Pharmacokinetic (PK)- and pharmacodynamic (PD) modeling are useful tools whenassessing treatment effect. A patient’s adherence can potentially be rate-limiting, since it isthe first process in a chain of processes that determines treatment effect. Therefore agreater system taking into consideration PKPD as well as adherence models couldpotentially unlock a greater system understanding. This study focuses on investigating thefeasibility of combining models concerning adherence, PK and PD. An extensive mapping of previously made work on the topics of PKPD model developmentand adherence models concerning type 2 diabetes was conducted. Results concluded thatthere are gaps in research regarding adequate adherence-scoring methods that easily can belinked to dosing regimens. Furthermore, there is lacking research regarding feedback fromexposure-response to adherence. A simple model was implemented to provide a proposedlinkage inhowthe connection could be made between adherence and a PKPD-model.Sensitivity analysis showed that the adherence scoring used (Summary of DiabetesSelf-Care Activities measure, SDSCA) had a moderate correlation to the final response onfasting plasma glucose (Spearman ρ=−0.478∗∗∗). This result suggests that adherenceshould be considered as a relatively important factor to weave in to systems models ofpharmacology and future research should be made on further developing modelsimplementing both social factors, such as adherence, as well as pharmacologic response. Apossible way could be linking dose regimen to adherence scoring. / Farmakokinetiska (PK)- och farmakodynamiska (PD) modeller är användbara verktyg vid utvärdering av effekten av en behandlingsplan. Patientens åtlydnad tilll läkemedelsordinationen kan potentiellt vara en begränsande faktor för behandlingsprocessen. Att utveckla större system som täcker farmakologiska- samt åtlydnadsmodeller skulle potentiellt kunna vara en väg till en förhöjd förståelse angående farmakologiska system. Denna studie fokuserar på att undersöka genomförbarheten av att koppla samman modeller angående farmakokinetik, farmakodynamik samt åtlydnadsmodeller. En omfattande kartläggning av tidigare utfört arbete angående utvecklingen av PKPD-modeller och åtlydnadsmodeller som utgick fr ̊an typ 2 diabetes utfördes. Resultatet av studien visade en avsaknad av forskning gällande definieringen och kvantifieringen avhur man mäter åtlydnad för simuleringssyften. Ytterligare saknades det forskning rörande system med återkoppling från farmakologiska segment av ett system tillbaka till åtlydnadsdelarna. En enkel modell implementerades som ett förslag till hur en potentiell sammankoppling skulle kunna utföras. En känslighetsanalys utfördes och visade att poängskattningen för åtlydnad, SDSCA (Summary of Diabetes Self-Care Activities), hade en måttlig korrelation (Spearman ρ=−0.478∗∗∗) till den slutgiltiga koncentrationen av glukos i plasma. Detta resultat innebär att åtlydnad har en koppling till förbättrandet av hyperglykemi och bör därför inte exkluderas vid framtida utveckling av modeller för farmakologi. En länk skulle kunna vara kopplingen mellan ”åtlydnads-poäng” och doseringsregim.