<p>ABSTRACT</p><p>Läkemedel i miljön har under de senaste decennierna uppmärksammats alltmer som angelägna miljöföroreningar. De sprids till miljön antingen genom att substanserna eller deras metaboliter utsöndras ur kroppen via urin och faeces eller att oanvända läkemedel spolas ut i avloppet. Vilka effekterna blir i miljön beror på substansernas inneboende egenskaper, som att bioackumuleras i växter och djur, samt på hur persistenta, potenta eller toxiska de är. Dagens reningsverk är inte konstruerade för att ta hand om läkemedelssubstanser, men framförallt genom den biologiska reningen, minskas halterna av några.</p><p>Syftet med arbetet är att utifrån uppmätta koncentrationer uppskatta de mängder av citalopram, metoprolol och simvastatin som lämnar Länssjukhusets i Kalmar slutenvårdsverksamhet, och att göra en riskbedömning utgående från de halter som når recipienten (Kalmarsund). Miljörisken är baserad på kvoten mellan förväntad koncentration av substansen (PEC) i miljön och högsta koncentrationen av substansen som inte har någon skadlig effekt i vattenmiljön (PNEC). Därför jämfördes denna kvot med kvoten mellan den funna koncentrationen (MEC) i detta arbete och PNEC.</p><p>Resultatet visar att för metoprolol och citalopram är risken för miljöpåverkan liten eftersom de båda substanserna har en riskkvot < 0,1. Simvastatin kunde inte detekteras och inga beräkningar gjordes därför för substansen. Resultatet av analysen visar också att substansernas halter är likartade i det inkommande och utgående vattnet från Kalmar avloppsreningsverk, vilket tyder på att dessa substanser bara passerar rakt igenom reningsverket. Utifrån erhållna resultat kan slutsatsen dras att inga akuta effekter i vattenmiljön förväntas. Det utesluter dock inte att substanserna kan ha kroniska effekter i vattenmiljön. Riskerna för ekosystemen förväntas vara större än riskerna för människors hälsa.</p><p>2008:F17</p>

Avfall i stort har fått en annan innebörd i dag jämfört med tidigare decennier i och med att det nu går att återanvända, återvinna och utvinna energi ur det. Gips är ett avfall som förekommer som brandskydd i stor omfattning och förut gick majoriteten på deponi. Nya alternativ har dykt upp det är dock fortfarande mycket som går på deponi och det medför miljöproblem, främst i form av läckage av svavel. Syftet med studien var att genom telefonintervjuer se hur hanteringen av gipsavfall uppfattas av aktörer inom byggbranschen, hantering och transport av avfall och olika återvinningscentraler. Men även att se vilka miljörisker de olika aktörerna anser att gipsavfall kan leda till. De aktörer som intervjuades var inom området bygg; NCC, inom området hantering och transport av avfall; Sita och Ragn-Sells, inom området återvinningscentraler; en återvinningscentral från Uppsala och en från Malmö. Slutsatsen blev att aktörerna först och främst försöker återvinna gipset, går inte det är det deponering som är det sätt varpå gipsavfall hanteras. En aktör blandar in gips i konstruktionsmaterial för vägar för att på så sätt minimera avfallet och återanvända det redan befintliga avfallet. Alla aktörer är medvetna om att gips måste hanteras på rätt sätt för att miljöriskerna ska begränsas. I viss grad lakar ämnen alltid ur från deponier och detta bör hållas under uppsikt för att eventuella risker snabbt ska kunna åtgärdas om halterna överstiger föreslagna gränsvärden.

In November 2007 the countries around the Baltic Sea signed the Baltic Sea Action Plan (BSAP). The action plan was an initiative from HELCOM due to the environmental status in the Baltic Sea. The action plan implemented a new approach with measures targeting the whole ecosystem. Eutrophication, hazardous substances, biodiversity and maritime activities constituted the main segments. The parties were to establish national implementation plans to fulfil the BSAP goals, which shall lead to good environmental status in the Baltic Sea by 2021.   The aim of this thesis is to investigate the points in common regarding conceptions of eutrophication in the Baltic Sea between the management, the science, the media and the public. There are often complex connections between scientific knowledge and decision-making. With the purpose to elucidate these connections the risk management of eutrophication was compared with the scientific knowledge in the area along with the perceptions of the public and media. The implementation plans of the HELCOM parties differ in both content and ambitions. Overall the implementation plans are technical and many of them give no background descriptions to the causes of eutrophication. The scientific uncertainty that surrounds the calculation models of eutrophication is mentioned in about half of the implementations plans. Some uncertainty is mentioned due to the timescale of the effects of the measures. This can be compared with the fact that some scientists mean that the BSAP goals are unrealistic. Several parties mention the agriculture as an important sector for the reduction of the nutrient supply to the Baltic Sea. The Russian, Lithuanian and Estonian implementation plans also put forward the municipality treatment plants as important actors. There is a big difference between how many times the notion “eutrophication” is mentioned in the implementation plans. In the German implementation plan the notion is mentioned most frequently (29 times), while the Danish implementation plan only mention the notion twice. In the Finnish, Polish and German implementation plans eutrophication is described as a big threat. Only in the Latvian, Polish and German implementation plans eutrophication is described as a risk. The analysis of the implementation plan content shows that the parties has not succeeded to fully use the risk notion in relation to eutrophication. This can affect the risk governance, but also the perception of eutrophication among different stakeholders. Both media and politics affect the complex interactions that constitute the fundament of the relationship between scientific knowledge and public risk awareness. The consequence of eutrophication that is given most of the space in the Swedish newspaper Dagens Nyheter is algal growth. 73 % of the Swedes consider the algal growth as a rather big issue or a very big issue. A plausible conclusion is that there is a connection between the descriptions of eutrophication in Swedish media and the perceptions and knowledge of eutrophication by the Swedish respondents. The perceptions and management of eutrophication in the Baltic Sea are surrounded by complex interactions, uncertainty in the scientific basis and ambiguous opinions. Despite this eutrophication is often treated as a simple risk. For the purpose of successful implementation of the action plans is it important that the public participate in the elaboration of the risk measures. To accomplish real change it might be necessary to make the complex interactions more visible and to make the public participate more.

ABSTRACT Läkemedel i miljön har under de senaste decennierna uppmärksammats alltmer som angelägna miljöföroreningar. De sprids till miljön antingen genom att substanserna eller deras metaboliter utsöndras ur kroppen via urin och faeces eller att oanvända läkemedel spolas ut i avloppet. Vilka effekterna blir i miljön beror på substansernas inneboende egenskaper, som att bioackumuleras i växter och djur, samt på hur persistenta, potenta eller toxiska de är. Dagens reningsverk är inte konstruerade för att ta hand om läkemedelssubstanser, men framförallt genom den biologiska reningen, minskas halterna av några. Syftet med arbetet är att utifrån uppmätta koncentrationer uppskatta de mängder av citalopram, metoprolol och simvastatin som lämnar Länssjukhusets i Kalmar slutenvårdsverksamhet, och att göra en riskbedömning utgående från de halter som når recipienten (Kalmarsund). Miljörisken är baserad på kvoten mellan förväntad koncentration av substansen (PEC) i miljön och högsta koncentrationen av substansen som inte har någon skadlig effekt i vattenmiljön (PNEC). Därför jämfördes denna kvot med kvoten mellan den funna koncentrationen (MEC) i detta arbete och PNEC. Resultatet visar att för metoprolol och citalopram är risken för miljöpåverkan liten eftersom de båda substanserna har en riskkvot &lt; 0,1. Simvastatin kunde inte detekteras och inga beräkningar gjordes därför för substansen. Resultatet av analysen visar också att substansernas halter är likartade i det inkommande och utgående vattnet från Kalmar avloppsreningsverk, vilket tyder på att dessa substanser bara passerar rakt igenom reningsverket. Utifrån erhållna resultat kan slutsatsen dras att inga akuta effekter i vattenmiljön förväntas. Det utesluter dock inte att substanserna kan ha kroniska effekter i vattenmiljön. Riskerna för ekosystemen förväntas vara större än riskerna för människors hälsa. 2008:F17

Syntetiska läkemedel är ett viktigt verktyg för människors hälsa och konsumeras idag i mycket stora kvantiteter. De hamnar i miljön antingen genom att oanvända läkemedel spolas ut i avloppet eller följer med urin och avföring ut ur kroppen. Eftersom läkemedelssubstanser har en biologisk effekt på människan, kan de också ha det på andra levande organismer, och okunskapen om vilka effekter detta kommer att ha på miljön i framtiden är stor. Dock går det redan idag att mäta halter av läkemedel i vattnet, och en viss påverkan på vattenlevande organismerhar kunnat påvisas. Därför behövs en ny syn på läkemedel, och användningen därav, där även miljön tas i beaktning. Detta är syftet med en hållbar läkemedelsanvändning. Syftetmed uppsatsen är att utveckla detta begrepp, samt att ge en bild av förutsättningarna för en sådan utveckling i Sverige. För att komma fram till det har jag använt mig dels av halvstrukturerade intervjuer med några viktiga aktörer på området, dels textanalys av läkemedelsföretags och Läkemedelsverkets hemsidor. Drivkrafter som har kunnat identifieras är bland annat information och användningen av ekonomiska verktyg. Hinder som har nämnts är exempelvis luddiga miljömål och okunskap om riskerna med läkemedel i miljön. / Pharmaceuticals have become an important tool concerning people’s health and are todaywidely used. Unfortunately though they leek out into the environment by unused pharmaceuticals being flushed out into waterways, or channelled through the body along with urine and faeces. Bearing in mind their biological effects on humans, pharmaceutical substances might also have similar effects on other living organisms, and regrettably there is a substantial lackof knowledge regarding the impact this might have on the environment in the future. It ishowever already possible to measure the pharmaceutical content in watercourses and some of its consequential effects on water organisms have been proven. That is why a new approach to pharmaceuticals, and pharmaceutical use, is needed, one where environmental concerns are taken into consideration. This is the purpose of sustainable pharmaceutical use. The intentionof this paper is to explore this concept, as well as to illustrate the preconditions for sustainable pharmaceutical use and its development in Sweden. In order to do so, I have carried out half structured interviews with a few important stakeholders, and conducted an analysis of web pages belonging to Pharmaceuticalcompanies and the Pharmaceutical agency. The driving forces that have been identified arefor instance using information as away to educate the general public and the manipulation of economical advances and constrains as tools to guide the people into making more environmentally friendly decisions. Impediments that have been mentioned are among others the indistinctenvironmental goals and the lack of knowledge regarding the risks pharmaceuticalshave on the environment.