<p>Bakgrund: Alla företag utsätts för risk i någon grad. Ett exempel är flygbranschen, vars intäkter kan minska betydligt om kunderna inte längre vill besöka ett resemål pga. att det skett något obehagligt i området. Om företag, i sina årsredovisningar, inte informerar om vilka risker de utsätts för, blir investerarnas prognoser av framtida kassaflöden osäkra. Investerarna kommer då att kräva en högre riskpremie, vilket förstås är negativt för företaget. Årsredovisningslagen har kompletterats med en regel som säger att företag måste beskriva väsentliga risker i förvaltningsberättelsen. Denna nya regel gäller fr.o.m. 1 maj 2005. Kanske har företag tidigare inte brytt sig om att informera om risk. Särskilt företag som utsätts för hög risk, dvs. har en stor variation i avkastning på eget kapital, borde upplysa om vilka risker de utsätts för. Ett exempel är företag som utvecklar nya produkter, t.ex. läkemedelsföretag, eftersom det ofta händer att de misslyckas med framtagandet eller försäljningen av nya produkter. Är det så att högriskföretag informerar om risk i större utsträckning än vad lågriskföretag gör?</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur börsbolag informerar om risker i årsredovisningen. Med hur menar vi huruvida en förhållandevis högre risk speglas av en mer omfattande riskinformation.</p><p>Metod: Vi har valt 60 företag ifrån Affärsvärldens lista över Sveriges börsnoterade bolag och genom standardavvikelseberäkning fått fram deras totala risk. Därefter benämnde vi de tio bolagen med högst risk ”högriskbolag” och de med lägst risk ”lågriskbolag”. Vi studerade dessa 20 företags årsredovisningar för att se hur många ord de använder för att beskriva risk.</p><p>Resultat: Vi har funnit att företagens risknivå inte påverkar i vilken utsträckning de informerar om risk i årsredovisningen. Resultatet är snarare tvärtom; företag som utsätts för en lägre risk använder fler ord för riskbeskrivning än företag med en högre risk.</p>

Bakgrund: Alla företag utsätts för risk i någon grad. Ett exempel är flygbranschen, vars intäkter kan minska betydligt om kunderna inte längre vill besöka ett resemål pga. att det skett något obehagligt i området. Om företag, i sina årsredovisningar, inte informerar om vilka risker de utsätts för, blir investerarnas prognoser av framtida kassaflöden osäkra. Investerarna kommer då att kräva en högre riskpremie, vilket förstås är negativt för företaget. Årsredovisningslagen har kompletterats med en regel som säger att företag måste beskriva väsentliga risker i förvaltningsberättelsen. Denna nya regel gäller fr.o.m. 1 maj 2005. Kanske har företag tidigare inte brytt sig om att informera om risk. Särskilt företag som utsätts för hög risk, dvs. har en stor variation i avkastning på eget kapital, borde upplysa om vilka risker de utsätts för. Ett exempel är företag som utvecklar nya produkter, t.ex. läkemedelsföretag, eftersom det ofta händer att de misslyckas med framtagandet eller försäljningen av nya produkter. Är det så att högriskföretag informerar om risk i större utsträckning än vad lågriskföretag gör? Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur börsbolag informerar om risker i årsredovisningen. Med hur menar vi huruvida en förhållandevis högre risk speglas av en mer omfattande riskinformation. Metod: Vi har valt 60 företag ifrån Affärsvärldens lista över Sveriges börsnoterade bolag och genom standardavvikelseberäkning fått fram deras totala risk. Därefter benämnde vi de tio bolagen med högst risk ”högriskbolag” och de med lägst risk ”lågriskbolag”. Vi studerade dessa 20 företags årsredovisningar för att se hur många ord de använder för att beskriva risk. Resultat: Vi har funnit att företagens risknivå inte påverkar i vilken utsträckning de informerar om risk i årsredovisningen. Resultatet är snarare tvärtom; företag som utsätts för en lägre risk använder fler ord för riskbeskrivning än företag med en högre risk.

Uppsatsens syfte är att förklara skillnaden i varför företag noterade på Stockholmsbörsen lämnar olika upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer. Studien baseras på företag noterade på Stockholmsbörsen OMX, Large-, Mid-, och Small Cap. Sammanlagt granskas 200 noterade bolag utifrån dess årsredovisningar. Undersökningen delas in i fyra olika riskkategorier; finansiell risk, affärsrisk, operationell risk samt strategisk risk. Varje kategori, med sina beroende variabler, analyseras var för sig. Därefter analyseras mängden totala upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer genom att de fyra kategorierna slåss samman. Undersökningen omfattar sju hypoteser som analyseras utifrån en checklista som är framarbetad av författarna. Hypoteserna grundar sig på institutionell teori, positive accounting theory samt legitimitetsteorin. Syftet med hypoteserna är att finna samband som påverkar mängd upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer samt finna samband som påverkar homogena upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer.  Analysen sker genom en multipel linjär regressionsanalys för varje kategori av risk samt för totala upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer. Studien visar att företag, trots reglering, lämnar olika mängd upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer. Vidare visar studiens resultat att storleksmåttet antal anställda påverkar upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer vid strategisk risk. Därefter påträffas inget som kan sägas påverka företagens upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer inom finansiell risk, affärsrisk, operationell risk samt totala upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer. Resultatet av studien visar att mängden upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer inte kan förklaras av institutionell teori, positive accounting theory eller legitimitetsteorin. Det påvisas dock samband vid homogena upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer inom strategisk risk, där dessa samband tyder på att institutionell teori och positive accounting theory kan förklara homogena upplysningar om risker och osäkerhetsfaktorer inom strategisk risk.

Skuldsättningsgraden ökar värdet på ett företags aktier genom skatteskölden, samtidigt som den ökar sannolikheten för finansiella problem och dess kostnader. För att uppnå en optimal kapitalstruktur måste skatteskölden balanseras mot de potentiella kostnaderna för finansiella problem. Det finns ingen matematiskt formel som förklarar hur denna optimering bör ske, det finns dock fyra viktiga faktorer som ledningen på ett företag bör ta hänsyn till när de bestämmer skuldsättningsgraden –företagets lönsamhet, storlek, tillgångsstruktur och affärsrisk. Syftet med denna studie är att testa vilka oberoende variabler som påverkar skuldsättningsgraden hos de största svenska börsnoterade företagen och genom detta kunna dra slutsatser om huruvida de tillämpar en optimal kapitalstruktur enligt Trade off teorin. Korrelation-samt den multipla regressionsanalysen visar att det inte finns något samband mellan skuldsättningsgraden och de oberoende variablerna. Vi kan därmed dra slutsatsen att företagen i populationen inte har en optimal kapitalstruktur.

I uppsatsen utreds vad försäkring är samt vad affärsrisker är och hur de försäkras inom ramen för ansvarsförsäkringen. Viktiga frågor är var, och varför, gränsen för affärsriskers försäkringsbarhet dras som den gör, samt huruvida en ny struktur och systematik kan ge upphov till en mer ändamålsenlig gränsdragning. För att kunna förstå och argumentera kring behandlingen av affärsrisker i ansvarsförsäkringen, samt för att kunna omfamna ämnessfären med ett helhetsgrepp, måste först en relation till försäkringens väsen byggas. Kunskapen om vad försäkring är och varför försäkring finns utgör oumbärliga fundament i argumentationen om affärsriskers försäkringsbara vara eller icke vara. De försäkringsrättsliga principerna och den normativa bas som bygger upp rättsområdet synliggör ramen för försäkringsavtalsparternas förhållande och rekvisiten för försäkringsbarheten. Dessa principer och normer utgör sedermera bakgrunden som affärsriskerna ses emot i analysen. Ansvarsförsäkringen täcker den försäkrades skadeståndsansvar. En uppdelning kan göras mellan hur täckning sker av kontraktuella skadestånds- och ersättningsansvar respektive utomobligatoriska skadeståndsansvar. I och med att professions- och rådgivningsansvaret behandlas annorlunda än ansvaret i andra tjänsteverksamheter finns det en principiell vinst i att belysa det separat. Affärsriskerna leder fram till ett eventuellt ansvar och hur de behandlas kan ses i de omfattnings- och undantagsvillkor som återfinns i den vanliga ansvarsförsäkringen och i GLI-försäkringen. I uppsatsen genomgås följande utvidgande och undantagande villkor: undantaget för ren förmögenhetsskada, undantaget för omhändertagen egendom, undantaget för garantier och utfästelser, undantaget för förutsebar skada, undantaget för skada på levererad egendom, tillägget för ren förmögenhetsskada, återkallelsetillägget, tillägget för ingrediens- och komponentskada, åtkomst- och återställandetillägget samt goodwilltillägget. Gränsdragningen för täckning av affärsrisker i ansvarsförsäkringen är spretig och förefaller inte utgå ifrån en bakomliggande systematik. De gemensamma nämnarna analyseras dock, vilket ger en uppfattning av de syften som försäkringsbranschen vill uppnå med avgränsningen mot vissa affärsrisker. Med erfarenheter från vad försäkringens väsen är, hur och varför gränsdragningen görs samt dess, ur ändamålssynpunkt, inte helt tillfredställande resultat, kan en ny struktur och systematik föreslås. Förhoppningsvis leder det till en mer genomtänkt och förståelig hantering av affärsrisker i ansvarsförsäkringsfrågor. / In this thesis, I examine what insurance is, together with what business risk is and how business risks are insured in the context of liability insurance. Important questions are where, and why, the boundaries of the insurability of business risks are set as they are, and also whether a new structure and systematics could give rise to a more suitable delimitation. To be able to understand and argue about how business risks are treated in the context of liability insurance, and also to be able to approach the sphere of the subject holistically, a relation to the essence of insurance must first be built. The knowledge about what insurance is and why it exists is an indispensable foundation for the argumentation around the insurability of business risks. The principles and the normative base that make up the legal area of insurance law reveal the framework of the relationship between the parties of the insurance contract and the requirements of insurability. These principles and norms subsequently form the background against which the business risks are seen in the analysis. The liability insurance covers the liability of the insured. A distinction can be made between how the insurance covers contractual liability and non-contractual liability. Since professional liability, such as the liability of advisors, is treated differently from the liability of other service businesses, there is a principal benefit in elucidating it separately. The business risks lead to a potential liability, and how they are treated can be seen in the regular and global liability insurance policies. In this thesis, the following expanding and excluding policies are covered. Exclusion of pure financial loss, property in trust, promise or guarantee, foreseeable damage and damage to delivered property. Addition of pure financial loss, recall, claims due to ingredients or components, access and restoration costs, and goodwill. The boundary of coverage of business risks in the context of liability insurance is fuzzy and does not appear to be set based upon any underlying systematics. The common denominators are, however, analyzed which gives an idea of the ends that the insurance industry wants to achieve through the delimitation against certain business risks. With knowledge of what constitutes the essence of insurance, of how and why the boundaries are set as they are and of their, from a purpose-oriented point of view, not entirely satisfactory results, a new structure and systematics can be proposed. Hopefully, it leads to a more thought-out and comprehensible treatment of business risks in matters regarding liability insurance.