Luleå kommun (2008) har en vision om att år 2050 ska det dagliga livet gå att klara utan egen bil och det ska vara möjligt för alla att säkert ta sig fram kollektivt eller till fots. Samtidigt visar många studier på att fotgängare står för ca en tredjedel av alla som skadas i trafiken och är därmed den mest utsatta gruppen i trafiken (bland annat Öberg 2011 och Nilsson 1986). Den officiella statistiken i Sverige, som rapporterats från polisen, exkluderar singelolyckor för fotgängare då det inte anses vara en vägtrafikolycka då inget fordon varit inblandad (Trafikverket 2016). Det finns även ett stort mörkertal i registreringen och troligen redovisas endast 35-50 % av det faktiska antalet trafikskadade personer i landet (Vägverket 2007). Åtgärder och utredningar sker konstant i landet och antalet olyckor minskar för varje år, men inte i utsträckning för att nå nollvisionen inom en snar framtid (Larsson 2009). Många studier visar på att personer över 65 år löper stor risk att omkomma i trafiken på grund av att de är skörare och mindre toleranta mot krockvåldet (Vägverket konsult 2007). Av dödsfallen för fotgängare har 66 skett på eller i närheten av övergångsställen (Larsson 2009). Två av tre som omkommer på övergångställen är 65 år eller äldre (Vägverket konsult 2007). Åldersgruppen 65 år och äldre utgör 19-20 % av befolkningen, vilket motsvarar närmare 1,9 miljoner personer (Brundell 2014). Det är sedan länge känt att den bebyggda miljön påverkar vårt sätt att röra oss, men hur påverkar den vår säkerhet och upplevda trygghet? Detta utreds genom att studera olycksstatistiken för fotgängare från Strada med dels avgränsning Luleå centrum och dels med avgränsning kring 6 övergångsställen i Luleå centrum – som även utreds via en gåtur och via platsinventering. Olycksstatistiken från Strada ger en inblick i säkerheten för fotgängare medan gåturen ger en inblick i äldre fotgängares säkerhet och upplevda trygghet. Platsinventeringen beskriver den bebyggda miljön och dessa fyra olika metoder ger slutligen en indikator på faktorer i den bebyggda miljön som påverkar säkerheten och tryggheten på övergångsställen i Luleå centrum. De flesta fotgängarolyckor som rapporterats i Luleå centrum under perioden 2003-2014 berodde på ojämn terräng och dålig sikt för fordonsförarna i fordonet som de blev påkörda av. De faktorer som främst påverkar säkerheten och tryggheten för fotgängare på de 6 övergångsställen som undersökts i detta arbete är hastigheten på övriga trafikslag, belysningen, sikten, uppmärksamheten av fordon och vägunderlaget/terrängen. Resultatet från gåturen visar på att människors närvaro inte har så stor påverkan på den upplevda tryggheten. Belysningen från busshållplatser och affärer har desto större påverkan på tryggheten. Däremot upplevde många att andra människor bidrar till en ökad uppmärksamhet från fordon, vilket minskar risken att bli påkörd, dvs. ökar säkerheten. Deltagarna ansåg att separeringen av cyklister och gående bidrog till en tryggare känsla, men där framkomligheten för cyklister var prioriterade hade cyklisterna för höga hastigheter vilket gav motsatt effekt för säkerheten och tryggheten för fotgängarna.

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om förskolans lärmiljöer och om faktorer som tillskrivs möjligheter och begränsningar för förskolans uppdrag i befintliga och nybyggda förskolelokaler. Själva processen och framtagandet av den nybyggda förskolan ingår i undersökningen utifrån förskolepersonalens och skolledningens perspektiv. Med utgångspunkt i en rumslig teori undersöks förskolans lokaler i denna studie utifrån fysiska, föreställda och sociala dimensioner. För att söka svar på studiens frågeställningar genomförs en kvalitativ fallstudie av en förskoleenhet. Förskolornas lärmiljöer och processen kring att flytta från befintliga- till nybyggda lokaler studeras. I studien ingår tre förskolor, en tillfällig modulförskola, en ombyggd förskola och en nybyggd förskola, inom en förskoleenhet. Genom användandet av intervjuer tillsammans med pedagogiska gåturer undersöks både personalens och barnens röster om lärmiljöerna i det studerade fallet. Studiens resultat visar att de fysiska rummens representation påverkade barnens föreställningar om vilka aktiviteter som kunde äga rum. Ett annat resultat utifrån studien är att fysiska- materiella faktorer, flexibilitet och pedagogiska idéer och värderingar framträder som betydelsefulla aspekter vid utformning av lärmiljöer. En övergripande slutsats utifrån denna undersökning är att delaktighet och samarbete i flera led är en viktig framgångsfaktor tillsammans med gediget förarbete i processen av att bygga en ny förskola, utveckla lärmiljöer och för att starta upp utbildningens verksamhet i nybyggda lokaler.

Inom de kommande åren kommer många nya skolor att byggas och renoveras. För att dessa ska fungera så bra som möjligt är det viktigt att erfarenheter från tidigare skolor samlas in och överförs, en så kallad erfarenhetsåterföring. Denna studie är en sådan erfarenhetsåterföring från tre moderna skolor i Sollentuna. Den följer en ramverksmodell framtagen av M. A. Hassanain och A. Iftikhar som kompletteras med metoden för pedagogisk gåtur; en metod där personal och elever från skolan tillsammans med forskaren diskuterar utbildningsmiljöns positiva och negativa aspekter. Det erhållna materialet från metoderna består av intervju- och gåtursanteckningar, enkätsvar och fotografier från de besökta skolorna.  Brukarna på skolorna uppskattar en god uppsyn av lärare och öppenhet för ökad trivsel och trygghet medan för öppna ytor gör att funktioner krockar och skapar trängsel och störande moment. Nischer i väggar skapar en viss avskärmning och kan gömma skåp för en känsla av mer rymd. Skogränserna fungerar inte på alla skolor och de som tar av skorna blir smutsiga, vilket även tas upp i matsalen där elever kan trampa på mat på golvet. Den fast möbleringen på skolorna uppskattas och nyttjas väl men placeringen är bristfällig på en skola. Ett stort problem i skolorna är stora fönsterpartier från klassrummen ut mot hemvister och korridorer som stör elever när folk passerar. Även dålig möjlighet till ljusavskärmning framkommer upprepande som ett problem. Många nämner att grupprum i direkt anslutning till alla klassrum är något som skulle underlätta undervisningen.  Materialet analyseras genom en kvalitativ dataanalys där två av de tre skolorna ställs mot varandra. På den tredje skola kunde inte en pedagogisk gåtur genomföras. Utöver detta presenteras sist i rapporten en sammanställning av analysen i en kunskapsmatris för varje diskussionsämne för att bistå arkitekter, verksamheter och beställare i framtiden. Studien svara på vilka erfarenheter som kan överföras och vad man bör ta hänsyn till vid utformning av skolor. Viktiga punkter så som dimensionering efter verksamhetens storlek, vuxennärvaro i gömda utrymmen, noggrann övervägning av glaspartier mellan klassrum och hemvister samt vikten av inredningsarkitekters kunskap vid val av möbler presenteras.  Slutligen tas nya ämnen från undersökningen upp för vidare forskning som är: inrymning i lokalerna, skolans installationssystem, flexibilitet, F-9 skolor, personalutrymmen, och upphandlingar av skolor. / In the coming years, many new schools will be built and renovated. In order for these to work as well as possible it is important that experiences from previous schools are collected and transferred, so-called post occupancy evaluation. This study is such a post occupancy evaluation from three modern schools in Sollentuna. It follows a framework model developed by M. A. Hassanain and A. Iftikhar which is combined by the method of pedagogical walking; a method where staff and students from the school together with the researcher discuss the positive and negative aspects of the learning environment. The material obtained from the methods consists of interview and walk notes, questionnaire responses and photographs from the schools visited. The users of the schools appreciate a good supervision of teachers and openness for increased well-being and security, while for open spaces, functions collide and create congestion and disturbing elements. Niches in walls create a certain screen and can hide cabinets for a feeling of more space. The forest boundaries do not work in all schools and those who take off their shoes get dirty, which is also taken up in the dining room where students can step on food on the floor. The fixed furniture in the schools is appreciated and used well, but the location is deficient in a school. A major problem in schools is large windows from classrooms to dormitories and corridors that disturb students as people pass by. Poor access to light shielding is also a recurring problem. Many mention that group rooms directly adjacent to all classrooms are something that would facilitate teaching. The material is analysed through a qualitative data analysis where two of the three schools are set against each. In addition, a summary of the analysis is presented at the end of the report in a knowledge matrix for each discussion topic to assist architects, occupants and developers in the future.  The study answers what experiences can be transferred and what should be considered when designing schools. Important points such as dimensioning according to the size of the business, adult presence in hidden spaces, careful consideration of glass between classrooms and dormitories and the importance of interior designers' knowledge when choosing furniture are presented. Finally, new topics from the survey are taken up for further research, which are: evacuation into the premises, the school's installation system, flexibility, F-9 schools, staff rooms, and procurement of schools.