A young marine island called Heard Island is located in the southern Kerguelen Plateau in the Indian Ocean, a large igneous province created by the Kerguelen mantle plume. The two major geographic regions on Heard Island have two principal volcano-magmatic suites. Basanites, alkali basalts, and trachybasalts make up one group, the Big Ben Series (BBS), while basanitic to trachytic rocks make up the Laurens Peninsula Series (LPS). The most recent eruption at Big Ben volcano occurred in October 2022. To better understand magma evolution in the underlying plumbing system, clinopyroxene, feldspar, and olivine, mineral chemistry, clinopyroxene thermobarometry, and olivine thermometry were used.      The main phenocrysts from Heard Island are olivine, clinopyroxene, and feldspar. All phenocrysts share the characteristics of sieve textures and fractures. The mineral chemistry of clinopyroxene, zonation, and variation of core and rim of Mg#, Al2O3, TiO2, and Cr2O3, provides insight into the magmatic evolution of magma. Results from clinopyroxene-liquid thermobarometry suggest that clinopyroxene crystallization occurs at depths of 1 to 39 km for the cores and 1 to 47 km for the rims, with corresponding temperatures of 1098 to 1208°C and 1099 to 1254°C respectively. Comparison with olivine thermometry shows concordance in temperature estimates. The Mohorovičić discontinuity, or Moho, which marks the boundary between the Earth's crust and mantle, is believed to lie between 18 and 26 km deep at Heard Island. This study suggests that magma pockets can be found below the Moho between 51 and 18 km, and in the upper and lower crust between 18 and 2 km. Additionally, the density difference between various crustal layers determines where magma storage is located. The evidence from petrology and geochemistry points to common processes of magma mixing, recharge, and fractional crystallization during magma evolution.

Per- och polyfluoroalkylämnen (PFAS) är i enkla termer fluorerade kolväten som har använts i ett flertal produkter på grund av deras unika förmåga att vara vatten- och smutsavstötande, värmetåliga samt skiktbildande. PFAS har släppts ut i naturen på flera olika sätt. En stor bov till det är brandskum beståendes av vattenhaltigt filmbildande skum (AFFF), vilket innehåller PFAS. Stora volymer brandskum har släppts ut vid bränder eller brandövningsplatser. PFAS är mycket svårnedbrytbara och bioackumulerande, vilket betyder att de stannar kvar i miljön lång tid framöver. Eftersom de även har bevisats vara hälsofarliga vid små mycket mängder, har många varianter av PFAS blivit bannlysta, samt att rening av PFAS blivit centralt. Det har gjorts väldigt mycket forskning kring hur man renar PFAS från vatten vid dricksvattenproduktion, men inte lika mycket på hur man sanerar PFAS från mark och grundvatten in situ (på plats), främst eftersom det är svårt på grund av PFAS-kemikaliernas egenskaper. Det är en viktig del för att kunna ta bort PFAS ur naturen, då en stor del av den PFAS som blivit utsläppt, vid exempelvis brandövningsplatser, skapat plymer i jord och grundvatten som fortsätter vara spridningspunkter. Syftet med litteraturstudien är att sammanställa och jämföra utvecklande metoder inom området in situ sanering av PFAS för att se vilka metoder som har potential att stoppa spridningen. / Per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) are, in simple terms, fluorinated hydrocarbons that have been used in many products because of their unique ability to be water- and dirt-repellent, heat-resistant, and film forming. PFAS has been released into the environment in several ways. A major culprit is firefighting foam consisting of aqueous film-forming foam (AFFF), which contains PFAS. Large volumes of firefighting foam have been released during fires or firefighting exercises. PFAS are very persistent and bioaccumulative, meaning they stay in the environment for a long time. Since they have also been proven to be harmful to health at very low concentrations, several varieties of PFAS have been banned, and cleaning up PFAS has become a central issue. There has been a lot of research on how to clean PFAS from water during drinking water production, but not as much on how to remediate PFAS from soil and groundwater in situ (on-site), mainly because it is difficult due to the properties of the PFAS chemicals. This is an important part of removing PFAS from the environment since a large part of the PFAS that has been released, for example at firefighting sites, has created plumes in soil and groundwater that continue to be points of spread. The purpose of the literature study is to compile and compare developing methods in the field of in situ remediation of PFAS to see which methods have the potential to stop the spread.

Purpose: One of the major soil problems that the construction industry may face is the presence of a certain type of highly sensitive marine clay, known as quick clay. The quick clay possesses properties that allow the clay to move from being relatively stable to on mechanical impact losing virtually all shear strength and act as a viscous mass. The majority of the Swedish, Norwegian and Canadian landslides, caused by quick clay, have caused significant consequences due to lack of bearing capacity of quick clay. In order to prevent these landslides knowledge about where there is quick clay is required. A large-scale mapping work has therefore been ongoing for a long time. The government has for some time been researching how to streamline mapping work and the result has shown a connection between quick clay attendance and increased resistivity. The purpose of this study is to develop a theoretical framework for areas with higher risk for presence of quick clay based on linking the resistivity to geotechnical properties. Method: The study has mainly applied quantitative data collection methods in the form of data analyzes combined with literature studies. Measurement data used in the study comprise of data collected through geotechnical and geophysical surveys. Literature studies have mainly been supported by reports from previous research in the field. Result: The result of the study points to a variety of geological factors that can give rise to increased risk of quick clay existence such as good permeability, artesian groundwater and uneven mountain subsidence etc. The study also shows a possible link between resistivity and sensitivity. Consequences: The study demonstrates the possibility of linking resistivity to the geotechnical property sensitivity to facilitate and streamline the mapping of quick clay through airborne resistivity measuring. Limitations: The study is limited to studying two research areas in south western Sweden, Strömstad and Lödöse. The study intends to examine the evidence from previous surveys and no further supplementary studies are conducted. The work is also delimited to study the geotechnical and geophysical properties of quick clay (in terms of resistivity). Chemical aspects are not taken into account. / Syfte: Ett av de större markproblem bygg- och anläggningsbranschen kan tvingas stå inför är förekomsten av en viss typ av högsensitiv havsavsatt lera, kallad kvicklera. Kvickleran besitter egenskaper som innebär att leran kan gå från relativt stabil till att vid mekanisk påverkan förlora praktiskt taget all sin skjuvhållfasthet och uppträder som en trögflytande massa. Majoriteten av de svenska, norska och kanadensiska lerskred som medfört betydande konsekvenser har varit ett resultat av kvicklerans bristande bärighet. För att förebygga dessa kvickleraskred krävs vetskap om var kvicklera förekommer. Ett omfattande kartläggningsarbete har därför pågått under en lång tid. Staten har under en tid bedrivit forskning för att effektivisera kartläggningsarbetet och resultatet har visat på ett samband mellan kvickleraförekomst och förhöjd resistivitet. Syftet med detta examensarbete är att ta fram ett teoretiskt ramverk för områden med större risk för förekomst av kvicklera baserat på att koppla samband mellan resistivitet och geotekniska egenskaper i form av vattenkvot, sensitivitet och densitet. Metod: I studien har i huvudsak kvantitativa datainsamlingsmetoder i form av dataanalyser tillämpats i kombination med litteraturstudier. Mätdatat som studien omfattar är insamlad via geotekniska och geofysiska undersökningar, litteraturstudierna har främst tagit stöd i rapporter från tidigare forskning inom området. Resultat: Resultatet pekar på en rad olika geologiska faktorer som kan ge upphov till ökad risk för kvickleraförekomst, exempelvis god permeabilitet, artesiskt grundvatten samt ojämn bergunderyta etc. Studien visar även på en möjlig koppling mellan resistivitet och sensitivitet. Konsekvenser: Studien visar på möjligheten att koppla resistivitet till den geotekniska egenskapen sensitivitet för att underlätta och effektivisera kartläggningen av kvicklera genom flygburna resistivitetsmätningar. Begränsningar: Uppsatsen begränsas till att studera två undersökningsområden i sydvästra Sverige, Strömstad och Lödöse. Studien avser granska underlag från tidigare utförda undersökningar och inga ytterligare kompletterande undersökningar har utförts. Arbetet avgränsas till att studera kvicklerans geotekniska egenskaper samt dess resistivitetsegenskaper. Arbetet tar således inte hänsyn till kemiska aspekter.

A common driving mechanism of metamorphic processes, from which secondary mineralizations and structures develop in a protolith, is known to be a change of the immediate P-T environment that a rock resides in. A factor in this process, which is poorly understood, however, is how the presence of metamorphic fluids in a system, influences the alteration of primary igneous rocks. How these volatile solutions interact with the solid mediums of the crust is thereby a topic which requires further research to unravel.    Incidentally, an opportunity to study the result of these interactions, has presented itself in the southern part (59o80’92”N, 17o59’91”E) of Hågadalen-Nåsten nature reserve in Uppsala, Sweden. In this area, a green mineral assemblage, believed to belong to the epidote group, has been observed. This mineral is theorized to have formed as a result of fluid-rock interactions that have occurred in the region and is therefore a subject of interest. A detailed study of the origin of this mineral assemblage could possibly shed light on the finer aspects of the fluid-rocks interactions that have occurred, and also provide and account of the transport of fluids throughout the local bedrock. The aim of this project was to identify the minerology and formation process of this green mineral, which occupies the joints in a cliff of granitic composition. The determination of how and when this mineral assemblage formed is believed to grant a more in depth understanding of the metamorphic and metasomatic processes that have transpired at this location, in addition to providing an account of the fluid transport and fluid-rock interactions in the area.   Through fieldwork and sampling, combined with descriptions of the regional bedrock provided by SGU, the local lithology was determined. With this information, in addition to data collected from optic microscopy and an EMP analysis, the mineral was identified to be an iron rich epidote, showing signs of weak zoning. The formation of this secondary mineralization can be determined to be the result of the alteration of anorthite to saussurite (saussuritization of plagioclase) in addition to the direct precipitation of epidote from the liquid medium onto joint surfaces. Through the use of BSEM, it could also be determined that a majority of the fluids migrated through open fracture systems in the bedrock. / Förändringar av de tryck och temperaturregimer som bergarter befinner sig inom, har sedan länge varit en känd orsak bakom de metamorfa processer, ur vilket sekundära mineraliseringar och strukturer uppstår i protoliten. Något som inte är lika väl studerat är dock rollen som fluider spelar i dessa förändringsprocesser, samt hur dessa volatila lösningar interagerar med skorpans solida faser.   I södra delen av Hågadalen-Nåstens naturreservat (59o80’92”N, 17o59’91”E2) har dock möjligheten till att studera resultatet av dessa interaktioner uppstått. Detta då en grön mineralsammansättning troligen tillhörande epidot gruppen, har upptäckts, vars ursprung tros komma ur fluid- och bergarts interaktioner i området. En studie av detta mineral är därav av intresse, eftersom det skulle ge en inblick i hur dessa fluider har transporterats genom den lokala berggrunden, samt vilken påverkan dessa fluid-interaktioner har haft på områdets bergarter.   Detta projekt syftade mot att identifiera mineralogin samt bildningsprocessen av detta gröna mineral som fyller ut sprickor i en vertikal klippvägg, av överhängande granitisk karaktär. En utredning kring hur och när detta mineral har bildats tros kunna ge en fördjupad förståelse kring de metamorfa och metasomatiska processer som har ägt rum i närområdet, samt antyda hur dessa fluider har migrerat genom den tidigorogena berggrunden och vilken påverkan detta har haft på bergsmassivet.      Genom observationer och provtagning i fällt, samt en studie av SGU:s beskrivning av berggrunden i området 11I Uppsala NV, har de den lokala litologin samt de geologiska processerna som påverkat närområdet utretts. Denna information, i kombination med optisk mikroskopi och en EMP analys, användes för att fastställa mineralets kemiska karaktär och kristallsystemstillhörighet. Resultaten från dessa analysmetoder lade grunden för att identifiera mineralet som en järn-rik, svagt zonerad, epidot.       Troliga processer som har legat bakom bildandet av denna sekundära mineralisering bedöms vara omvandlingen av anortit till saussurit (saussuritisering av plagioklas) samt kristallisering av epidot direkt ur fluider som cirkulerat i området. Genom observationer av BSE bilder från tunnslip, fastställdes även att majoriteten av dessa fluider har transporterats genom redan befintliga spricksystem i berggrunden.

<p>Arthropods have a rich fossil record spanning the Phanerozoic. Biomineralized forms such as the extinct trilobites are particularly common and are proven index fossils for biostratigraphy. Forms with an unmineralized cuticle are more rare, preserved only in so called <i>konservat lagerstätten</i>. Cambrian strata of Greenland have yielded rich trilobite faunas with potential for intercontinental correlation of Cambrian strata, but also an exceptionally preserved fauna, the Sirius Passet Lagerstätte. The first part of this thesis is concerned with trilobite biotratigraphy of the provisional Cambrian Series 2 in Greenland. The second part is concerned with exceptionally preserved arthropods from the Sirius Passet Lagerstätte, but also from 'Orsten' deposits from the Cambrian of Sweden.</p><p><i>Perissopyge phenax occurs</i> in the Henson Gletscher and Paralleldal formations spanning the Series 2 and 3 boundary interval in North Greenland. It also occurs in the Sekwi Formation of Yukon Territory, demonstrating that the species may hold potential for correlation within Laurentia. An indeterminate species of <i>Perissopyge</i> is shown to occur in the Ella Island Formation of North-East Greenland together with <i>Olenellus</i> cf. <i>hanseni</i>, which is similar to <i>Olenellus</i> cf. <i>truemani</i> described from the Henson Gletscher Formation. If this correlation is further corroborated it would offer a first tie-point for the An t'Sron Formation of North-West Scotland which yields <i>Fritzolenellus</i> <i>lapworthi</i>, herein reported for the first time from the Bastion Formation which underlies the Ella Island Formation.</p><p><i>Oelandocaris</i> <i>oelandica</i> from ‘Orsten’ deposits in the Cambrian series 3 and 4 boundary interval in Sweden is an early representative of the Crustacean stem lineage. <i>Kiisortoqia</i> <i>avannaarsuensis</i> is a new arthropod from the Sirius Passet Lagerstätte with robust antennulae strikingly similar to the 'raptorial' limb of the problematic anomalocaridids. The ventral morphology of the 'bivalved' <i>Isoxys</i> <i>volucris</i> is described for the first time and compared with other species assigned to <i>Isoxys</i> from Cambrian lagerstätten around the world. Finally, <i>Siriocaris</i> <i>trolla</i>, is a new arthropod that similarities with trilobites and certain ‘trilobitomorphs’ but seems to lack important synapomorphies of these taxa, though this may be due to preservational limitations in the material at hand.</p>

Sri Lanka is one of the leading countries in export of high quality corundum (Al2O3) gemstones due to the Precambrian rocks geological background. Combined highgrade metamorphic silicates and carbonate rocks makes perfect conditions for crystallization of this mineral. Weathered and eroded rocks have been transported by fluvial processes and formed gem gravels that are located throughout the country but mainly in the Highland complex of Sri Lanka. In order to determine whether a gemstone is corundum or any other gem mineral different techniques and instrumental methods are used. This report focuses on instrumental methods used to measure the minerals physical properties in order to get a definite mineral identification. Mineral identification in gemological circles is critical for determining the commercial value of a specimen. Factors like transparency and color of and inclusions in gemstone have to be taken into account when evaluating the value of a specimen. It also needs to be distinguished from artificial gemstones and heattreated specimens that in recent years have become more common due to more advanced techniques. By examine inclusions and the chemical composition of a rough or facetted specimen the origin and process can be determined. / Sri Lanka är ett av de ledande exportländerna av högkvalitativ ädelkorund (Al2O3) som bildats i landets prekambriska bakgrund. Hög metamorfos av silikat- och karbonatrika bergarter har skapat rätt miljö för mineralet att bildas. Vittrad berggrund har transporterats och avsatts av fluviala processer och ädelstensförande grus finns i huvudsakligen i Sri Lankas Highlandkomplex. För att kunna avgöra om en ädelsten är korund eller ett annat mineral används olika tekniker och instrument. Denna rapport fokuserar huvudsakligen på instrumentella metoder som mäter fysikaliska egenskaper hos mineral för att därigenom kunna få en definitiv mineralidentifikation. Inom gemologi är det absolut nödvändigt med mineralidentifikation för att bestämma det kommersiella värdet av en ädelsten. Även faktorer som transparens, färg och inneslutningar hos en ädelsten måste undersökas vid värdering. Syntetiska och eller värmebehandlade ädelstenar har blivit allt mer vanliga genom utvecklig av avancerad teknik och att skilja dessa från naturliga stenar är också viktigt. Genom undersökning av inneslutningar och den kemiska sammansättningen av en ädelsten kan dess ursprung och i vissa fall de geologiska bildningsprocesserna fastställas.

The technique of Raman spectroscopy was applied in order to identify and characterize the number of minerals in the mineralogical collection at the Department of Earth Sciences. The collection was broadened with five rare carbonates borrowed from the collection of the Swedish Museum of Natural History in Stockholm. In total, 66 specimens were examined.The characteristics of interest included possible presence and nature of defects and impurities, degree of crystallinity, residual stresses, possible treatment by natural heat sources (e.g. radionuclides) or chemicals (e.g. polishing agents), and fluorescence.Raman spectroscopy was chosen as examination method because of its distinctive advantage over traditional techniques – a non-destructive probing of pristine materials and minimum or no preparation. Besides, Raman spectroscopy performs very well in collecting the needed characteristics, in terms of its sensitivity, as well ability to probe miniature grains in a matrix with a high spatial resolution.A portable system was used to identify the presence of impurities and the fingerprint of the host rock in the majority of the examined carbonates. The rare carbonate burbankite showed distinct fluorescence bands, which likely can be explained by its complicated chemical composition.The Raman system was used for gemmological purposes and helped to identify the purity of the gems. Diamond and two rubies showed to be free from impurities, but red corundum showed a broad peak, which may represent traces of natural heat treatment, which in turn could be caused by regional metamorphism or even by a radiation source. Furthermore, the correlation between the signal intensity of the fluorites’ bands and the chemical composition of the minerals were studied. The experiment showed that blue fluorite fully misses the peak T2g while purple and grey fluorites showed a well-developed and easily recognizable peak at this location. Thus, it was discovered that the presence and intensity of this peak is directly dependent on the fluorite’s colour, i.e. on the host species, which are incorporated in the crystal structure, such as metals, rare earth elements (REE) or even organic substances. Moreover, residual tensile stress was identified in colourless quartz. The tensile stress was estimated to be in the interval between 0.23 and 1.0 GPa.The Raman system was used to identify different end-members of the garnet family. Raman spectroscopy showed to have high analytical power and helped to estimate the ratio between the end-members in eight garnet samples. In one case, fluorescence was linked to the presence of REEs in the structure of almandine. One sample of calcite showed to be incorrectly placed in the collection. This work will now form a solid foundation for the mineral characteristics handbook. / Ramanspektroskopitekniken applicerades för att identifiera och karakterisera antalet mineraler i den mineralogiska samlingen vid Institutionen för geovetenskaper. Samlingen breddades med fem sällsynta karbonater som lånades från Naturhistoriska riksmuseets samling i Stockholm. Sammanlagt analyserades 66 prover. Egenskaperna av intresse inkluderade eventuell förekomst av och karaktären hos defekter och föroreningar, graden av kristallinitet, restspänningar, eventuella spår av naturlig värmebehandling (till exempel radionuklider) eller kemisk behandling (till exempel polermedel), och fluorescens. Ramanspektroskopi valdes som undersökningsmetod på grund av dess tydliga fördel över traditionella metoder – en icke-förstörande undersökning av rena material och minimal eller ingen förberedelse. Därutöver fungerar Ramanspektroskopi väldigt bra för undersökning av de efterfrågade egenskaperna, vad gäller dess känslighet och kapacitet vid sondering av miniatyrkorn i matriser med hög spatial upplösning. Ett portabelt system användes för att identifiera föroreningar och fingeravtryck av den omslutande bergarten i de flesta undersökta karbonatprov. Den sällsynta karbonaten burbankit visade på distinkta fluorescensband, som sannolikt kan tillskrivas dess komplicerade kemiska sammansättning. Ramansystemet användes i gemmologiskt syfte och kunde identifiera ädelstenarnas renhet. Diamant och två rubiner visade sig sakna föroreningar, men den röda korunden visade en bred topp, som kan indikera på spår av naturlig värmebehandling, som i sin tur kan ha orsakats av regional metamorfos eller till och med en strålningskälla. Därutöver studerades sambandet mellan signalstyrkan hos fluoriters band och mineralers kemiska sammansättning. Experimentet visade att blå fluorit fullständigt saknar toppen från T2g, medan de lila och grå fluoriterna hade välutvecklade och lättigenkännliga toppar vid denna position. Således upptäcktes att denna topps närvaro och intensitet är direkt beroende av fluroritens färg, det vill säga av elementen som är inkorporerade i kristallstrukturen, så som metaller, sällsynta jordartsmetaller eller till och med organiska substanser. Därutöver identifierades restdragspänning i den färglösa kvartsen. Spänningen uppskattades ligga i intervallet 0.23 – 1.0 GPa. Ramansystemet användes för att identifiera olika ändelement i granatfamiljen. Ramanspektroskopin hade hög analytisk förmåga och hjälpte till att estimera förhållandet mellan ändelementen i åtta granatprover. I ett fall kunde fluorescens bindas till förekomsten av sällsynta jordartsmetaller i almandinets struktur. Ett kalcitprov visade sig vara felaktigt placerat i samlingen. Detta arbete kommer nu utgöra en god grund för den mineralogiska samlingens handbok.

The Mourne Mountains situated in County Down, Northern Ireland, mainly consists of solidified granite magma chambers that intruded ~ 56 million years ago into the surrounding greywacke. How granite magma chambers are emplaced in the crust has for years been a debate amongst scientist of volcanology, and is referred to as the ‘space problem’ debate. There are two principle theories in how the granite magma chambers in the Mourne Mountains were formed; either the magma chambers were forcefully emplaced by doming the greywacke host-rock or the magma chambers were emplaced by passively by magma filling the space over a subsiding block of host-rock. In this study rock samples from Luke’s Mt. dyke has been investigated with anisotropy of magnetic susceptibility (AMS). AMS measures the orientation of magnetic minerals in a rock sample and thereby shows the magma movement. These measurements indicated that the magma in the studied Luke’s Mt dyke flowed into the connected magma chamber and thus are a feeding ring-dyke. This implies that the granite bodies of the Mourne Mountains were emplaced by a passive process like cauldron subsidence. / Mätningar av magnetiska mineral har visat att den stelnade magman i en granitgång tillhörande Mournebergen i Nordirland en gång flödat in mot granitmagmakammarna. Med den här vetskapen kan tolkningar göras över hur de stora Mournebergen en gång formades. Sedan länge har den så kallade ’space problem’ debatten pågått bland forskare inom vulkanologi. Debatten diskuterar huruvida magma intruderar och placeras i jordskorpan. Mournebergen består huvudsakligen av granitmagmakammare som intruderat in i omkringliggande bergarten gråvacka för cirka 56 miljoner år sedan. Är magmakammarna ett resultat av deformation i omkringliggande gråvacka eller tvärtom? AMS (anisotropy of magnetic susceptibility) är en metod där magnetiska mineral och dess magnetiska susceptibilitet mäts för att ta reda på dess orientering i en stelnad magma. Vid ett pålagt magnetiskt fält kommer de magnetiska mineralen visa på en viss magnetisk susceptibilitet i olika orienteringar. Det här kan representeras som tre axlar på en ellipsoid. Axlarna på ellipsoiden ger information om hur mineralen flödat med magman. AMS-mätningar av stenprover från den studerade granitgången Luke’s Mt Dyke i Mournebergen visar på att graniterna som utgör största delen av bergen troligen är resultat av ett så kallat passivt bildande av magmakammare och därmed har omkringliggande bergarten gråvacka inte deformerats av granitmagmakammarna.

Global environmental concerns arise when marine deposits with fine-grained iron sulfide-rich sediments (FeS and FeS2), now situated above sea level, oxidize from anthropogenic lowering of the groundwater table. The oxidation of iron sulfides decreases the soil pH and the acidic environment of these Acid Sulfate Soils (AS) soils increase weathering and mobilization of metals into adjacent watercourses, lakes and estuaries. Low pH and enhanced concentrations of metals are known to influence water quality negatively, causing fish kills and reduced aquatic diversity. Sulfide rich sediments were deposited in the Baltic Sea after the last glaciation and are now abundantly found along the coasts of for example the Bothnian Bay as a result of isostatic rebound. Recent studies from Finland have stated associations between leached (AS) soils and increased concentrations of metals in estuary sediments, thus the effects are likely to be similar in Sweden. With financial support from the Interreg Nord project “Ecological restoration in coastal river basins in the Bothnian Bay” in cooperation with the Geological Survey of Sweden (SGU), sediments from three lakes and two estuarine sites in the Rosån catchment in Norrbotten county, northern Sweden, were sampled and analyzed with fpXRF, ICP-MS and LOI methods. Elemental concentrations and organic contents were compared to establish accumulation trends over time and relationships between metal concentrations in recently deposited sediments and potential influence from previously sampled (AS) soils. Correlations in time, to anthropogenic activity, such as ditching were also considered. A primary allover trend with increasing concentrations of Aluminum (Al), Arsenic (As), Cadmium (Cd), Cobalt (Co), Cupper (Cu), Iron (Fe), Manganese (Mn), Nickel (Ni), Lead (Pb), Rare Earth Elements (REE) and Zinc (Zn), was noticed in a majority of the lake and estuary sediment samples. With some site variation, also two discrete peaks at different depth, were found in the upper 20 to 30 cm of the sampled sediments. Significant correlations to organic matter were also found for a considerable amount of the elements. Soil samples from (AS) soils in areas related to Rosån show pH values as low as 2.62 and oxidation depths down to 170 cm. Substantial elemental depletion in the oxidized zone suggest increased weathering, leaching and mobilization of Al, Cd, Co, Mn, Ni, REE, Zn and to some extent As, Cu, Fe and Pb from the soil, as a consequence of the acidic environment. A relationship between (AS) soils and increased metal concentrations is therefore likely. The sedimentation rate of roughly 0.2 cm/year was calculated from the separation age of the lakes and the sediment depth to an interpreted transition from more marine environment to lake settings. Consequently the distinct peaks of increased metal concentrations are thus suggested to be related to anthropogenic activities as for example improved drainage methods after the Second World War, but proper dating of the sediments is needed to establish any certain correlations. / På senare tid har man uppmärksammat de miljöproblem som uppstår när finkorniga sediment, innehållande järnsulfider, oxiderar på grund av mänsklig påverkan, t ex. dikning, eller annan typ av aktivitet som sänker grundvattennivån. När järnsulfiderna oxiderar bildas svavelsyra som gör att pH- värdet i marken blir väldigt lågt. Den sura miljön i dessa så kallade sura sulfatjordar, gör i sin tur att mineraler i marken vittrar fortare med påföljden att både surt vatten och ökade mängder metaller, sprids till närliggande vattendrag, sjöar och hav. Lågt pH och höga halter av metaller i vatten påverkar även vattenkvalitén negativt och har rapporterats orsaka fiskdöd och minskad akvatisk mångfald. Sura sulfatjordar är globalt förekommande och återfinns bland annat längs Bottenvikens kuster. De har kunnat bildas genom att sulfidhaltiga sediment, som avsattes i Östersjön efter den senaste istiden, nu befinner sig ovan havsnivån på grund av landhöjningen. I Finland har man i flera studier sett ett samband mellan sura sulfatjordar och ökade metallhalter i nyligen avsatta kustsediment och man kan anta att liknande förhållande gäller även i Sverige. Med finansiellt stöd från EU-projektet “Kustmynnande Vattendrag i Bottenviken-Metodutveckling och Ekologisk Restaurering” (Interreg Nord) genom Sveriges geologiska undersökning (SGU) och i samarbete med Länsstyrelsen i Norrbotten, har bottensediment från tre sjöar och två fjärdar i Rosåns avrinningsområde i Norrbotten provtagits och analyserats. För att fastställa hur koncentrationerna har förändrats över tiden har metallhalterna i de nyligen avsatta sedimenten jämförts med koncentrationerna i äldre sediment. Även jordprofiler från sura sulfatjordar i området har studerats för att kunna utvärdera ett ev. samband mellan urlakade ämnen i jordarna och ökade halter i sedimenten. Granskning av hur långt metallerna transporteras i systemet har gjorts, liksom försök att hitta kopplingar i tiden till mänsklig påverkan som t.ex. dikning. I de översta sedimenten kan man, förutom en generellt ökande trend av aluminium (Al), arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), järn (Fe), mangan (Mn), nickel, (Ni) bly (Pb), sällsynta jordartsmetaller (REE) och zink (Zn), också se tydliga toppar med ökade halter av dessa ämnen på minst två specifika djup. De sura sulfatjordarna, som uppmätte pH-värden ner till 2,62, visade tecken på urlakning av Al, Cd, Co, Ni, Mn, REE, Zn och till viss del också As, Cu, Fe och Pb, varpå en trolig relation mellan sura sulfatjordar och ökade metallhalter i nyligen avsatta sediment kan fastställas. En uppskattning av ackumulationshastigheten, som gjordes utifrån när de provtagna sjöarna skiljdes från havet, och sedimentdjupet som visar övergången från hav till sjö, visar att de observerade topparna av ökade metallkoncentrationer i sedimenten skulle kunna vara förknippade med dikning i början av 1900-talet och efter andra världskriget. För en säker bestämning av sambandet till specifika händelser behövs dock en riktig datering.

Geothermal energy is a renewable energy source which has not yet had the same breakthrough as other renewables, e.g. solar PV and wind. There may still be some technical issues to be solved before geothermal can reach its full potential.One of these technical challenges concerns reinjection, i.e. the return of geothermal fluids back into the ground after surface energy extraction. In traditional geothermal energy utilization, hot geothermal fluid is brought up from underground reservoirs to the surface. Depending on the design of the power plant, the fluid can either be kept one-phased or get separated into two phases, i.e. hot steam and water. Hot steam, or vapor of another working fluid, is used to drive electricity generating turbines. Whether the condensate is returned back into to the ground after energy extraction, i.e. reinjected, is nowadays usually a matter of how rather than if. However, the magnitude and strategy varies in countries as well as for specific power plant operators.From a sustainable management perspective, the majority of operators as well as scientist agree that reinjection is the best way practice in order to take care of a resource and leave the smallest possible environmental footprint. However, it is a quite complicated and not always problem free operation. There are numerous examples where reinjection has led to complications such as scaling, induced seismicity and cooling of the reservoir. The purpose of this study was to describe the current status of geothermal reinjection from a neutral third-party perspective, e.g. by describing current obstacles and negative as well as positive outcomes. The aim is to conclude whether current technology is enough to successfully reinject, or if there are still some gaps of knowledge to fill. The method consists partly of a literature study of previously written technical reports but also of interviews with experts in the area. In addition, the study summarizes the legal framework regarding reinjection in some geothermal active countries, e.g. if it is required by law or not. Although currently technology is enough to do a fairly good job at reinjecting geothermal fluids, the result of the study also shows that there are still some technical barriers to overcome in order to fully optimize it. However, it remains the best currently known way to keep geothermal energy sustainable. Better technologies will be needed in order for geothermal to reach its fully green potential.