The EU has embarked on a resource efficiency trajectory in order to solve resource scarcity and general sustainability issues. The conversion of food waste into fuel is considered resource efficient as it makes use of resources that would otherwise be discarded. On the other hand, the food sector affects the environment substantially as it is inherently resource intensive and excessive. The purpose of the study was to assess how resource efficient the food waste substrate (feedstock for energy production) is from a life-cycle perspective. The study also aimed to determine if associated Swedish incentives and current market signals promote resource efficiency in Sweden. The food waste substrate has a complex life-cycle and current analyses neglect crucial life-cycle impacts. This makes resource efficiency difficult to determine in absolute terms. The first resource efficiency principle, that promotes the use of fewer inputs, becomes questionable as the food waste substrate has twice as many input stages in comparison to the food crop substrate. The second principle, stating that the food waste substrate should contribute to a low-carbon economy, also falls short due to a calculation method that neglects crucial emission stages. Due to the absent life-cycle perspective, crucial environmental impacts associated with food production are neglected. This affects the achievement of the Swedish Generation Goal and environmental quality objectives. The study concludes that the food waste substrate should undergo a thorough life-cycle analysis. Furthermore, it should be compared to other biofuel options in order to determine degree of resource efficiency. Only then can an appropriate set of EU and national policy measures be instated to safeguard scarce resources and promote a sustainable agriculture and energy sector.

Food waste has become a global environmental concern in recent years with food waste prevention being the optimal solution. In Sweden, initiatives to reduce food waste, focus on re-using methods like selling or donating food. The purpose of this study is to analyze the environmental savings, in terms of CO2 eq. savings, of re-using food compared to incineration and anaerobic digestion in Sweden. The study aims to map out the processes of the food waste management system and investigate the parameters that effect the performance of each method using Life Cycle Assessment (LCA). The research is conducted by using a case study, “Save food at KTH” which is an initiative at KTH Royal Institute of Technology in Sweden, to reduce food waste through a mobile application for sharing information on the available edible food waste around campus and options to purchase it through the app.   The results showed that re-using food waste has more CO2 savings compared to the other two energy recovery methods. Avoided emissions from food production when food waste is sold, were the most important factors that framed this result. However, the types of foods are also critical on the choice of food waste management method when the focus is on the CO2 emissions of the system. Foods with high water content or plant-based protein sources can be energy efficient in anaerobic digestion processes as well. In this case, selling food waste can be used as a complementary method. / Livsmedelsavfall har under senare år fått ett ökat intresse ur miljösynpunkt med förhindrande av livsmedelsavfall som den optimala lösningen för denna fråga. I Sverige är termiska behandlingsmetoder och biologiska processer för behandling av livsmedelsavfall de vanligaste metoderna för hantering av livsmedelsavfall. Båda metoderna producerar energi som kan användas för fjärrvärme, el och biobränsle för fordon. Å andra sidan, producerar dessa metoder utsläpp av växthusgaser (GHG) och många studier har erkänt deras miljöpåverkan och har jämfört dessa metoder för att identifiera alternativet med minst miljökostnad. Alternativet att sälja överbliven mat i plastlådor har potential att minska utsläppen av växthusgaser från livsmedelsavfallshanteringssystemet genom cirkulär ekonomi. Emellertid måste utsläppen av växthusgaser från de specifika livsmedelstypen samt effekten av plastlådors egenskaper och deras inverkan på plastlådors totala växthusgasutsläpp undersökas för att säkerställa effektiviteten av den försäljning av överbliven mat. Syftet med denna studie är att genomföra en livscykelanalys (LCA) om livsmedelsavfallshanteringsmetoder i Sverige för att identifiera metoden som har mest koldioxidbesparingar. Studiens mål är att kartlägga processerna i matavfallssystemet och undersöka de parametrar som påverkar prestandan för varje metod. Projektet innehåller en jämförande bedömning av klimatpåverkan (CF) av en värmebehandlingsmetod, förbränning med energiåtervinning, en biologisk metod som är anaerob uppslutning med biogasproduktion och en förebyggande metod som säljer överbliven mat i en plastlådor. En LCA utfördes för tre avfallshanteringsscenarier med två måltider (köttbaserad och vegan) som exempel när de behandlades som enskilda avfallsströmmar. Den största potentialen för att minska koldioxidutsläppen är att "sälja en måltid i ett 85% r-pet " scenario. Den undvikna köttproduktionen från att sälja matavfall kombinerat med den stora mängden återvunnet innehåll i plastlådor ger betydande koldioxidbesparingar och når den högsta nivån på avfallshierarkin som är förebyggande. Å andra sidan har förbränningen av en vegansk måltid med energiåtervinning den lägsta CO2-besparingen jämfört med de andra metoderna på grund av högvattenhalten i måltiden vilket gör den till en icke-effektiv energiomvandlare när den förbränns för att producera energi. Matavfallshanteringsmetoder bör därför fokusera på livsmedelsprodukterna och deras lämplighet för varje metod. Resultaten från denna jämförelse kommer att användas av en forskargrupp vid KTH Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, Sverige, i SEED avdelningen. Gruppen bygger för närvarande en mobilapplikation för att dela / sälja matavfall runt KTH campus med ett samarbete från restaurangerna på campus.

Cette thèse de doctorat, intitulée « Les céréales et les produits céréaliers au Moyen Empire. Histoire technique et économique » a pour objectif d’appréhender le rôle des céréales dans l’alimentation humaine, mais également de s’interroger sur la capacité de l’agriculture céréalière à dégager des excédents et par conséquent des richesses à l’origine d’une différentiation sociale. Les céréales cultivées durant le Moyen Empire, à savoir l’orge commune et le blé amidonnier, ont été introduites en Égypte en provenance du Proche-Orient durant le Néolithique. Ces deux plantes volontairement sélectionnées sont, comme les techniques agraires, adaptées à l’environnement nilotique. Après la récolte, les céréales sont entreposées dans différentes structures conformes aux besoins futurs. Le silo permet la conservation sur le long terme et par conséquent l’épargne, en prévision de pénuries alimentaires mais également dans le but d’accumuler de la richesse. Car, si la culture des céréales est destinée à subvenir en grande partie aux besoins alimentaires des Égyptiens, les terres agraires, les stocks et les produits transformés (pain et bière) servent également comme moyens de paiement. Enfin, ces biens sont employés aussi pour entretenir les liens de dépendances et les fidélités politiques. / Entitled "Cereal and cereals Products in the Middle Kingdom. Technical and Economic History", this PhD thesis aims to understand the role of cereals in human nutrition, but also to examine the capacity of cereal agriculture to generate surpluses and consequently wealth, which is the source of social differentiation. Cereals grown during the Middle Kingdom, namely barley and emmer, were introduced into Egypt from the Near East during the Neolithic period. These two deliberately selected plants are, like agrarian techniques, adapted to the Nilotic environment. After harvest, the cereals are stored in different structures in accordance with future needs. The silo allows long-term conservation and therefore savings, in anticipation of food shortages but also in order to accumulate wealth. Because, if the cultivation of cereals is intended to provide a large part of the Egyptians’ food needs, agrarian land, stocks and processed products (bread and beer) are also used as means of payment. Finally, these assets are also used to maintain dependency and political loyalty.