Denna studie undersöker kvinnors erfarenheter av att inneha fackliga förtroendeuppdrag inom Industrifacket Metall och utgår från Yvonne Hirdmans teori om genussystem samt delar av Anthony Giddens struktureringsteori där det praktiska medvetandet är i centrum. Semistrukturerade intervjuer med sju kvinnor anställda vid tre olika företag genomfördes och analyserades utifrån tre teman; arbetet, fackföreningen samt privatlivet och resultaten används i exemplifierande syfte. Respondenternas erfarenheter visar att ojämställdhet råder inom områdena och trots att de upplever att detta har förbättrats sedan några år tillbaka, så är det mycket som tyder på att diskrimineringen har antagit mer subtila uttryck än tidigare.

Styrelsen och revisorn i ett aktiebolag har ett parallellt ansvar som främst aktualiseras vid skadeståndstalan när båda bolagsorganen på något sätt varit inblandade. ABL uppställer en ansvarsfördelning som anger att styrelsen är ansvarig för bolagets organisation och förvaltning. Styrelsen har även till uppgift att se till bolagets ekonomiska förhållande och det ska ske fortlöpande. Styrelsens ansvarsområden framgår av 8 kap 4 § ABL. Revisorn däremot, som är ett oberoende organ i förhållande till bolaget, deltar inte i bolagets förvaltning. Istället ska revisorn utgöra ett kontrollerande organ som ska granska det arbete som styrelsen utför. Granskningen ska enligt 9 kap 3 § ABL ske av årsredovisningen, bokföringen och styrelsens och VD:ns förvaltning. Bolagsorganen ansvarar således för olika saker. Styrelseledamöterna, VD:n och revisorn bär ett skadeståndsansvar enligt 29 kap 1–2 §§ ABL. Skadeståndsansvaret innebär att bolagsorganen ansvarar för skador som de orsakat av oaktsamhet vid utförandet av sina uppdrag. Det ska även föreligga ett orsakssamband mellan den oaktsamma handlingen och skadan som uppstått. I de fall som det finns fel i årsredovisningen, vilket kan vara en följd av en icke korrekt bokföring, aktualiseras frågan vem som ska bära ansvaret för den uppkomna skadan. Enligt ABL är det styrelsen som ansvarar för bokföringen och således är ansvarig för att bokföringen sköts på ett korrekt sätt. Det skulle därför vara nära till hands att bedöma att styrelsen är ansvarig för den skada som uppstått. Rent generellt sett kan det sägas att styrelsen bär ett ansvar för skadan, eftersom styrelsen brustit i den ekonomiska förvaltningen. Men i flera fall har en skadeståndstalan väckts mot revisorn. Frågan blir då om revisorn i vissa fall kan bli ansvarig för fel som orsakats av styrelsens förvaltning med avseende på ekonomin. Revisorn är inte ansvarig för att bokföringen sköts på ett korrekt sätt. Det är inte revisorn som ska se till att det finns ett bra bokföringssystem och tillsynssystem som kontrollerar att bokföringen sköts korrekt, men revisorn utgör, som tidigare nämnts, ett granskande bolagsorgan. Det åligger således revisorn att kontrollera de uppgifter som finns i bokföringen. Revisorn är ansvarig för skador som kunnat uppstå på grund av att han/hon inte har fullgjort sitt uppdrag på ett korrekt sätt. Det innebär att även om det inte är revisorn som är ansvarig för skadan, som styrelsen ursprungligen orsakat, kan revisorn ändå bli skadeståndsansvarig på grund av att han/hon inte utfört sitt granskningsuppdrag korrekt. Det medför att både revisorn och styrelsen kan bli skadeståndsansvariga för samma skada men på olika grunder, eftersom de har olika uppdrag i grunden. Vid domstol har dock flertalet parter endast väckt skadeståndstalan mot revisorn. I de fall som revisorn har dömts till ansvar och att betala skadestånd tycks domstolarna ha gjort en ansvarsförskjutning från styrelsen mot revisorn. Det har medfört att revisorn har fått svara för sådant som enligt lagen är styrelsens ansvar.

Erfarenheter från tidigare forskning kring kvinnor som utövar politiskt ledarskap visar att det är förenat bland annat med stereotypa föreställningar kring vad som är kvinnliga och manliga beteenden. Kvinnor är samtidigt underrepresenterade i flera politiska beslutande församlingar, bland annat på kommunal nivå. Underrepresentationen blir värre ju högre upp i den politiska hierarkin man kommer i kommunerna. Detta får konsekvenser för demokratin. Syftet med den här studien är att genom en kvalitativ studie med fem kommunalpolitiker göra ett nedslag i partierna för att få en djupare förståelse för förutsättningarna för kvinnor som utövar politiskt ledarskap på lokal nivå. Fem semistrukturerade intervjuer har genomfört med politiker som alla har politisk erfarenhet från höga positioner inom kommuner. Studien resulterade i tre huvudteman som var nomineringsprocessen, bemötande och det privata livet. Dessa teman har alla påverkan på kvinnors förutsättningar som politiska ledare. Deltagarna upplever att det finns officiella kriterier för nomineringar, men att det ändå resulterar i manlig dominans. Det behövs både förändringar i arbetsformer och öppenhet och diskussioner kring hur nomineringsprocesser går till för att förändra hur det ser ut idag. Sammantaget gör även de stereotypiska föreställningar som kvinnor möter, de föråldrade strukturer som inte har förändrats samt svårigheten att förena familjeliv och politiskt arbete, att det är svårt att rekrytera och behålla kvinnor som kandidater till förtroendeuppdrag. Det digitala arbetssättet under pandemin har nu ändå förändrat förutsättningarna för många kvinnor, vilket kan leda till en ny utveckling. / The experience from earlier research when it comes to women who are political leaders, shows that it is connected to stereotypical ideas. Women are at the same time underrepresented at a municipal level in the decision-making assemblies. And it gets worse higher up in the hierarchy. This has consequences for democracy. The purpose of this study is to touch down in the political parties, through a qualitative study with five local politicians, to get a deeper understanding of the conditions for women who are practicing political leadership on a local level. Five semi-structured interviews have been made with politicians who all have political experience from leading positions in municipalities. The study resulted in three main themes, who were the nomination process, treatment and private life. These themes all have an effect on the conditions for women as political leaders. The participants’ experiences are that there are official criteria for nominations, but that the process nonetheless results in male dominance. There is need for changes in working methods as well as openness and discussions about how the nomination process works, to change the way it looks today. The stereotypical ideas that women meet together with the outdated unaltered structures and the difficulties to combine a family life with political work, makes it difficult to recruit and keep women as candidates to elected positions. The digital work methods during the pandemic, though, have changed the conditions for many women, which may lead to a new development.