Renskötselrätt innebär enligt rennäringslagen en rätt för samer att använda mark inom ett renskötselområde till underhåll för sig och sina renar. Renskötselrätten grundas på urminnes hävd och tillkommer den som är same och medlem i en sameby. Renskötselrätt innebär en särskild rätt till fast egendom vilken existerar parallellt med äganderätten och omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen. Enskilda individer kan tvingas till rådighetsinskränkningar eller till att avstå mark till förmån för allmänna intressen som infrastruktur och bebyggelse. Detta ska ske enligt reglerna för markåtkomst som återfinns i ett tjugotal lagar. Enligt Europakonventionen och regeringsformen ska den som tvingas avstå mark eller rättigheter ersättas. En fastighetsbildningsförrättning handläggs av lantmäterimyndigheten enligt reglerna i fastighetsbildningslagen. Ett återkommande problem är att värdera vilken skada en sameby lider när ersättning enligt lag måste prövas i samband med ett intrång. Syftet med detta arbete är dels att bidra med ökad kunskap om renskötselrättens juridiska innebörd, och dels att synliggöra hur renskötselrätten i nutid beaktas vid markåtkomst inom en lantmäteriförrättning. Detta för att bidra till att skapa en samsyn och en enhetlig handläggning av åtgärder som påverkar renskötselrätten. För att svara på denna studies frågeställningar har studier av förrättningsakter och intervjuer med förrättningslantmätare och en representant från Länsstyrelsen genomförts. Resultatet av studien visar att det i dagsläget är oklart hur renskötselrätten ska beaktas inom en lantmäteriförrättning och att det saknas arbetsstöd för hur renskötselrätten ska värderas vid ett intrång. I slutsatserna i detta arbete framgår det att detta beror på att det finns luckor i rennäringslagen vilket gör att den inte integrerar väl med annan lag och att det många gånger är oklart vilken myndighet som äger vilken fråga rörande renskötselrätten. För en enhetlig handläggning av ärenden som berör renskötselrätten krävs utbildning, klarläggande av vissa begrepp och bättre samverkan mellan myndigheter. Men framförallt krävs en revidering av rennäringslagen och relationen mellan den och annan lag.

Den som är sakägare i en förrättning eller process har rätt att föra sin talan. Det vill säga rättatt inkomma med yrkanden, överklaga beslut och i vissa fall rätt till ersättning. Vidlantmäteriförrättningar, enligt bland annat ledningsrättslagen, avgör förrättningslantmätarenvilka som är sakägare och får föra sin talan i förrättningen.Ledningsrätt gör det möjligt för en ledningshavare att dra fram och ha sina allmännyttigaledningar i annans mark. Lantmäterimyndigheten prövar frågan vid en ledningsrättsförrättningenligt bestämmelser i ledningsrättslagen (fortsätt LL) och i ett antal frågor blir dessutomfastighetsbildningslagen (fortsatt FBL) tillämplig.Vilka som ska vara sakägare vid en ledningsrättsförrättning behandlas i LL 18 § jämte FBL 4kap. 11 §. Bestämmelsen i FBL stadgar att förrättningslantmätaren ska utreda vilka som ärsakägare i förrättningen. Bestämmelsen i LL stadgar att rättighetshavare, med rätt till fastighetsom kommer att belastas av ledningsrätt, ska vara sakägare om deras rätt berörs. De syfte ochfrågeställningar som formulerats i arbetet går ut på att undersöka hur man avgör om någonsrätt berörs – och hur omfattande förrättningslantmätarens utredningsplikt är. Ett perspektiv avrättsekonomi har också adderats till undersökningen.Med utgångspunkt i syfte och frågeställningar har metoden utformats. För att undersöka hurlagstiftaren avsåg att sakägarbegreppet skulle tolkas och hanteras har förarbeten undersökts.Så även de vägledande rättsfall som finns. För att se hur begreppet tillämpas i praktiken har 40genomförda ledningsrättsförrättningar undersökts. Vidare har förrättningslantmätare ochtekniska råd intervjuats.Resultatet från undersökta förrättningsakterna visar att hanteringen av sakägarbegreppet ärmycket varierande. I vissa förrättningar är alla rättighetshavare, vars rättighet korsas sakägare.I andra är ingen av dessa sakägare. I intervjuerna förstärks bilden av att begreppet tolkas olika  och är svårt att tolka. Det finns också en varierande syn på hur strikt tolkningen ska göras ochhur omfattande utredningsplikten är.Förarbetena ger inte mycket svar i frågan om hur begreppet ska tolkas. Däremot finns ett antalrättsfall som vägledning. I rättsfall där ledningsrätten kommer att gå in på upplåtet utrymmeför en ledning (upplåten med avtalsservitut eller ledningsrätt), har domstolen ansett atträttighetshavarna ska anses vara berörda.Utifrån ett perspektiv av rättssäkerhet kan sägas att det ska vara förutsebart hur lagen kommeratt tolkas. I dessa fall skiljer sig tillämpningen åt för mycket för att vara förutsebar, något somtyder på att lagrummets utformning inte är tillräckligt tydligt för att uppfylla ett rättssäkertförfarande.Ett förtydligande eller en omformulering behövs – både ifråga om hur mycket som ska utredasoch ifråga om tolkningen av begreppet berörs. / Interested parties in a cadastral procedure or process holds the right to take legal actions. Incadastral procedures such as utility easement procedures, it is the cadastral surveyor decidingon who should be considered an interested party.Utility easement is a way for a proprietor of utility easement to ensure its right to have publicutilities in someone else’s land. In Sweden it is the cadastral authority determining if utilityeasement can be formed in a utility order according to the Utility Easement Act.The legal framework in deciding which ones should be considered as interested parties in autility easement procedure are to be found in the Utility Easement Act and the PropertyFormation Act. According to these the cadastral surveyor is responsible for investigating whoshould be interested parties in the procedure. It also says that a right-holder, with the right tospace on a property that will be claimed by the utility easement should be an interested party ifhis right is concerned.To examine how the legislator intended the law to be interpreted, the legislative history hasbeen investigated. Also, cases from court regarding this specific question has been studied forguidance in the interpretation. To investigate how cadastral surveyors’ apply the concept inutility easement procedures a study of cadastral documents has been done. In addition to thisseveral cadastral surveyors and technical judges have been interviewed to convey their viewand approach to the concept.The result shows that who is considered an interested party in the utility easement proceduresis handled differently between different cadastral procedures. The interviews reinforce thepicture of a concept that is difficult to interpret and therefore has a varying interpretation.The legislative history does not describe how to interpret the concept of interested parties. Butaccording to the cases, the court seem to have a quite low threshold for when a right-holdershould be considered as an interested party. The differences in how the concept of interested  parties according to the Utility Easement Act are interpreted indicates an inadequatelegislation.The formation of the concept of interested parties is vague which opens for a lot of differentinterpretations. A clarification is well needed, and a reformulation would be even better –both in the interpretation of the concept interested parties and the cadastral surveyors’ duty toinvestigate.

I detaljplaneprocessen som regleras enligt plan- och bygglagen, PBL ställs kvar på samråd. Syftet med samrådet är att samla information, önskemål och synpunkter som berör planförslaget och överväga dessa i ett tidigt skede av detaljplanearbetet. Kommunen ska samråda om ett förslag till detaljplan med bland andra länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten, kända sakägare och boende som berörs. Kritik riktas mot att gällande lagstiftning medför att samrådet ofta kommer in alltför sent i detaljplaneprocessen, när möjligheten att påverka har begränsats. En tidig dialog i samband med detaljplanering är inte reglerad i PBL. Den genomförs i vissa kommuner som ett verktyg i detaljplaneprocessen. Syftet med examensarbetet är att ur en fastighetsrättslig utgångspunkt undersöka varför, hur och i vilken omfattning som svenska kommuner använder sig av någon form av dialog med medborgare före det lagstadgade samrådet i detaljplaneprocessen. För att besvara den frågan genomförs litteraturstudier av plan- och bygglagstiftningen, med fokus på detaljplaneprocessen, dialog och samråd, tidigare forskning och undersökningar kopplad till dialog och samråd samt deltagar- och delaktighetsmodeller. Efter det följer empiriska studier i form av intervjuer med planchefer och planarkitekter i sju kommuner i Stockholms län och sex kommuner i Västra Götalands län. Utifrån 13 genomförda intervjuer är det tolv av de som intervjuats som företräder kommuner som använder sig av någon form av dialog tidigt i detaljplaneprocessen. • I några få kommuner har medborgarna ett visst inflytande utifrån dialogen. • I flera av kommunerna har medborgarna ett deltagande utifrån dialogen. • I några få kommuner medför inte dialogen att medborgarna får ett deltagande utan mera att de är informerade. • För många kommuner är den tidiga dialogen ett sätt att hämta kunskap och information från de som bor och verkar i ett område inför en detaljplanering. • Flera kommuner har rutiner för att utvärdera en dialog. • Flera kommuner saknar en strategi för dialogen. / In the process with the detailed development plans that is regulated in accordance with the Planning and Building Act, there is a requirement for consultation. The purpose of the consultation is to gather information, wishes and views that concern the plan proposal and consider these at an early stage of the detailed development plans work. The municipality shall consult on a proposal for a detailed development plan with, among others, the county administrative board, affected parties and residents who are affected. Criticism is directed at the fact that current legislation means that the consultation often comes in too late in the detailed development plan process, where the opportunity to influence has been limited. An early dialogue in connection with detailed development plans is not regulated in the Act. It is implemented in some municipalities as a tool in the detailed development plan process. The purpose of the Master thesis is to investigate from a property law point of view why, how and to what extent Swedish municipalities use some form of dialogue with citizens before the statutory consultation in the detailed development plan process. To answer that questions, literature studies of the planning and building legislation are carried out, with a focus on the detailed development plans process, dialogue and consultation, previous research and surveys linked to dialogue and consultation, and participation models. This is followed by empirical studies in the form of interviews with planning managers and planning architects in seven municipalities in Stockholm County and six municipalities in Västra Götaland County. Based on 13 interviews conducted, twelve of those interviewed represent municipalities that use some form of dialogue early in the detailed development plans process. • In a few municipalities, citizens have a certain influence based on dialogue. • In several of the municipalities, citizens have a participation based on dialogue. • In a few municipalities, the dialogue does not mean that the citizens get a participation, but rather that they are informed. • For many municipalities, the early dialogue is a way to gather knowledge and information from those who live and work in an area prior to detailed planning. • Several municipalities have routines for evaluating a dialogue. • Several municipalities lack a strategy for dialogue.

När plan- och bygglagen (PBL) reviderades 2011 tillfördes ett krav på kommunerna att handlägga ett bygglovsärende inom tio veckor från det att ärendet blev komplett. Det infördes dock inga sanktioner mot kommunerna om de skulle överskrida tidsfristen. Efter flera utredningar av bland andra Boverket har det visat sig att kommunerna har svårt att hålla tidsfristen. Justitieombudsmannen (JO) har flertalet gånger sedan revideringen 2011 kritiserat kommuner som inte haft en rimlig handläggningstid. Regeringen gav 2016 Boverket i uppdrag att undersöka hur kommunerna förhåller sig till tidsfristen samt att ta fram ett förslag om sanktionssystem mot byggnadsnämnden när de överskrider tio veckor. Syftet med uppdraget var att kommunerna skulle förbättra sina handläggningstider och att byggprocessen skulle bli mer effektiv. Boverket konstaterade i sin rapport att 81 procent av kommunerna klarar av att handlägga majoriteten av sina ärenden inom tidsfristen och att kommunerna succesivt har förbättrat sina handläggningstider sedan 2011 års PBL infördes. Boverket ansåg i rapporten att införandet av en reducerad bygglovsavgift var det mest lämpliga system att införa mot nämnderna. Reducering av bygglovsavgift infördes i PBL den 1 januari 2019 genom paragraf 12:8 a. Reduceringen innebär att bygglovsavgiften ska minskas med en femtedel för varje påbörjad vecka som överskrider tidsfristen. I denna studie har det undersökts vilken inverkan den nya regeln har fått på utvalda kommuner, och hur kommunerna förhåller sig till den. Studien är avgränsad genom att fokus har riktats mot bygglov utanför detaljplan, liten avvikelse inom detaljplan och vid större projekt. Studien bygger på intervjuer med bygglovschefer eller handläggare i fyra kommuner i Västra Götalands län, där tre av kommunerna valdes efter befolkning och den fjärde valdes för att representera en kommun med stor andel säsongsboende. Inför intervjuerna har de intervjuade fått till sig en intervjuguide och under intervjuerna har samma grundfrågor ställts med möjlighet till fördjupade följdfrågor. Resultatet visar att 12:8 a inte kommer att få en stor inverkan på kommunerna och därmed inte leda till en mer effektiv byggprocess. Orsaken till detta är att lagändringen är en liten del i hela kedjan med en avsaknad av tidsfrister inom andra delar av byggprocessen. Nu kommer kommunerna att flytta resurser till den del som är tidsstyrd medan andra moment i processen blir nedprioriterade. Utifrån resultatet är slutsatsen att hela byggprocessen bör ses över. Paragraferna inom själva PBL men även andra lagar bör samverka bättre med varandra, och att den vägledningen som Boverket ska ge till kommunerna bör bli tydligare då kommunerna tolkar lagar olika. Sammantaget har 12:8 a inte fått någon större påverkan på byggprocessen och PBL:s syfte om en enklare plan- och bygglag fortsätter att motverkas. / The Planning and Building act (PBL) was rewritten in 2011. A new requirement was added for the local authorities to handle building permits within ten weeks from when the applications were completed. However there were no sanctions added against the local authorities if they were to exceed the deadline of ten weeks. Several investigations performed by, for example Boverket, show that the local authorities have difficulties meeting the deadline. JO has several times, since the readjustment in 2011, complained to local authorities of their unreasonable processing time. In 2016 the government gave Boverket an assignment to investigate if the local authorities are meeting the deadlines and to propose a sanction system for the building committees, if they exceed the ten weeks. The purpose of the assignment was to improve the local authorities' processing time and to make the building process more effective. The report from Boverket showed that 81 percent of the local authorities handle a majority of the building permits within the deadline and that the processing time has improved every year since the Planning and Building act was rewritten in 2011. It was stated in the report from Boverket, that a reduction of the building permit fee was the most suitable penalty to use against the local authorities for a time violation. The reduction of the building permit fee was introduced in PBL on the first of January 2019, and was stated in paragraph 12:8 a. The penalty is structured so that every started week that exceeds the deadline, the building permit fee will be reduced by a fifth. In this study it has been analysed what impact the rule has had on four local authorities and how they interpret the rule. The study has been limited to and is only focused on building permits that are outside of the detailed plan, with minor deviance from the detailed plan and building permits for major buildings. The study is based on interviews with the manager in the department of building permit in four different local authorities located in Västra Götaland. Three of the local authorities were chosen based on size of population and the fourth was chosen to represent a local authority that has major seasonal accommodation. Before every interview the interviewees have been given an interview guide, and during the interviews the same basic questions have been asked with an opportunity to ask in-depth follow-up questions. The result showed that 12:8 a will not have a significant impact on the local authorities and therefore will not result in a more effective building process. The reason for this is that the new regulation is only a small part in the bigger picture and has a lack of deadlines in other parts of the building process. This will lead to local authorities simply moving resources to the area that has a deadline, while other steps of the process will not be as prioritized. The conclusion from these findings show that the whole building process should be looked over. The rules within PBL should be better aligned with each other and also with other laws. The guidance that Boverket gives to the local authorities should also be clearer, since local authorities can interpret the law differently. Overall, the 12:8 a paragraph will not have a big impact on the building process. The purpose of PBL on a simpler Planning and Building act continues to be sidestepped.

Marksamfälligheter är enligt 1 kap. 3 § fastighetsbildningslagen (1970:988) markområden som ägs av flera fastigheter. För samfälligheter generellt finns två förvaltningsformer, delägar- eller föreningsförvaltning. För föreningsförvaltade marksamfälligheter ställer lagen om förvaltning av samfälligheter (1973:1150) krav på att inkomster och utgifter ska särredovisas vid flera verksamhetsgrenar. Idag beaktas inte hur marksamfälligheter förvaltas av Lantmäteriet, det sker inte heller en utpräglad lämplighetsprövning vid omdisponering av andelar. Syftet med studien är att ta fram förslag till hur lantmäterimyndigheten bör hantera marksamfälligheter inom förrättningar. Kopplat till hanteringen utreds om en lämplighetsprövning enligt 3 kap. FBL ska införas i sin helhet samt om aktsamhet ska tas kring hur marksamfälligheten förvaltas vid hanteringen inom förrättningen. Studien genomförs genom tillämpning av rättsdogmatisk metod kombinerat med en kvantitativ och kvalitativ intervju- och enkätstudie med yrkesverksamma på Lantmäteriet och samfällighetsföreningar. Studien visar brister i konkreta riktlinjer hos Lantmäteriet om hur marksamfälligheter ska hanteras i förrättningar. Resultatet visar också på att små medel kan förbättra hanteringen av marksamfälligheter inom förrättningar genom att tydliggöra hur lämplighetsprövningen ska tillämpas och att i rimlig grad undersöka hur föreningen förvaltas. Ett nytt rättsfall om sakägarbegreppet från HD framförs. Lantmäteriet som myndighet behöver ta ställning till om en lämplighetsprövning enligt 3 kap. FBL ska genomföras i sin helhet enligt lag eller om omdisponering av andelar inom förrättningar ska avse ett undantag från lagen. Ett tydliggörande hade skapat enhetlig och korrekt handläggning nationellt som gynnar medarbetare och föreningar. / Joint property units are under the 1st chapter 3 § Real Property Formation Act (1970:988) land areas owned by several properties. These units can be managed through either co-owner or association administration. For association-managed units, the Joint Property Units Act (1973:1150) requires that income and expenses are reported separately for different branches of activity. Today the management of land property units is not considered by the Land Survey, and there is not a distinct suitability test when reallocating shares. The purpose of the study is producing a suggestion how the cadastral authorities should handle land joint property units in cadastral procedures. Regarding this there is an analysis if suitability test according to 3rd chapter FBL should be introduced and care taken on how the unit is managed when handling in the cadastral procedures. The study is performed by applying legal dogmatic method combined with a quantitative and qualitative interview and survey study with professionals on the Land Survey and joint property associations. The study show lack in concrete guidelines at the Land Survey on how joint property units should be handled in cadastral procedures. The result also shows that small funds can improve the management of joint property units in the cadastral procedures by instructing how to apply the suitability test and to a reasonable extent examine how the association is managed. A judgment of interested party from The Supreme Court is presented. The Land Survey as an authority needs to decide on if a suitability test according to 3rd chapter FBL must be implemented in its entirety as the law states or if redistribution of shares within cadastral procedures must refer to an exception from the law. A clarification would create a uniform and correct procedure throughout the country that benefits both employees and associations.

Studien syftar till att undersöka illustrationsplaners betydelse som ett förtydligande dokument till detaljplanen, samt i vilken utsträckning illustrationsplaner uppfyller tydlighetskravet i 4 kap 32 och 33 § § Plan- och bygglagen (PBL). Studien har framtagits med avsikt att uppmärksamma en problematik vars effekter kan påverka det faktiska medborgarinflytandet. En brist på forskning har observerats inom ämnet och studien avser därför bidra till att fylla den kunskapsluckan i samhällsplaneringen.  Tydlighetskravet innebär att detaljplanens regleringar tydligt ska redovisas för att säkerställa medborgarnas förståelse för planens innebörd och konsekvenser. I avsikt att uppnå tydlighetskravet används ofta illustrationsplaner som kommunikationsverktyg för att förmedla detaljplanens syfte och planbestämmelser till allmänheten. Detta beror på att detaljplanen ofta kan upplevas svårtydd eftersom detaljplankartans utformning tydligt skiljer sig från hur kartor brukar illustreras i andra sammanhang. Genom kvalitativ innehållsanalys ämnar undersökningen besvara i vilken utsträckning illustrationsplaner uppfyller tydlighetskravet i PBL. Vid undersökningen jämfördes detaljplanekarta och planbestämmelser med tillhörande illustrationsplan för att gradera hur tydliga illustrationsplaner är. Detta genomfördes genom ett antal uppställda påståenden som illustrationsplanen kunde svara mot. Påståendena baseras bland annat på tidigare domslut kring illustrationer samt semiotikens syn på hur bilder kan tolkas. Undersökningen kompletterades med ett antal intervjuer från branschkunniga personer, detta för att få en mer kvalitativ och djupgående förståelse för resultatet samt illustrationsplaners betydelse som kommunikativt verktyg. Undersökningens resultat visar på en bristfällighet hos de undersökta illustrationsplanerna vad gäller tydlighet. Svårtolkade illustrationsplaner försvårar medborgarens möjligheter att uppfatta detaljplanens konsekvenser och deras möjlighet att lämna relevanta synpunkter under planprocessen minskar därmed ytterligare. Denna syn på illustrationsplanens potentiella konsekvenser delades med de personer som intervjuades i samband med studien.  Med undersökningen och intervjuerna som grund har ett antal ställningstaganden och förslag sammanställts som anses inneha praktisk relevans för samhällsplaneringen. Ett exempel på detta är att en mer gedigen vägledning bör tas fram, till förmån för en nationellt enhetligare användning av illustrationer. Vägledningen hade kunnat utformas på olika sätt, bland annat genom att bristfälliga planer sammanställs för att påvisa vilka konsekvenser som kan följa av en otydlig illustrationsplan. Därtill har även annan typ av vägledning samt andra förslag lyfts fram i studiens slutsatser.