<p>Bakgrund: Alla företag utsätts för risk i någon grad. Ett exempel är flygbranschen, vars intäkter kan minska betydligt om kunderna inte längre vill besöka ett resemål pga. att det skett något obehagligt i området. Om företag, i sina årsredovisningar, inte informerar om vilka risker de utsätts för, blir investerarnas prognoser av framtida kassaflöden osäkra. Investerarna kommer då att kräva en högre riskpremie, vilket förstås är negativt för företaget. Årsredovisningslagen har kompletterats med en regel som säger att företag måste beskriva väsentliga risker i förvaltningsberättelsen. Denna nya regel gäller fr.o.m. 1 maj 2005. Kanske har företag tidigare inte brytt sig om att informera om risk. Särskilt företag som utsätts för hög risk, dvs. har en stor variation i avkastning på eget kapital, borde upplysa om vilka risker de utsätts för. Ett exempel är företag som utvecklar nya produkter, t.ex. läkemedelsföretag, eftersom det ofta händer att de misslyckas med framtagandet eller försäljningen av nya produkter. Är det så att högriskföretag informerar om risk i större utsträckning än vad lågriskföretag gör?</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur börsbolag informerar om risker i årsredovisningen. Med hur menar vi huruvida en förhållandevis högre risk speglas av en mer omfattande riskinformation.</p><p>Metod: Vi har valt 60 företag ifrån Affärsvärldens lista över Sveriges börsnoterade bolag och genom standardavvikelseberäkning fått fram deras totala risk. Därefter benämnde vi de tio bolagen med högst risk ”högriskbolag” och de med lägst risk ”lågriskbolag”. Vi studerade dessa 20 företags årsredovisningar för att se hur många ord de använder för att beskriva risk.</p><p>Resultat: Vi har funnit att företagens risknivå inte påverkar i vilken utsträckning de informerar om risk i årsredovisningen. Resultatet är snarare tvärtom; företag som utsätts för en lägre risk använder fler ord för riskbeskrivning än företag med en högre risk.</p>

Bakgrund: Alla företag utsätts för risk i någon grad. Ett exempel är flygbranschen, vars intäkter kan minska betydligt om kunderna inte längre vill besöka ett resemål pga. att det skett något obehagligt i området. Om företag, i sina årsredovisningar, inte informerar om vilka risker de utsätts för, blir investerarnas prognoser av framtida kassaflöden osäkra. Investerarna kommer då att kräva en högre riskpremie, vilket förstås är negativt för företaget. Årsredovisningslagen har kompletterats med en regel som säger att företag måste beskriva väsentliga risker i förvaltningsberättelsen. Denna nya regel gäller fr.o.m. 1 maj 2005. Kanske har företag tidigare inte brytt sig om att informera om risk. Särskilt företag som utsätts för hög risk, dvs. har en stor variation i avkastning på eget kapital, borde upplysa om vilka risker de utsätts för. Ett exempel är företag som utvecklar nya produkter, t.ex. läkemedelsföretag, eftersom det ofta händer att de misslyckas med framtagandet eller försäljningen av nya produkter. Är det så att högriskföretag informerar om risk i större utsträckning än vad lågriskföretag gör? Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur börsbolag informerar om risker i årsredovisningen. Med hur menar vi huruvida en förhållandevis högre risk speglas av en mer omfattande riskinformation. Metod: Vi har valt 60 företag ifrån Affärsvärldens lista över Sveriges börsnoterade bolag och genom standardavvikelseberäkning fått fram deras totala risk. Därefter benämnde vi de tio bolagen med högst risk ”högriskbolag” och de med lägst risk ”lågriskbolag”. Vi studerade dessa 20 företags årsredovisningar för att se hur många ord de använder för att beskriva risk. Resultat: Vi har funnit att företagens risknivå inte påverkar i vilken utsträckning de informerar om risk i årsredovisningen. Resultatet är snarare tvärtom; företag som utsätts för en lägre risk använder fler ord för riskbeskrivning än företag med en högre risk.

<p>Kapitalmarknaden fattar dagligen beslut som basera på den informations som företag och medier kommunicerar genom pressrelease och övriga publikationer. En viktig del i informationsflödet är årsredovisning och kvartalsrapporter. Informationen kapitalmarkanden använder i dessa rapporter är primärt finansiella nyckeltal som tillämpas för att jämföra företag med varandra. Kapitalmarkanden är en starkt effektiv marknad vilket betyder att aktörerna har en likvärdig tillgång på information samt möjligheter att bearbeta denna. Dock är kapitalmarkanden inte helt effektiv marknad vilket betyder att informationsutbudet ej är helt symmetriskt. Inom modellen för asymmetrisk information skiljs informationen åt i den offentliga och den interna. Där antas även att den interna informationen är mer omfattande än den offentliga. Den information som vi fokuserar på i denna uppsats är den offentliga informationen som alla aktörer antas ha tillgång till och möjlighet att bearbeta. Det fenomen vi har valt att studera baserar sig på att de olika branscher som finns representerade på kapitalmarknaden har olika förutsättningar och därmed branschnormer. Det som vi har undersökt är hur kapitalmarkanden reagerar då ett företag har en avvikande kapitalstruktur från branschnormen. Kapitalmarknadens reaktioner har vi mätt som variationer i företagens aktiekurser (volatilitet). För att undersöka hur kapitalmarknadens reaktioner på företagens kapitalstruktur har information om företagens egna kapital och skulder samt aktiekurser insamlats och beräknats. Produkterna av beräkningarna är de primära undersökningsvariablerna. Undersökningen är vidare avgränsad från andra tidsperioder än verksamhetsåret 2005 och resultaten kan ej generaliseras för andra perioder.</p><p>Eftersom företagen inom en bransch har en likande verksamhet med liknade förutsättningar har vi antagit att branscherna också har en genomsnittlig volatilitet som avspeglar branschens riskexponering. Avvikelser från den genomsnittliga volatiliteten inom en bransch kan därmed hänföras till företagsspecifika förhållanden. Genom tillämpning av statistiska metoder har vi studerat hur de företag som avviker från branschnormen i kapitalstruktur avviker från branschens genomsnittliga volatilitet. Våra resultat har visat att 73% av de företag som avviker från branschnormen för kapitalstruktur också avviker från branschens genomsnittliga volatilitet. Tidigare empiriska studier har visat att ca 23% av den branschspecifika riskexponeringen kan förklaras av kapitalstrukturen. Utifrån dessa fakta är vår slutsats att ca 16% av företagens avvikelse i volatilitet kan förklaras av en avvikelse i kapitalstruktur</p>

<p>År 2007 var det högkonjunktur och ett bra år för svenska företag. Den finansiella krisen, vars effekter blev kännbara i Sverige under år 2008, förde dock med sig ökad instabilitet i världsekonomin och finansiella risker såsom kredit-, likviditets-, ränte-, valuta och prisrisk blev i hög grad aktuella. År 2009 var det lågkonjunktur och situationen för företagen såg därmed mycket annorlunda ut. Denna studie undersöker i vilken utsträckning företag i indexet Stockholm OMX 30 har förändrat sin finansiella riskrapportering i årsredovisningen mellan åren 2007 och 2009. Mot bakgrund av de regelverk som finns för riskrapportering, samt tidigare forskning på området, har ett mått på kvalitet definierats. Genom ett utarbetat riskenhetssystem (RE-systemet) har sedan den relativa förändringen av riskrapporteringen kunnat mätas. Företagen har tilldelats en RE-poäng utifrån om kvaliteten i form av identifiering, hantering och kvantifiering av risker har blivit sämre, är oförändrad, eller har blivit bättre mellan de två åren. Ett mått på riskrapporteringens omfattning används som komplement till den kvalitativa undersökningen.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att 86 % av företagen har förbättrat sin rapportering av finansiella risker mellan år 2007 och 2009. Förändringen är dock liten. Att en förbättring har skett kan delvis förklaras av de osäkra förhållandena i världsekonomin och företagens vilja att kommunicera beredskap inför och medvetenhet om de risker de är exponerade för.</p>

År 2007 var det högkonjunktur och ett bra år för svenska företag. Den finansiella krisen, vars effekter blev kännbara i Sverige under år 2008, förde dock med sig ökad instabilitet i världsekonomin och finansiella risker såsom kredit-, likviditets-, ränte-, valuta och prisrisk blev i hög grad aktuella. År 2009 var det lågkonjunktur och situationen för företagen såg därmed mycket annorlunda ut. Denna studie undersöker i vilken utsträckning företag i indexet Stockholm OMX 30 har förändrat sin finansiella riskrapportering i årsredovisningen mellan åren 2007 och 2009. Mot bakgrund av de regelverk som finns för riskrapportering, samt tidigare forskning på området, har ett mått på kvalitet definierats. Genom ett utarbetat riskenhetssystem (RE-systemet) har sedan den relativa förändringen av riskrapporteringen kunnat mätas. Företagen har tilldelats en RE-poäng utifrån om kvaliteten i form av identifiering, hantering och kvantifiering av risker har blivit sämre, är oförändrad, eller har blivit bättre mellan de två åren. Ett mått på riskrapporteringens omfattning används som komplement till den kvalitativa undersökningen. Resultatet av undersökningen visar att 86 % av företagen har förbättrat sin rapportering av finansiella risker mellan år 2007 och 2009. Förändringen är dock liten. Att en förbättring har skett kan delvis förklaras av de osäkra förhållandena i världsekonomin och företagens vilja att kommunicera beredskap inför och medvetenhet om de risker de är exponerade för.

Bakgrund och Problemdiskussion: Under perioden 1995 till 2009 har världsekonomin haft både kraftiga upp- och nedgångar, vilket givetvis har påverkat företag på olika sätt. Företag måste oavsett hur konjunkturen ser ut, välja hur de ska finansiera sin verksamhet. Generellt kan inte ett större företag under tillväxt finansieras med endast interna medel utan måste ta hjälp av externt kapital, vilket alltid medför en viss risk. Val av kapitalstruktur kan därmed bli avgörande för dess fortsatta överlevnad. Hur hög belåningsgrad är olika företag villiga att ta? Och hur ser därmed deras finansiella risktagande ut? Syfte: Uppsatsen syftar till att undersöka huruvida den finansiella risken har förändrats i ett antal börsnoterade verkstadsindustriföretag mellan åren 1995 och 2009. Eventuell förändring kommer mätas utifrån valda nyckeltal kopplade till finansiellt risktagande. Har riskexponeringen utvecklats lika eftersom företagen tillhör samma bransch? Eller beror det helt på det enskilda företagets kapitalstruktur? Metod: Undersökningen utgår ifrån en kvalitativ metod där data är hämtad från företagens årsredovisningar för perioden 1995 till 2009. Siffrorna ur dessa har sedan tolkats och nyckeltal har beräknats fram för att kunna analysera den finansiella risken i de enskilda företagen. Till referensramen har lämplig litteratur samt vetenskapliga artiklar använts. Vissa internetkällor har även beaktats vid datainsamlingen. Resultat och slutsats: Den finansiella risken har generellt ökat i de studerade fallföretagen, men förändringarna i företagens nyckeltal kan inte generaliseras. Den finansiella riskexponering det enskilda företaget står inför beror på vald kapitalstruktur, vilket skiljer sig avsevärt mellan företagen trots liknande verksamheter. Förslag till fortsatt forskning: Det vore intressant att undersöka vad företag själva anser om sitt risktagande och då även ta hänsyn till hur de ser på rörelseriskens betydelse för deras totala riskexponering. Det vore även intressant att genomföra en undersökning för hur den interna styrningen i företaget påverkar val av kapitalstruktur.

Kapitalmarknaden fattar dagligen beslut som basera på den informations som företag och medier kommunicerar genom pressrelease och övriga publikationer. En viktig del i informationsflödet är årsredovisning och kvartalsrapporter. Informationen kapitalmarkanden använder i dessa rapporter är primärt finansiella nyckeltal som tillämpas för att jämföra företag med varandra. Kapitalmarkanden är en starkt effektiv marknad vilket betyder att aktörerna har en likvärdig tillgång på information samt möjligheter att bearbeta denna. Dock är kapitalmarkanden inte helt effektiv marknad vilket betyder att informationsutbudet ej är helt symmetriskt. Inom modellen för asymmetrisk information skiljs informationen åt i den offentliga och den interna. Där antas även att den interna informationen är mer omfattande än den offentliga. Den information som vi fokuserar på i denna uppsats är den offentliga informationen som alla aktörer antas ha tillgång till och möjlighet att bearbeta. Det fenomen vi har valt att studera baserar sig på att de olika branscher som finns representerade på kapitalmarknaden har olika förutsättningar och därmed branschnormer. Det som vi har undersökt är hur kapitalmarkanden reagerar då ett företag har en avvikande kapitalstruktur från branschnormen. Kapitalmarknadens reaktioner har vi mätt som variationer i företagens aktiekurser (volatilitet). För att undersöka hur kapitalmarknadens reaktioner på företagens kapitalstruktur har information om företagens egna kapital och skulder samt aktiekurser insamlats och beräknats. Produkterna av beräkningarna är de primära undersökningsvariablerna. Undersökningen är vidare avgränsad från andra tidsperioder än verksamhetsåret 2005 och resultaten kan ej generaliseras för andra perioder. Eftersom företagen inom en bransch har en likande verksamhet med liknade förutsättningar har vi antagit att branscherna också har en genomsnittlig volatilitet som avspeglar branschens riskexponering. Avvikelser från den genomsnittliga volatiliteten inom en bransch kan därmed hänföras till företagsspecifika förhållanden. Genom tillämpning av statistiska metoder har vi studerat hur de företag som avviker från branschnormen i kapitalstruktur avviker från branschens genomsnittliga volatilitet. Våra resultat har visat att 73% av de företag som avviker från branschnormen för kapitalstruktur också avviker från branschens genomsnittliga volatilitet. Tidigare empiriska studier har visat att ca 23% av den branschspecifika riskexponeringen kan förklaras av kapitalstrukturen. Utifrån dessa fakta är vår slutsats att ca 16% av företagens avvikelse i volatilitet kan förklaras av en avvikelse i kapitalstruktur

No description available.

Bakgrund och Problemdiskussion: Under perioden 1995 till 2009 har världsekonomin haft både kraftiga upp- och nedgångar, vilket givetvis har påverkat företag på olika sätt. Företag måste oavsett hur konjunkturen ser ut, välja hur de ska finansiera sin verksamhet. Generellt kan inte ett större företag under tillväxt finansieras med endast interna medel utan måste ta hjälp av externt kapital, vilket alltid medför en viss risk. Val av kapitalstruktur kan därmed bli avgörande för dess fortsatta överlevnad. Hur hög belåningsgrad är olika företag villiga att ta? Och hur ser därmed deras finansiella risktagande ut? Syfte: Uppsatsen syftar till att undersöka huruvida den finansiella risken har förändrats i ett antal börsnoterade verkstadsindustriföretag mellan åren 1995 och 2009. Eventuell förändring kommer mätas utifrån valda nyckeltal kopplade till finansiellt risktagande. Har riskexponeringen utvecklats lika eftersom företagen tillhör samma bransch? Eller beror det helt på det enskilda företagets kapitalstruktur? Metod: Undersökningen utgår ifrån en kvalitativ metod där data är hämtad från företagens årsredovisningar för perioden 1995 till 2009. Siffrorna ur dessa har sedan tolkats och nyckeltal har beräknats fram för att kunna analysera den finansiella risken i de enskilda företagen. Till referensramen har lämplig litteratur samt vetenskapliga artiklar använts. Vissa internetkällor har även beaktats vid datainsamlingen. Resultat och slutsats: Den finansiella risken har generellt ökat i de studerade fallföretagen, men förändringarna i företagens nyckeltal kan inte generaliseras. Den finansiella riskexponering det enskilda företaget står inför beror på vald kapitalstruktur, vilket skiljer sig avsevärt mellan företagen trots liknande verksamheter. Förslag till fortsatt forskning: Det vore intressant att undersöka vad företag själva anser om sitt risktagande och då även ta hänsyn till hur de ser på rörelseriskens betydelse för deras totala riskexponering. Det vore även intressant att genomföra en undersökning för hur den interna styrningen i företaget påverkar val av kapitalstruktur.

Title: The impact of Consumer Price Index on Rental Properties   Level: Bachelor’s Thesis in Business Administration    Authors: Melker Paver &amp; Isak Rosberg   Examiner: Per Ola-Ulvenblad &amp; Urban Österlund   Research question:  ·         How do real estate companies consider financial risk linked to rental properties of consumer price index?  ·         How do real estate companies manage risk when facing increased costs related to rental properties due to inflation and rising interest rates?   Purpose: The purpose of this thesis is to analyze and to gain an understanding of how private real estate companies consider and manage financial risk when costs increase due to consumer price index   Method: To accomplish the purpose of the thesis, the writers carried out a qualitive research together with an abductive research approach. The writers collected empirical data through the use of qualitative interviews with five private real estate companies.   Conclusion: By analyzing collected empirical data against the background of theory, a conclusion has been reached which shows that real estate companies consider risks in different ways, but that future growth is often affected. Flexibility in the property portfolio is an opportunity for the companies to diversify their risks. The maturity structure of the loans and the loan-to-value ratio are also areas of application that real estate companies use to take risk into account. Furthermore, the conclusion is that real estate companies manage risk through operational optimization. but that is not the easiest thing for real estate companies. This is because the tenants' association has not proven to facilitate the work of the real estate companies.  Keywords: Real estate companies, financial risk, rental property, consumer price index, flexibility