I Sverige och övriga Norden används i försäkringsrättsliga sammanhang begreppet ”försäkrat intresse”, ett begrepp som enkelt beskrivs som en definition av vad det är vi försäkrar. Ett intresse är även ett krav för att över huvud taget kunna erhålla försäkrings- skydd. Det föreligger dock många oklarheter och delade meningar avseende begreppets innebörd. Det är i nuläget även oklart vilken betydelse intressebegreppet har inom försäkringsrätten till följd av att begreppet inte används i lagtext lika mycket i försäkringsavtalslagen (2005:104) (FAL) som i lag (1927:77) om försäkringsavtal (GFAL). Intressebegreppets betydelse bli än mer intressant när den ställs i relation till ett annat försäkringsrättsligt spörsmål, nämligen medförsäkring. Avseende med- försäkring föreligger oklarheter avseende vem som egentligen kan anses som medförsäkrad. Detta skapar oklarheter som innebär att tredje man som visserligen kan ha ett försäkringsbart intresse inte anses som medförsäkrad, vilket i sin tur resulterar i stor osäkerhet. Denna uppsats syftar till att bringa klarhet i och utreda ovanstående problematik och oklarheter. I denna uppsats utreds vad intressebegreppet innebär med dagens rättsläge och vem samt vilka intressen som är försäkrade. Vidare används intressebegreppet för att utreda vad det innebär att vara medförsäkrad och om det finns situationer där tredje man kan anses vara medförsäkrad utan att det uttryckligen framgår av lag, försäkrings- villkor eller avtal, endast genom att ha ett starkt försäkringsbart intresse. Den sistnämnda utredningen innehåller även en entreprenadförsäkringsdel, i vilken det utreds om en beställare som inte är byggherre, kan vara medförsäkrad p.g.a. sitt intresse i entreprenaden, även om denne inte enligt AB 04 träffas av entreprenörens försäkringsplikt. Uppsatsen innehåller en utredning baserad på relevant försäkringsrättslig lagstiftning med tillhörande förarbeten både från Sverige, Norge och Danmark, försäkringsvillkor från Länsförsäkringar samt relevant rättspraxis. Avseende rättspraxis diskuteras vissa rent försäkringsrättsliga fall, bl.a. det mycket kritiserade NJA 2001 s. 711 (Securitasfallet), och några rättsfall inriktade på entreprenad, bl.a. HovR T 2537-11 (LF Skaraborg mot Skanska).

Det finns en reglerad företeelse som kallas dubbelförsäkring. Dubbelförsäkring är reglerad i 6 kap. 4 § försäkringsavtalslagen (FAL) och avser en situation när samma intresse är försäkrat mot samma risk av flera försäkringsgivare. Samma intresse är ett omdiskuterat rekvisit eftersom det inte är klarlagt vilket intresse som ska anses vara samma. Det har således uppstått oenigheter i frågan huruvida två eller fler olika försäkringstagare kan ha försäkrat samma intresse, alltså vara dubbelförsäkrade. Jag har kommit fram till två eller fler försäkringstagare kan vara dubbelförsäkrade, detta har jag kommit fram till genom att ha undersökt olika rättskällor som förklarar begreppen intresse, samma intresse och dubbelförsäkring. Slutsatsen speglar hur FAL har tillämpats i praktiken, i underrättspraxis och i rättspraxis, samt hur dubbelförsäkringens innebörd har uppfattats av försäkringsbolagen. Emellertid finns det delar av dubbelförsäkringsreglerna i FAL som indikerar att flera försäkringstagare inte kan vara dubbelförsäkrade, vilket är en svaghet i lagstiftningen. Enligt 6 kap. 4 § FAL ska de försäkringsbolag som har dubbelförsäkrat ett försäkringsfall i en dubbelförsäkringssituation dela på skyldigheten att utge försäkringsersättning. Uppdelningen av ansvaret ska enligt FAL ske i förhållande till det ansvarsbelopp som de har åtagit sig enligt försäkringsvillkoren. Denna reglering är dispositiv och försäkringsbolagen kan avtala om hur ansvaret att utge försäkringsersättningen ska fördelas i samband med att en dubbelförsäkringssituation förekommer. Dubbelförsäkringsöverenskommelsen (DÖ) är ett exempel på ett sådant avtal; när försäkringsbolag har avtalat om en annan uppdelning av ansvaret att utge försäkringsersättning i en dubbelförsäkringssituation. DÖ är specifikt anpassad till dubbelförsäkringssituationer när flera försäkringstagare är dubbelförsäkrade. Till följd av ovan nämnda brist i FAL har jag i uppsatsen gett förslag på hur FAL skulle kunna förändras genom att införa regleringen om uppdelningen av ansvaret enligt DÖ som en ny del av FAL:s dubbelförsäkringsreglering. Det skulle innebära att FAL även skulle vara anpassad att reglera dubbelförsäkringssituationer där två eller fler försäkringstagare är dubbelförsäkrade utan att det uppstår motstående intressen.

I uppsatsen presenteras en utförlig granskning av W&I-försäkring, mer känd under samlingsnamnet M&A-försäkring, och analys av försäkringens relation till ansvarsbegränsningar i det underliggande förvärvsavtalet. Syftet med försäkringen är att erbjuda ett fördelaktigt försäkringsalternativ till traditionella metoder för att ställa säkerhet för lämnande garantier i ett förvärvsavtal. Försäkringslösningen ger en säljare möjlighet att undvika de ekonomiska inlåsningseffekter som garantiavsättningar ger upphov till, samtidigt som den ger köparen trygghet genom att säljaren kan ge garantier som denne annars inte hade varit villig att ge. Den rådande trenden visar på att användning av M&A-försäkring i företagstransaktioner stadigt ökar, framförallt i företagstransaktioner med betydande värde. M&A-försäkringen är i företagsförsäkringssammanhang relativt ny, vilket innebär att det finns obesvarade frågor som behöver redas ut, framförallt hur ansvarsbegränsningar som lämnas av säljaren i förvärvsavtalet påverkar försäkringsavtalet, om det är säljaren som tecknar försäkringen. För att kunna förstå uppsatsens argumenterande delar är det viktigt att först redogöra för de delar av transaktionen och transaktionsprocessen som försäkringsavtalet bygger på för att sedan utifrån försäkringsvillkor presentera en helhetsbild av försäkringslösningen. Med utgångspunkt i M&A-försäkringens villkorsutformning och strukturering kan försäkringen dissekeras för att ta fram vilka principiella försäkringsrättsliga byggstenar och grundsatser som försäkringen är byggd på. Det leder till slut fram till diskussionen om vad som i försäkringens sammanhang förstås som skada, och relationen till ansvarsbegränsningar i förvärvsavtalet utifrån vad som i försäkringens olika utföranden utgör det försäkrade intresset.

I uppsatsen utreds vad försäkring är samt vad affärsrisker är och hur de försäkras inom ramen för ansvarsförsäkringen. Viktiga frågor är var, och varför, gränsen för affärsriskers försäkringsbarhet dras som den gör, samt huruvida en ny struktur och systematik kan ge upphov till en mer ändamålsenlig gränsdragning. För att kunna förstå och argumentera kring behandlingen av affärsrisker i ansvarsförsäkringen, samt för att kunna omfamna ämnessfären med ett helhetsgrepp, måste först en relation till försäkringens väsen byggas. Kunskapen om vad försäkring är och varför försäkring finns utgör oumbärliga fundament i argumentationen om affärsriskers försäkringsbara vara eller icke vara. De försäkringsrättsliga principerna och den normativa bas som bygger upp rättsområdet synliggör ramen för försäkringsavtalsparternas förhållande och rekvisiten för försäkringsbarheten. Dessa principer och normer utgör sedermera bakgrunden som affärsriskerna ses emot i analysen. Ansvarsförsäkringen täcker den försäkrades skadeståndsansvar. En uppdelning kan göras mellan hur täckning sker av kontraktuella skadestånds- och ersättningsansvar respektive utomobligatoriska skadeståndsansvar. I och med att professions- och rådgivningsansvaret behandlas annorlunda än ansvaret i andra tjänsteverksamheter finns det en principiell vinst i att belysa det separat. Affärsriskerna leder fram till ett eventuellt ansvar och hur de behandlas kan ses i de omfattnings- och undantagsvillkor som återfinns i den vanliga ansvarsförsäkringen och i GLI-försäkringen. I uppsatsen genomgås följande utvidgande och undantagande villkor: undantaget för ren förmögenhetsskada, undantaget för omhändertagen egendom, undantaget för garantier och utfästelser, undantaget för förutsebar skada, undantaget för skada på levererad egendom, tillägget för ren förmögenhetsskada, återkallelsetillägget, tillägget för ingrediens- och komponentskada, åtkomst- och återställandetillägget samt goodwilltillägget. Gränsdragningen för täckning av affärsrisker i ansvarsförsäkringen är spretig och förefaller inte utgå ifrån en bakomliggande systematik. De gemensamma nämnarna analyseras dock, vilket ger en uppfattning av de syften som försäkringsbranschen vill uppnå med avgränsningen mot vissa affärsrisker. Med erfarenheter från vad försäkringens väsen är, hur och varför gränsdragningen görs samt dess, ur ändamålssynpunkt, inte helt tillfredställande resultat, kan en ny struktur och systematik föreslås. Förhoppningsvis leder det till en mer genomtänkt och förståelig hantering av affärsrisker i ansvarsförsäkringsfrågor. / In this thesis, I examine what insurance is, together with what business risk is and how business risks are insured in the context of liability insurance. Important questions are where, and why, the boundaries of the insurability of business risks are set as they are, and also whether a new structure and systematics could give rise to a more suitable delimitation. To be able to understand and argue about how business risks are treated in the context of liability insurance, and also to be able to approach the sphere of the subject holistically, a relation to the essence of insurance must first be built. The knowledge about what insurance is and why it exists is an indispensable foundation for the argumentation around the insurability of business risks. The principles and the normative base that make up the legal area of insurance law reveal the framework of the relationship between the parties of the insurance contract and the requirements of insurability. These principles and norms subsequently form the background against which the business risks are seen in the analysis. The liability insurance covers the liability of the insured. A distinction can be made between how the insurance covers contractual liability and non-contractual liability. Since professional liability, such as the liability of advisors, is treated differently from the liability of other service businesses, there is a principal benefit in elucidating it separately. The business risks lead to a potential liability, and how they are treated can be seen in the regular and global liability insurance policies. In this thesis, the following expanding and excluding policies are covered. Exclusion of pure financial loss, property in trust, promise or guarantee, foreseeable damage and damage to delivered property. Addition of pure financial loss, recall, claims due to ingredients or components, access and restoration costs, and goodwill. The boundary of coverage of business risks in the context of liability insurance is fuzzy and does not appear to be set based upon any underlying systematics. The common denominators are, however, analyzed which gives an idea of the ends that the insurance industry wants to achieve through the delimitation against certain business risks. With knowledge of what constitutes the essence of insurance, of how and why the boundaries are set as they are and of their, from a purpose-oriented point of view, not entirely satisfactory results, a new structure and systematics can be proposed. Hopefully, it leads to a more thought-out and comprehensible treatment of business risks in matters regarding liability insurance.