Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) ökar i världen och kan leda till allvarliga fotkomplikationer. Det har påvisats brister i den förbyggande vården för att undvika fotkomplikationer. Sjuksköterskan ansvarar för att stötta personer med DMT2 och målet är att få dem att känna sig självständiga och delaktiga i sin egenvård. Syfte: Syftet med studien var att belysa omvårdnadsåtgärder och egenvård som förebygger fotkomplikationer för personer med DMT2 Metod: En litteraturstudie som utgår ifrån 20 vetenskapliga artiklar med kvantitativ uppbyggnad. Sökningarna av Artiklarna är sökta i databaserna Cinahl och Pubmed. Samtliga artiklar är kvalitetsgranskade. Resultat: Identifiering av risker är en viktig faktor i förebyggandet av fotkomplikationer. Dagliga inspektioner och undersökningar av fötterna är viktiga egenvårdsråd som sjuksköterskan bör tilldela genom individuell undervisning. Sjuksköterskan skall efter bästa förmåga stötta och motivera personer med DMT2 till god egenvård. Slutsats: Sjuksköterskan bör undervisa och ge personer med DMT2 tillräcklig kunskap, för att självständigt kunna utföra förebyggande egenvård. / Background: Diabetes mellitus type 2 (DMT2) increases in the world and can lead to serious foot complications. It has been demonstrated deficiencies in preventive care to avoid foot complications. The nurse is responsible for supporting people with DMT2 and the goal is to get them to feel independent and involved in their self-care. Aim: The aim of the study was to highlight nursing care and self-care to prevent foot complications for people with DMT2 Method: A literature review based on 20 scientific articles by quantitative structure. Articles are searched in the databases Cinahl and Pubmed. All items are quality controlled. Results: Risk identification is a key factor in the prevention of foot complications. Important self-care measures as to inspect and examine their feet daily are substances as the nurse should provide individual instruction in. The nurse shall endeavor to support and motivate people with DMT2 until good self-care. Conclusion: The nurse should teach and give people with DMT2 sufficient knowledge, to independently carry out preventive self-care.

Bakgrund: Fotkomplikationer är vanligt bland personer med diabetes typ 2 och kan förebyggas genom egenvård av fötter. Diabetessjuksköterskan har en viktig uppgift i att hjälpa personen att integrera sjukdomen i vardagslivet och hitta strategier för effektiv egenvård. Syfte: Att beskriva personers erfarenheter av egenvård av fötter vid diabetes typ 2. Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats där 12 individuella intervjuer genomfördes och datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar på förutsättningar och hinder för egenvård av fötter hos personer med diabetes typ 2. Förutsättningarna innehöll strategier för livsstilsförändring, att ta ansvar för den egna fothälsan samt rådgivning, stöd och hjälpmedel. Hinder var begränsningar på det psykologiska, kroppsliga, fysiska och organisatoriska planet. Temat kunskap skapar kontroll och handlingskraft framträdde. Diskussion: Resultatet stämmer överens med tidigare forskning angående personer med diabetes behov för att kunna utföra egenvård. Deltagarna önskade dialog och samarbete med diabetessjuksköterska för att bli en aktiv del av vård och egenvård. När samarbetet fungerade upplevde personen kontroll över sjukdomen och kunde ta välinformerade beslut angående egenvård. Konklusion: Kunskap om samband mellan diabetes och fothälsa var avgörande för möjligheten att utföra egenvård och här blev diabetessjuksköterskan en resurs att vända sig till för information och stöd. / Background: Foot complications are common among people with type 2 diabetes and can be prevented through self-care. The diabetes specialist nurse can help the person integrate diabetes into their life world, and find strategies for self-care. Aim: Describing experiences of foot self-care among people with type 2 diabetes. Method: A qualitative method with inductive approach was used. 12 individual interviews were conducted and the data was analyzed using qualitative content analysis. Results: There were prerequisites and obstacles for self-care. Prerequisites were strategies for life-style changes, taking responsibility for foot self-care along with consultation, support and aids. Obstacles included limitations in psychological, bodily, physical and organizational factors. A theme: knowledge creates control and drive emerged. Discussion: The results support previous research about the needs of people with diabetes in regards to self-care. Dialogue and cooperation with the diabetes specialist nurse was needed for the person to become an active part in care and self-care. Working cooperation resulted in that the person felt in control and was able to take informed decisions about self-care. Conclusion: Knowledge about the connection between diabetes and foot care was crucial when it came to self-care and the diabetes specialist nurse became a resource for information and support.

Motivation is recognised as an important factor in the treatment of any patient.1,2 Motivation is also recognised as the cornerstone of occupational therapy.2,3 In recent history there has been an increase in the number of people diagnosed with diabetes and its complications, including diabetic foot complications.4-8 Motivation has been identified as a factor contributing to the treatment outcomes of a person with diabetic foot complications, and an assessment into the level of motivation is recommended.6,9-12 A review of the literature in the field revealed that this assessment of motivation has not been sufficiently investigated. The Model of Creative Ability provides a framework within which to assess motivation and principles with which to treat a client, based on the level of motivation.1-3 The purpose of this study was thus to investigate whether occupational therapy treatment, tailored to the level of motivation, for patients with diabetic foot complications, has more positive treatment outcomes than occupational therapy that is not tailored. An experimental pre-test-post-test-design with an experimental and a control group was used to conduct the research. Change in ulcer size and change in quality of life score were the two dependant variables that were measured both pre- and post-test. Subjects were assessed using the Reintegration to Normal Living Index to obtain a quality of life score. A wound tracing was done to determine the ulcer size, and the Creative Participation Assessment was used to establish the level of motivation and thus tailor the occupational therapy treatment that the subjects received. Subjects in the experimental group then underwent three months of tailored occupational therapy, whereas subjects in the control group continued to receive occupational therapy as usual for the same time period. At the end of the three month treatment period, the subjects were reassessed using the same assessments that were used pre-test. These results were then analysed statistically, to determine if a statistically significant difference occurred between the experimental and control groups with regards to the dependant variables. In spite of the small sample size, the results of the research indicate a positive trend towards occupational therapy treatment that is tailored to a client’s level of motivation. Copyright / Dissertation (MOccTher)--University of Pretoria, 2009. / Occupational Therapy / unrestricted

Bakgrund: Fotkomplikationer relaterat till diabetes är den vanligaste komplikationen och kan orsaka mycket lidande. Det är viktigt med stöd, råd och utbildning till personen med diabetes för att undvika fotkomplikationer. Sjuksköterskan i kommunal hemsjukvård har en viktig roll i att stödja patienter i sin sjukdom och få dem delaktiga i sin vård för att kunna hantera sin egenvård på ett adekvat sätt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att stödja patienter med diabetesrelaterade fotkomplikationer i kommunal hemsjukvård.Metod: En kvalitativ intervjustudiestudie där sex sjuksköterskor från tre olika kommuner deltog. Intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys.Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier. I den ena huvudkategorin: Patientens medverkan och dess betydelse för sjuksköterskan att stödja framkom det att i kommunal hemsjukvård är patienterna ofta i behov av stöd från sjuksköterskan gällande egenvård vid diabetesrelaterade fotkomplikationer. Det är viktigt med en delaktig patient och stödet till patienten baseras på vilket behov av stöd som finns. Sjuksköterskan har ett ansvar i att vägleda och råda patienterna kring egenvård. I den andra huvudkategorin: Organisationens betydelse för sjuksköterskan att stödja patienten framkom det brister gällande fortbildning men även varierande kompetens inom den egna organisationen. Informationsöverföring från andra vårdgivare fungerade inte helt optimalt, ofta fick sjuksköterskorna ingen information om patientens besök hos exempelvis diabetessjuksköterskan.Konklusion: Sjuksköterskorna har en viktig roll i att stödja patienterna genom att förklara och anpassa information till varje enskild patient kring egenvård för att förhindra fotkomplikationer, både muntligt och skriftligt. Det finns ett behov av utbildning och kompetensutveckling för både sjuksköterskor samt omvårdnadspersonal i kommunerna. Utebliven information mellan vårdgivare är en riskfaktor som äventyrar patientsäkerheten. / Background: Foot complications related to diabetes is the most common complication and can cause a lot of suffering. It is important with support, counseling and education for the person with diabetes to avoid foot complications. The nurse has an important role in supporting patients in their illness and involving them in their care in order to adequately manage their self-care. Purpose: To describe the nurse's experience of supporting patients with diabetes-related foot complications in municipal home care. Method: A qualitative interview study in which six nurses from three different municipalities participated. The interviews were analyzed on the basis of qualitative content analysis. Results: In the result two main categories emerged. The first main category: The participation of the patient and its significance for the nurse to support: showed that in municipal home care, the patients are often in need of support from the nurse regarding self-care in diabetes-related foot complications. It is important with a participant patient and the support for the patient is based on the needs of the patient. The nurse has a responsibility to guide and advise the patients regarding self-care. The second main category: The significance of the organisation for the nurse to support the patient showed deficiencies regarding continuous education but also varying competence within the own organization. Information transfer from other healthcare providers did not work optimally, often the nurses received no information about the patient's visit to, for example, the diabetes nurse. Conclusion: The nurses have an important role in supporting the patients by explaining and adapting information to each patient about self-care to prevent foot complications, both verbally and in writing. There is a need for education and competence development for both nurses and nursing staff in the municipalities. Failure to provide information between healthcare providers is a risk factor that can jeopardize patient safety.