I den här uppsatsen har nu gällande lagstiftning för renskötselrätten behandlats. Dagens rennäringslag (RNL) bygger till stor del på den första renbeteslagen från år 1886 och reglerar samers rättigheter i samband med renskötselns bedrivande. Bland dessa rättigheter ingår bland annat en rätt för samer att nyttja mark och vatten i samband med renskötseln. Även annan lagstiftning reglerar renskötselns förhållande, främst i syfte att stärka skyddet mot andra intressen. I arbetet redogörs för bestämmelser avseende renskötseln i miljöbalken, skogsvårdslagen och regeringsformen.  Renskötseln är dels en kollektiv rätt som tillkommer samebyn och dels en civilrättslig p.g.a. av den urminnes hävd som renskötseln grundas på. Att renskötseln är av civilrättsligt slag innebär att den omfattas av egendomsskyddet i regeringsformen vilket belyses i arbetet. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur rennäringslagen förhåller sig till överordnad lag och granska hur renskötselrätten kommer till uttryck i lagstiftning. Redogörelsen innehåller en historisk tillbakablick från rennäringslagens tillkomst fram till det komplicerade förhållande som råder idag. De rättsliga tvister mellan staten och samebyar som lyft frågan om grundlagsenlighet har därför behandlats. I syftet ingick även att undersöka rättens framtidsutsikter varför en redogörelse av tre förslag till konventioner har behandlats. De aktuella konventionerna är förslaget om nordisk samekonvention, renskötselkonvention och ILO konventionen nr 169.

No description available.

Uppsatsens huvudsyfte har varit att analysera om upplåtelseförbudet som återfinns i 31 § RNL kan anses vara förenligt med egendoms- och diskrimineringsskyddet i RF och EKMR i förhållande till samebyarnas rätt till småviltsjakt och fiske i fjällen. För att ge en bättre kontext till huvudsyftet har uppsatsen också redogjort för renskötselrättens rättsliga grund i urminnes hävd, dess civilrättsliga karaktär och att samebyarna, genom renskötselrätten, äger exklusiv rätt till småviltsjakt- och fiske i fjällen. Uppsatsen har också belyst bakgrunden till det nuvarande upplåtelseförbudet. Resultatet visar att upplåtelseförbudet varit i princip oförändrat sedan 1886 och att samerna vid denna tidpunkt ansågs oförmögna att förfoga över upplåtelser av bland annat jakt och fiske. Analysen talar för att lagstiftarens mening i denna fråga kan antas ha påverkats av 1800-talets härskande bild av samerna som ett lägre stående folk. Det framgår av analysen att samerna som urfolk och minoritet omfattas av ett starkt rättsskydd nationellt såväl som internationellt, och att svenska staten måste tillförsäkra samernas rätt till bland annat självbestämmande och icke-diskriminerande lagstiftning. Analysen pekar mot att RNL:s reglering kan antas strida mot egendoms- och diskrimineringsskyddet enligt RF och EKMR.