljöföroreningar. De sprids till miljön antingen genom att substanserna eller deras metaboliter utsöndras ur kroppen via urin och faeces eller att oanvända läkemedel spolas ut i avloppet. Vilka effekterna blir i miljön beror på substansernas inneboende egenskaper, som att bioackumuleras i växter och djur, samt på hur persistenta, potenta eller toxiska de är. Dagens reningsverk är inte konstruerade för att ta hand om läkemedelssubstanser, men framförallt genom den biologiska reningen, minskas halterna av några.</p><p>Syftet med arbetet är att utifrån uppmätta koncentrationer uppskatta de mängder av citalopram, metoprolol och simvastatin som lämnar Länssjukhusets i Kalmar slutenvårdsverksamhet, och att göra en riskbedömning utgående från de halter som når recipienten (Kalmarsund). Miljörisken är baserad på kvoten mellan förväntad koncentration av substansen (PEC) i miljön och högsta koncentrationen av substansen som inte har någon skadlig effekt i vattenmiljön (PNEC). Därför jämfördes denna kvot med kvoten mellan den funna koncentrationen (MEC) i detta arbete och PNEC.</p><p>Resultatet visar att för metoprolol och citalopram är risken för miljöpåverkan liten eftersom de båda substanserna har en riskkvot < 0,1. Simvastatin kunde inte detekteras och inga beräkningar gjordes därför för substansen. Resultatet av analysen visar också att substansernas halter är likartade i det inkommande och utgående vattnet från Kalmar avloppsreningsverk, vilket tyder på att dessa substanser bara passerar rakt igenom reningsverket. Utifrån erhållna resultat kan slutsatsen dras att inga akuta effekter i vattenmiljön förväntas. Det utesluter dock inte att substanserna kan ha kroniska effekter i vattenmiljön. Riskerna för ekosystemen förväntas vara större än riskerna för människors hälsa.</p><p>2008:F17</p>

<p>Alopecia areata (AA) betyder fläckvis håravfall och uppstår vanligen på huvudet men även på kroppen. Det är en harmlös, reversibel, organ-specifik, autoimmun hudsjukdom som drabbar hårfolliklarna. Den autoimmuna reaktionen förmedlas av T-lymfocyter som angriper hårfolliklarna och hämmar hårväxt. Det årliga incidenstalet för både kvinnor och män är 20,2 per 100 000 personer och 1,7 % av befolkningen riskerar att drabbas någon gång under livet. Även om genetiskt anlag och miljöfaktorer, såsom emotionell stress, graviditet och tillfälliga infektioner kan utlösa sjukdomen så är den exakta orsaken fortfarande okänd. De behandlingar som finns mot AA påverkar inte den autoimmuna processen som orsakar alopecin utan syftet med dessa är att stimulera hårfolliklarna och dämpa sjukdomens aktivitet. Kortikosteroider används vid behandling mot AA, men kan ge svåra biverkningar vid långvarig behandling. De olika administrationsformer av kortikosteroider som används mot AA är främst lokala och systemiska, men även intralesionella.</p><p>Målet med denna litteraturstudie var att undersöka om kortikosteroider har någon effekt mot AA. Samtliga studier visade att kortikosteroider har effekt mot AA, men att risken för återfall är stor. Tre av de fem studierna visade att behandlingen gav bättre resultat hos de patienterna med mindre svår AA, kort duration och första episoden av sjukdomen. Dåliga prognostiska faktorer visade sig vara omfattande AA, lång duration, atopi, nagelinvolvering och flera episoder av sjukdomen.</p><p>En studie visade att patienter med plurifocal AA svarar bättre på behandlingen än patienter med ophiasic AA, AA totalis och AA universalis. I samtliga studier fick patienterna biverkningar av behandlingen med dessa var inte så allvarliga att patienterna fick avbryta behandlingen. Slutsatsen av detta arbete är att kortikosteroider har effekt mot AA, men att risken för återfall är stor.</p><p>2008:F3</p>

<p>Från den 1 nov 2009 är det i Sverige tillåtet att sälja ett stort urval av receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln. Motivet därtill är att skapa en ökad tillgänglighet för konsumenterna, en prispress samt en fortsatt säker och ändamålsenlig läkemedelsanvändning. Syftet med denna uppsats är att redovisa och diskutera hur berörda intressenter på den svenska apoteksmarknaden ser på att receptfria läkemedel nu får försäljas utanför apotek. Uppsatsen belyser de aspekter som låg till grund för liberaliseringen av marknaden för receptfria läkemedel. För studien har en kvalitativ metod med strukturerade intervjuer använts. Sammanlagt intervjuades 18 personer som kunde tänkas ha intressen i och åsikter om de utvalda aspekterna. De intervjuade pekade på att utfallet av avregleringen blivit en ökad tillgänglighet speciellt i tätbebyggda områden och för frekvent använda läkemedel. Trots ökad konkurrens har ingen prispress på receptfria läkemedel ännu skett. För att uppnå en säker och ändamålsenlig läkemedelsanvändning är det viktigt att läkemedlen exponeras på lämpligt sätt så att ingen självbetjäning förekommer samt att det finns en åldersgräns för inköp. Krävs rådgivning ska den lämnas av personer med farmaceutisk kompetens. Slutsats: Den ökade tillgängligheten av de vanligast förekommande receptfria läkemedel får konsumenterna betala för genom oförändrade eller högre priser, och minskade ekonomiska möjligheter för apoteken att ge rådgivning.</p>