I den här uppsatsen har nu gällande lagstiftning för renskötselrätten behandlats. Dagens rennäringslag (RNL) bygger till stor del på den första renbeteslagen från år 1886 och reglerar samers rättigheter i samband med renskötselns bedrivande. Bland dessa rättigheter ingår bland annat en rätt för samer att nyttja mark och vatten i samband med renskötseln. Även annan lagstiftning reglerar renskötselns förhållande, främst i syfte att stärka skyddet mot andra intressen. I arbetet redogörs för bestämmelser avseende renskötseln i miljöbalken, skogsvårdslagen och regeringsformen.  Renskötseln är dels en kollektiv rätt som tillkommer samebyn och dels en civilrättslig p.g.a. av den urminnes hävd som renskötseln grundas på. Att renskötseln är av civilrättsligt slag innebär att den omfattas av egendomsskyddet i regeringsformen vilket belyses i arbetet. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur rennäringslagen förhåller sig till överordnad lag och granska hur renskötselrätten kommer till uttryck i lagstiftning. Redogörelsen innehåller en historisk tillbakablick från rennäringslagens tillkomst fram till det komplicerade förhållande som råder idag. De rättsliga tvister mellan staten och samebyar som lyft frågan om grundlagsenlighet har därför behandlats. I syftet ingick även att undersöka rättens framtidsutsikter varför en redogörelse av tre förslag till konventioner har behandlats. De aktuella konventionerna är förslaget om nordisk samekonvention, renskötselkonvention och ILO konventionen nr 169.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Renskötselrätt innebär enligt rennäringslagen en rätt för samer att använda mark inom ett renskötselområde till underhåll för sig och sina renar. Renskötselrätten grundas på urminnes hävd och tillkommer den som är same och medlem i en sameby. Renskötselrätt innebär en särskild rätt till fast egendom vilken existerar parallellt med äganderätten och omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen. Enskilda individer kan tvingas till rådighetsinskränkningar eller till att avstå mark till förmån för allmänna intressen som infrastruktur och bebyggelse. Detta ska ske enligt reglerna för markåtkomst som återfinns i ett tjugotal lagar. Enligt Europakonventionen och regeringsformen ska den som tvingas avstå mark eller rättigheter ersättas. En fastighetsbildningsförrättning handläggs av lantmäterimyndigheten enligt reglerna i fastighetsbildningslagen. Ett återkommande problem är att värdera vilken skada en sameby lider när ersättning enligt lag måste prövas i samband med ett intrång. Syftet med detta arbete är dels att bidra med ökad kunskap om renskötselrättens juridiska innebörd, och dels att synliggöra hur renskötselrätten i nutid beaktas vid markåtkomst inom en lantmäteriförrättning. Detta för att bidra till att skapa en samsyn och en enhetlig handläggning av åtgärder som påverkar renskötselrätten. För att svara på denna studies frågeställningar har studier av förrättningsakter och intervjuer med förrättningslantmätare och en representant från Länsstyrelsen genomförts. Resultatet av studien visar att det i dagsläget är oklart hur renskötselrätten ska beaktas inom en lantmäteriförrättning och att det saknas arbetsstöd för hur renskötselrätten ska värderas vid ett intrång. I slutsatserna i detta arbete framgår det att detta beror på att det finns luckor i rennäringslagen vilket gör att den inte integrerar väl med annan lag och att det många gånger är oklart vilken myndighet som äger vilken fråga rörande renskötselrätten. För en enhetlig handläggning av ärenden som berör renskötselrätten krävs utbildning, klarläggande av vissa begrepp och bättre samverkan mellan myndigheter. Men framförallt krävs en revidering av rennäringslagen och relationen mellan den och annan lag.

Strandskyddets syften är att värna om allemansrätten och bevara natur- och djurliv. Strandskyddet vill skydda intresset av att allmänheten ska få beträda mark samtidigt som skyddet kan inskränka på den enskildes rätt att förfoga över sin mark. Strandskyddet genomgick en förändring under år 2009/2010 som inte har uppnått önskad effekt. I syfte att uppnå önskad effekt har en utredning tillsatts för att utreda möjliga lagändringar. Syftet med lagändringarna är att det ska vara enklare att erhålla dispens i landsbygdsområden, även kallat LIS-områden. I tätbebyggda områden är syftet att det i stället ska råda särskild restriktivitet. Utredningens avsikt är sammantaget att uppnå ett differentierat strandskydd. Utredningen lyfter fram rådande problem som bland annat är att det finns en avsaknad på en enhetlig tolkning av begrepp som landsbygdsutveckling, ordalydelser som får en begränsande effekt på bebyggelse samt problem kring avgränsningen av LIS- områden.  Egendomsskyddet och allemansrätten är två regelverk som ska korrelera med varandra. För att det ska vara möjligt krävs en intresseavvägning mellan dels det enskilda intresset, dels det allmänna intresset. Intresseavvägningen sker med utgångspunkt i proportionalitetsprincipen där det enskilda intresset inte får inskränkas i en större utsträckning än vad som är motiverat för att tillgodose det allmänna intresset. Av rättspraxis kan utläsas att intresseavvägningen har påverkats av hur HD dömde i målet benämnt “Parkfastigheten”. Målet har lämnat avtryck för hur proportionalitetsprincipen ska tillämpas. Av rättsutvecklingen kan utläsas att principen har fått en bredare tillämpning.  I uppsatsen framställs fördelar och nackdelar med Utredningens förslag sett till det allmänna intresset och det enskilda intresset. Fördelar och nackdelar analyseras med ett kritiskt förhållningssätt i syfte att ligga till grund för analysen av hur båda intressena ska tillgodoses i så stor utsträckning som möjligt. I uppsatsen tas utgångspunkt i att konkretisera proportionalitetsavvägningen mellan intressena vid en gränsdragning av strandskyddet.  Uppsatsens slutsats kan dels vara betydelsefull för den som vill få en inblick i rättsläget inom området, dels intressant för den som ämnar att finna vägledning i syfte att uppnå framgång i visst ärende. I slutsatsen får läsaren en inblick i hur Utredningens förslag korrelerar med proportionalitetsprincipen samt den intresseavvägning som äger rum vid gränsdragning av strandskyddet.

Konflikter gällande egendomsskydd aktualiseras ofta i dagens samhälle. Skyddet för den enskildas egendom finns reglerat i en av Sveriges grundlagar men egendomsskyddet är inte absolut utan kan behöva stå tillbaka för angelägna allmänna intressen. Enligt proportionalitetsprincipen ska balans råda mellan vad den enskilda förlorar och det som det allmänna vinner. Sverige är genom europakonventionen bunden att tillämpa dess bestämmelser om äganderätt som lag. Syftet med denna uppsats har varit att utreda vad egendomsskyddet innebär, hur skyddet har utvecklats över tid samt hur NJA 2018 s. 753 ”parkfastigheten” har påverkat andra rättsområden avseende skyddet för den enskildas egendom. För att uppnå uppsatsens syfte har den rättsdogmatiska metoden använts, vilken tar sin utgångspunkt i att studera de allmänt accepterade rättskällorna. Av resultatet framgår att det aktuella rättsfallet från Högsta domstolen (HD) spelat en viktig roll avseende ett förstärkt egendomsskydd i Sverige om än det på olika rättsområden har skett på varierande sätt.

No description available.

Gruvrätten går långt tillbaka och har påverkat den enskilda äganderätten under lång tid. I detta arbete problematiseras och diskuteras skärningspunkten mellan det enskilda och det allmänna intresset genom dagens reglering med utgångspunkt i gruvrättens historia, minerallagens undersökningstillstånd, allemansrätten och egendomsskyddet i EKMR och regeringsformen. / Mining law in Sweden has a long history that has influenced private property rights over many centuries. In this thesis the relationship between the governments interest versus the interest for the privat property owner is discussed and issues lifted. This is done through the current legislation of exploration permits in the mining law, the ‘allemansrätt’ and the right to protection of property in ECHR and ‘regeringsformen’.