Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att beskriva, analysera och diskutera vilka förutsättningar förskollärare upplever att de har i realiseringen av sitt yrkesprofessionella ansvar och uppdrag. Detta både utifrån förskollärarens sätt att tolka sitt ansvar och uppdrag, hur organisatoriska förutsättningar formar ansvarsuppdraget och policydokuments påverkan på förskollärares arbete. Med ett läroplansteoretiskt perspektiv och de läroplansteoretiska arenorna genomför vi en tematisk analys kring hur det går att förstå den insamlade datan som uttryck för olika förutsättningar och/eller hinder. I vår empiri kodade och identifierade vi tre återkommande teman i svaren: Styrdokumentens komplexa tolkningsbarhet, Komplexiteten att väva samman olika erfarenheter av teori och praktik och De organisatoriska förutsättningarna inom vilka vi synliggör förskollärares upplevda förutsättningar och/eller hinder samt eventuella orsakssamband. Det synliggörs att dessa förutsättningar utgör olika ramar för hur förskollärare ges möjlighet att utveckla den pedagogiska verksamhetens arbete men också att förskollärarna själva utgör en ram för vad som realiseras. Vår slutsats av studien är att goda förutsättningar är A och O för förskollärares möjlighet att fullfölja sitt uppdrag och ansvar. Där ideologiska, ekonomiska, organisatoriska och politiska ramar samt samarbete med kollegor och rektorer är det som är de viktigaste förutsättningarna.

Styrelsen och revisorn i ett aktiebolag har ett parallellt ansvar som främst aktualiseras vid skadeståndstalan när båda bolagsorganen på något sätt varit inblandade. ABL uppställer en ansvarsfördelning som anger att styrelsen är ansvarig för bolagets organisation och förvaltning. Styrelsen har även till uppgift att se till bolagets ekonomiska förhållande och det ska ske fortlöpande. Styrelsens ansvarsområden framgår av 8 kap 4 § ABL. Revisorn däremot, som är ett oberoende organ i förhållande till bolaget, deltar inte i bolagets förvaltning. Istället ska revisorn utgöra ett kontrollerande organ som ska granska det arbete som styrelsen utför. Granskningen ska enligt 9 kap 3 § ABL ske av årsredovisningen, bokföringen och styrelsens och VD:ns förvaltning. Bolagsorganen ansvarar således för olika saker. Styrelseledamöterna, VD:n och revisorn bär ett skadeståndsansvar enligt 29 kap 1–2 §§ ABL. Skadeståndsansvaret innebär att bolagsorganen ansvarar för skador som de orsakat av oaktsamhet vid utförandet av sina uppdrag. Det ska även föreligga ett orsakssamband mellan den oaktsamma handlingen och skadan som uppstått. I de fall som det finns fel i årsredovisningen, vilket kan vara en följd av en icke korrekt bokföring, aktualiseras frågan vem som ska bära ansvaret för den uppkomna skadan. Enligt ABL är det styrelsen som ansvarar för bokföringen och således är ansvarig för att bokföringen sköts på ett korrekt sätt. Det skulle därför vara nära till hands att bedöma att styrelsen är ansvarig för den skada som uppstått. Rent generellt sett kan det sägas att styrelsen bär ett ansvar för skadan, eftersom styrelsen brustit i den ekonomiska förvaltningen. Men i flera fall har en skadeståndstalan väckts mot revisorn. Frågan blir då om revisorn i vissa fall kan bli ansvarig för fel som orsakats av styrelsens förvaltning med avseende på ekonomin. Revisorn är inte ansvarig för att bokföringen sköts på ett korrekt sätt. Det är inte revisorn som ska se till att det finns ett bra bokföringssystem och tillsynssystem som kontrollerar att bokföringen sköts korrekt, men revisorn utgör, som tidigare nämnts, ett granskande bolagsorgan. Det åligger således revisorn att kontrollera de uppgifter som finns i bokföringen. Revisorn är ansvarig för skador som kunnat uppstå på grund av att han/hon inte har fullgjort sitt uppdrag på ett korrekt sätt. Det innebär att även om det inte är revisorn som är ansvarig för skadan, som styrelsen ursprungligen orsakat, kan revisorn ändå bli skadeståndsansvarig på grund av att han/hon inte utfört sitt granskningsuppdrag korrekt. Det medför att både revisorn och styrelsen kan bli skadeståndsansvariga för samma skada men på olika grunder, eftersom de har olika uppdrag i grunden. Vid domstol har dock flertalet parter endast väckt skadeståndstalan mot revisorn. I de fall som revisorn har dömts till ansvar och att betala skadestånd tycks domstolarna ha gjort en ansvarsförskjutning från styrelsen mot revisorn. Det har medfört att revisorn har fått svara för sådant som enligt lagen är styrelsens ansvar.

I uppsatsen utreds vad försäkring är samt vad affärsrisker är och hur de försäkras inom ramen för ansvarsförsäkringen. Viktiga frågor är var, och varför, gränsen för affärsriskers försäkringsbarhet dras som den gör, samt huruvida en ny struktur och systematik kan ge upphov till en mer ändamålsenlig gränsdragning. För att kunna förstå och argumentera kring behandlingen av affärsrisker i ansvarsförsäkringen, samt för att kunna omfamna ämnessfären med ett helhetsgrepp, måste först en relation till försäkringens väsen byggas. Kunskapen om vad försäkring är och varför försäkring finns utgör oumbärliga fundament i argumentationen om affärsriskers försäkringsbara vara eller icke vara. De försäkringsrättsliga principerna och den normativa bas som bygger upp rättsområdet synliggör ramen för försäkringsavtalsparternas förhållande och rekvisiten för försäkringsbarheten. Dessa principer och normer utgör sedermera bakgrunden som affärsriskerna ses emot i analysen. Ansvarsförsäkringen täcker den försäkrades skadeståndsansvar. En uppdelning kan göras mellan hur täckning sker av kontraktuella skadestånds- och ersättningsansvar respektive utomobligatoriska skadeståndsansvar. I och med att professions- och rådgivningsansvaret behandlas annorlunda än ansvaret i andra tjänsteverksamheter finns det en principiell vinst i att belysa det separat. Affärsriskerna leder fram till ett eventuellt ansvar och hur de behandlas kan ses i de omfattnings- och undantagsvillkor som återfinns i den vanliga ansvarsförsäkringen och i GLI-försäkringen. I uppsatsen genomgås följande utvidgande och undantagande villkor: undantaget för ren förmögenhetsskada, undantaget för omhändertagen egendom, undantaget för garantier och utfästelser, undantaget för förutsebar skada, undantaget för skada på levererad egendom, tillägget för ren förmögenhetsskada, återkallelsetillägget, tillägget för ingrediens- och komponentskada, åtkomst- och återställandetillägget samt goodwilltillägget. Gränsdragningen för täckning av affärsrisker i ansvarsförsäkringen är spretig och förefaller inte utgå ifrån en bakomliggande systematik. De gemensamma nämnarna analyseras dock, vilket ger en uppfattning av de syften som försäkringsbranschen vill uppnå med avgränsningen mot vissa affärsrisker. Med erfarenheter från vad försäkringens väsen är, hur och varför gränsdragningen görs samt dess, ur ändamålssynpunkt, inte helt tillfredställande resultat, kan en ny struktur och systematik föreslås. Förhoppningsvis leder det till en mer genomtänkt och förståelig hantering av affärsrisker i ansvarsförsäkringsfrågor. / In this thesis, I examine what insurance is, together with what business risk is and how business risks are insured in the context of liability insurance. Important questions are where, and why, the boundaries of the insurability of business risks are set as they are, and also whether a new structure and systematics could give rise to a more suitable delimitation. To be able to understand and argue about how business risks are treated in the context of liability insurance, and also to be able to approach the sphere of the subject holistically, a relation to the essence of insurance must first be built. The knowledge about what insurance is and why it exists is an indispensable foundation for the argumentation around the insurability of business risks. The principles and the normative base that make up the legal area of insurance law reveal the framework of the relationship between the parties of the insurance contract and the requirements of insurability. These principles and norms subsequently form the background against which the business risks are seen in the analysis. The liability insurance covers the liability of the insured. A distinction can be made between how the insurance covers contractual liability and non-contractual liability. Since professional liability, such as the liability of advisors, is treated differently from the liability of other service businesses, there is a principal benefit in elucidating it separately. The business risks lead to a potential liability, and how they are treated can be seen in the regular and global liability insurance policies. In this thesis, the following expanding and excluding policies are covered. Exclusion of pure financial loss, property in trust, promise or guarantee, foreseeable damage and damage to delivered property. Addition of pure financial loss, recall, claims due to ingredients or components, access and restoration costs, and goodwill. The boundary of coverage of business risks in the context of liability insurance is fuzzy and does not appear to be set based upon any underlying systematics. The common denominators are, however, analyzed which gives an idea of the ends that the insurance industry wants to achieve through the delimitation against certain business risks. With knowledge of what constitutes the essence of insurance, of how and why the boundaries are set as they are and of their, from a purpose-oriented point of view, not entirely satisfactory results, a new structure and systematics can be proposed. Hopefully, it leads to a more thought-out and comprehensible treatment of business risks in matters regarding liability insurance.