Bakgrund: Prediabetes är en fas före typ-2 diabetes associerad med en avvikande glukoshomeostas. Livsstilsförändringar som viktminskning, kostförändring och regelbunden fysisk aktivitet minskar den relativa risken att utveckla typ-2 diabetes. Att förstå barriärer och facilitatorer för fysisk aktivitet underlättar ett salutogent förhållningssätt till en persons livsstil, psykiska välmående samt fysiska hälsa. Syfte: Syftet var att förstå och identifiera barriärer och facilitatorer för fysisk aktivitet bland personer med prediabetes och se vilka interventioner som studerats. Metod: Litteraturöversikt baserad på Polit och Beck’s modell (2021) med 15st vetenskapliga artiklar av kvantitativ, kvalitativ och blandad design som inkluderades efter sökning i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Facilitatorer för ökad fysisk aktivitet finns hos de som upplevde en förbättring av sin hälsa, hade flera sociala kontakter som gav uppmaning och uppmuntran och hade bättre socioekonomiska förutsättningar. De barriärer som identifierats var hos de som rapporterade ohälsa, ej ville prioritera fysisk aktivitet eller hade sämre socioekonomiska förutsättningar, väder, brist på träningslokaler eller friluftsområden och demografiska faktorer (ålder, kön, ). De interventioner som identifieras syftade till att stärka egenförmåga, utvärdera tekniska hjälpmedel och riskmedvetenhet. Slutsats: Eftersom facilitatorer och barriärer för fysisk aktivitet varierar mellan individer med prediabetes bör god kommunikation och en bra relation med patienter vara av stor betydelse. Distriktssköterskor och annan hälso- och sjukvårdspersonal bör utforska patientens individuella uppfattningar om prediabetes och därmed riskmedvetenhet när de utformar insatser eller interventionsstrategier för att stärka egenförmåga, motarbeta barriärer och hjälpa till att utveckla och upprätthålla fysiska aktiviteter. / Background: Prediabetes is a phase before type 2 diabetes associated with an abnormal glucose homeostasis. Lifestyle changes such as weight loss, dietary changes and regular physical activity reduce the relative risk of developing type 2 diabetes. Understanding barriers and facilitators to physical activity facilitates a salutogenic approach to a person's lifestyle, psychological well-being and physical health. Purpose: The aim was to understand and identify barriers and facilitators to physical activity among people with prediabetes and see which interventions have been studied. Method: Literature review based on Polit and Beck's model (2021) with 15 scientific articles of quantitative, qualitative and mixed methods that were included after searching the databases PubMed and Cinahl. Results: Facilitators for increased physical activity are found in those who experienced an improvement in their health, had several social contacts that provided encouragement and encouragement and had better socio-economic conditions. The barriers identified were those who reported illness, did not want to prioritize physical activity or had poorer socio-economic conditions, weather, lack of training facilities or outdoor areas and demographic factors (age, gender, BMI). The interventions identified were aimed at strengthening self-efficacy, evaluating technical aids and risk awareness. Conclusion: Since facilitators and barriers to physical activity vary between individuals, good communication and relationship with patients is of great importance. District nurses or other health care professionals should look for individual perceptions of prediabetes and risk awareness when designing interventions to strengthen self-efficacy, counteract barriers and help develop and maintain physical activities.