Riksintressesystemet har sedan det lagstiftades år 1987 granskats, diskuterats och ifrågasatts. Tillämpningen av riksintressesystemet har ansetts haft grundläggande oklarheter och problem, bland annat vad det gällde riksintresseområdens aktualitet samt hur de skulle geografiskt avgränsas. Då bristerna och problemen med tillämpningen av riksintressesystemet ansågs vara av den omfattningen att det påverkade dess trovärdighet och legitimitet var det intressant att studera hur riksintressesystemet tillämpades i praktiken, i den översiktliga planeringen. Syftet med arbetet var att studera hur riksintressesystemet tillämpades i praktiken. Detta genom att undersöka hur Sveriges kommuner geografiskt avgränsade riksintressen enligt 3 kapitlet MB i den översiktliga planeringen, i förhållande till länsstyrelsernas underlagsmaterial. De metoder som användes i arbetet var en litteraturstudie samt en kvantitativ studie, i form av en enkätundersökning. Resultatet av litteraturstudien och enkätundersökningen påvisade att det fanns problem och brister med riksintressesystemet och tillämpningen av det, i den översiktliga planeringen. De slutsatser som kunde dras var att: • Majoriteten av kommunerna geografiskt avgränsade samtliga riksintressen enligt länsstyrelsernas underlagsmaterial, trots att ett flertal av tjänstemännen angav att kvaliteten på länsstyrelsernas underlagsmaterial var bristfällig i flera avseenden. • Det fanns skillnader mellan olika riksintressen för hur de hanterades och tillämpades i den översiktliga planeringen. • De statliga myndigheterna, länsstyrelserna och kommunerna saknade tillräckliga resurser, kunskap och kompetens för att kunna tillämpa riksintressesystemet. • Riksintressesystemet och tillämpningen av det genomfördes inte enligt intentionerna i gällande lagstiftning.

Studien syftar till att undersöka konflikter inom riksintressesystemet med särskilt fokus på värdefulla ämnen eller material. Intresset för svenska mineralfyndigheter har ökat och med nya gruvetableringar kommer konflikter om markanspråk. Syftet med studien är att utifrån samhällsstyrningen, undersöka om tillämpningen av 3 och 4 MB följer intentionerna med lagstiftningen med fokus på mineralnäringen och dess konflikt med andra intressen. Riksintressesystemet som studeras, uppkom på 60- och 70-talen på grund av att staten upplevde ett behov av att kunna ange långsiktiga nationella riktlinjer för mark- och vattenhushållningen. Genom det skulle konflikter mellan industrietableringar, bebyggelseutveckling och bevarandevärda kvaliteter hanteras. Arbetet med att utarbeta riktlinjer skulle inbegripa staten, länsstyrelserna och kommunerna vilka skulle föra en dialog med planer, utredningar och riktlinjer. Arbetet utmynnade i en lagreglering av riktlinjerna som blev hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen, NRL. NRL angav skydd för verksamhetsanknutna och geografiskt anknutna riksintressen. Under 90-talet infördes riksintressena i MB. De har kritiserats för att brista i tillämpningen och att systemet inte är anpassat till dagens situation. Regeringen har därför startat en utredning med uppdraget att se över riksintressena. De teoretiska utgångspunkterna för studien har varit governancelitteratur som beskriver hur förskjutningar i samhällsstyrningen sker genom samverkan mellan privata och offentliga aktörer. Även plan- och miljöparadigmen som företräder expertkunskap och kommunikation som sätt att ta fram rätt beslut. I studien görs en fallstudie på två koncessionsansökningar (ansökningar om att få bedriva gruvverksamhet), Rönnbäcken och Stekenjokk, där båda fall berör en konflikt mellan framför allt rennäringen och mineralnäringen. En kvalitativ innehållsanalys används med hjälp av analyskategorier från governancelitteraturen för att ställa upp och studera beslutsdokumenten kring ärendena. Analysen av de två fall som studerats visar att en viss förskjutning i samhälls- styrningen skett där privata aktörer initierar processen att utpeka riksintressen för värdefulla ämnen eller material. I övrigt är processen dock centralt styrd med statliga myndigheter som fattar beslut om att peka ut riksintressen och bevilja eller avslå bearbetningskoncession för gruvetableringar. Inom ramen för paradigmen konstateras också att olika instanser i processen tar beslut inom de olika tankemönstren vilket får effekten att beslut grundas på olika kriterier. Utifrån studiens frågeställningar konstateras att konflikter råder och kommer bl.a. till uttryck genom att aktörer bedömer påtaglig skada olika. Riksintressesystemet har en tydlig ärendegång hos statliga myndigheter för prövningen av koncessioner, men skiljer sig åt mellan ärendena. Effekten av att bevarande- och exploateringsintressen ligger under samma paragraf, riskerar att skapa samma problem som fanns vid riksplaneringens tillkomst där bevarandeintressen inte tillmättes något skydd mot exploateringsintressen. Till slut dras slutsatsen att intentionerna inte följs eftersom regeringen i ett ärende beviljat en gruvetablering trots att gruvan anses som kortsiktig markanvändning. Långsiktighet och bevarandeintressen skulle i intentionerna ges starkare skydd, men i ena fallet är det trots allt tydligt att den ekonomiska betydelsen av fyndigheten inom riksintresset för värdefulla ämnen eller material väger tyngre än andra riksintressena inom området.