The Child Right Perspective is constantly being debated and not least today when so many children are seeking asylum around the world. Many of these children has applied for asylum in Sweden and consequently been through a handling process. It is of the utmost importance that the Migration Authority takes the UN Convention on the rights of the child into consideration during the handling process and that the laws that are considered during the process are aligned with the principle the best interests of the child in article 3. The principle and the Convention on the rights of a child should be considered as two of the most important parts when handling asylum cases for children. This is to a large extent due to the fact, that children lack the legal capacity and can be assumed to be a particularly exposed group in society. Sweden has been criticized for having a handling process that is too long. Such long handling times are not in line with the Convention on the rights of the child. This thesis is aimed at investigating whether a long asylum process and the guidelines of the Migration Authority, consisting of laws and own positions are aligned with the principle “the best interests of the child” as outlined in the convention. As Sweden hasn’t incorporated the Convention on the rights of a child, it is consequently the Swedish law that regulates the principle the best interests of the child and the handling process. The Administrative Procedure Act (Förvaltningslag) is the law that the Migration Authority has to adhere to. This law doesn't mention the best interests of the child, neither as a concept nor as a principle. It’s also not provided with any time limit for the handling of these cases. The only thing close to a time limit in the Administrative Procedure Act is the requirement that cases are to be handled simply, quickly and cost-effectively. However, the principle the best interests of the child is considered in a so-called portal paragraph in the first chapter of the Aliens act, (Utlänningslag) stating that the best interests of the child should be considered in cases involving children. The paragraph shall include all cases, which apply the law. Even though proposals to introduce time limits for handling these cases have been put forward, there is today no decisions made on this topic. Regarding long handling times the principle the best interests of the child can be interpreted in different ways. It is up to the Migration Authority to interpret and decide what should be given the highest weight in relation to Article 3 when judging whether the handling times should be considered to meet the requirements of the Convention on the rights of the child. On the one hand efficiency in relation to short handling times is requested, but on the other hand accuracy, through a thorough investigation of what is in the best interests of the child. In 2020 the Convention on the rights of the child is expected to be incorporated into Swedish law, which should calm down the debate. This law will, potentially, clarify the legal position regarding the child right perspective, when handling cases involving children. / Barnrättsperspektivet är under ständig debatt och kanske inte minst i dagsläget, då det idag befinner sig ett stort antal barn på flykt i världen. Av denna stora mängd barn, har en del av dessa sökt asyl i Sverige och således genomgått en handläggningsprocess. Det är av yttersta vikt att Migrationsverket beaktar FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) vid handläggningen och att de lagar som berör barnet under processen är förenliga med principen om barnets bästa i artikel 3. Principen och barnkonventionen bör anses vara några av de viktigaste delarna vid handläggningen av asylärenden som rör barn. Mycket på grund av att barn saknar rättslig handlingsförmåga och kan tänkas vara en särskilt utsatt grupp i samhället. Det har riktats kritik mot Sverige, vad gäller för långa handläggningstider, något som kan anspela på att handläggningstiderna i Sverige inte är förenliga med barnkonventionen. Uppsatsen ska därmed utreda om en lång asylprocess och hur Migrationsverkets riktlinjer i form av lagar och egna ställningstaganden är förenliga med principen om barnets bästa enligt barnkonventionen. Då Sverige inte har inkorporerat barnkonventionen, blir det således den svenska lagstiftningen som reglerar principen om barnets bästa och handläggningsprocessen. Förvaltningslagen är den lagstiftning, Migrationsverket till ska förhålla sig till. Lagen nämner varken barnets bästa som begrepp eller princip och inte heller stadgas det någon tidsfrist för handläggning av ärenden. Det som kan likna en tidsfrist i lagen är endast rekvisitet om att ärenden ska handläggas enkelt, snabbt och billigt. Principen om barnets bästa beaktas däremot i en så kallad portalbestämmelse i Utlänningslagens första kapitel, som stadgar att barnets bästa särskilt ska beaktas i fall som rör barn. Lagrummet ska omfatta alla typer av ärenden som lagen tillämpar. Trots förslag om att införa tidsfrister i lag, finns det i dagsläget inga bestämmelser av sådan karaktär. När det kommer till långa handläggningstider kan principen om barnets bästa således tolkas på olika sätt. Det blir upp till Migrationsverket att tolka vad som ska väga tyngst i artikel 3:s mening för att handläggningstiderna ska anses vara förenliga med barnkonventionen. Å ena sidan kan effektivitet efterfrågas i form av korta handläggningstider eller å andra sidan noggrannhet i form av utförlig utredning av vad som bör anses vara barnets bästa. År 2020 förväntas en barnrättslag, en inkorporering av barnkonventionen, träda i kraft som skulle kunna lugna debatten. Lagen kommer eventuellt klargöra rättsläget kring barnrättsperspektivet vid handläggning av ärenden som rör barn.

När plan- och bygglagen (PBL) reviderades 2011 tillfördes ett krav på kommunerna att handlägga ett bygglovsärende inom tio veckor från det att ärendet blev komplett. Det infördes dock inga sanktioner mot kommunerna om de skulle överskrida tidsfristen. Efter flera utredningar av bland andra Boverket har det visat sig att kommunerna har svårt att hålla tidsfristen. Justitieombudsmannen (JO) har flertalet gånger sedan revideringen 2011 kritiserat kommuner som inte haft en rimlig handläggningstid. Regeringen gav 2016 Boverket i uppdrag att undersöka hur kommunerna förhåller sig till tidsfristen samt att ta fram ett förslag om sanktionssystem mot byggnadsnämnden när de överskrider tio veckor. Syftet med uppdraget var att kommunerna skulle förbättra sina handläggningstider och att byggprocessen skulle bli mer effektiv. Boverket konstaterade i sin rapport att 81 procent av kommunerna klarar av att handlägga majoriteten av sina ärenden inom tidsfristen och att kommunerna succesivt har förbättrat sina handläggningstider sedan 2011 års PBL infördes. Boverket ansåg i rapporten att införandet av en reducerad bygglovsavgift var det mest lämpliga system att införa mot nämnderna. Reducering av bygglovsavgift infördes i PBL den 1 januari 2019 genom paragraf 12:8 a. Reduceringen innebär att bygglovsavgiften ska minskas med en femtedel för varje påbörjad vecka som överskrider tidsfristen. I denna studie har det undersökts vilken inverkan den nya regeln har fått på utvalda kommuner, och hur kommunerna förhåller sig till den. Studien är avgränsad genom att fokus har riktats mot bygglov utanför detaljplan, liten avvikelse inom detaljplan och vid större projekt. Studien bygger på intervjuer med bygglovschefer eller handläggare i fyra kommuner i Västra Götalands län, där tre av kommunerna valdes efter befolkning och den fjärde valdes för att representera en kommun med stor andel säsongsboende. Inför intervjuerna har de intervjuade fått till sig en intervjuguide och under intervjuerna har samma grundfrågor ställts med möjlighet till fördjupade följdfrågor. Resultatet visar att 12:8 a inte kommer att få en stor inverkan på kommunerna och därmed inte leda till en mer effektiv byggprocess. Orsaken till detta är att lagändringen är en liten del i hela kedjan med en avsaknad av tidsfrister inom andra delar av byggprocessen. Nu kommer kommunerna att flytta resurser till den del som är tidsstyrd medan andra moment i processen blir nedprioriterade. Utifrån resultatet är slutsatsen att hela byggprocessen bör ses över. Paragraferna inom själva PBL men även andra lagar bör samverka bättre med varandra, och att den vägledningen som Boverket ska ge till kommunerna bör bli tydligare då kommunerna tolkar lagar olika. Sammantaget har 12:8 a inte fått någon större påverkan på byggprocessen och PBL:s syfte om en enklare plan- och bygglag fortsätter att motverkas. / The Planning and Building act (PBL) was rewritten in 2011. A new requirement was added for the local authorities to handle building permits within ten weeks from when the applications were completed. However there were no sanctions added against the local authorities if they were to exceed the deadline of ten weeks. Several investigations performed by, for example Boverket, show that the local authorities have difficulties meeting the deadline. JO has several times, since the readjustment in 2011, complained to local authorities of their unreasonable processing time. In 2016 the government gave Boverket an assignment to investigate if the local authorities are meeting the deadlines and to propose a sanction system for the building committees, if they exceed the ten weeks. The purpose of the assignment was to improve the local authorities' processing time and to make the building process more effective. The report from Boverket showed that 81 percent of the local authorities handle a majority of the building permits within the deadline and that the processing time has improved every year since the Planning and Building act was rewritten in 2011. It was stated in the report from Boverket, that a reduction of the building permit fee was the most suitable penalty to use against the local authorities for a time violation. The reduction of the building permit fee was introduced in PBL on the first of January 2019, and was stated in paragraph 12:8 a. The penalty is structured so that every started week that exceeds the deadline, the building permit fee will be reduced by a fifth. In this study it has been analysed what impact the rule has had on four local authorities and how they interpret the rule. The study has been limited to and is only focused on building permits that are outside of the detailed plan, with minor deviance from the detailed plan and building permits for major buildings. The study is based on interviews with the manager in the department of building permit in four different local authorities located in Västra Götaland. Three of the local authorities were chosen based on size of population and the fourth was chosen to represent a local authority that has major seasonal accommodation. Before every interview the interviewees have been given an interview guide, and during the interviews the same basic questions have been asked with an opportunity to ask in-depth follow-up questions. The result showed that 12:8 a will not have a significant impact on the local authorities and therefore will not result in a more effective building process. The reason for this is that the new regulation is only a small part in the bigger picture and has a lack of deadlines in other parts of the building process. This will lead to local authorities simply moving resources to the area that has a deadline, while other steps of the process will not be as prioritized. The conclusion from these findings show that the whole building process should be looked over. The rules within PBL should be better aligned with each other and also with other laws. The guidance that Boverket gives to the local authorities should also be clearer, since local authorities can interpret the law differently. Overall, the 12:8 a paragraph will not have a big impact on the building process. The purpose of PBL on a simpler Planning and Building act continues to be sidestepped.

Fair trials’ rights under Swedish law of public administration (FL) are regulated by Article 7 of the Statute. Similarly, fair trials’ right under the European Convention of Human Rights (EU Convention) is regulated by Article 6.1. The essay conducts a comparative study of the two legislations and seeks to determine whether Article 7 of the Swedish law of public administration is consistent and compliance with Article 6.1 of the EU Convention. The essay identifies and examines ten cases that have been handled in different courts in Sweden on a comparative basis with samples of other cases handled by Justitieombudsmannen. The objective is to compare and determine whether fair trial process as provided for under Swedish legislation are consistent, or in compliance, with the EU Convention. In the determination of the fairness or otherwise of the procedural process, including the time-line it takes to dispose of a given case and whether the Swedish Court’s procedure is consistent with speedy trials’ requirements stipulated in the EU Convention, the essay examines the modalities adopted in interpretation of the different laws, rules and regulations by the different courts in Sweden. Where errors are identified, the essay will examine what corrective measures, if any, may be taken to redress these possible mistakes that may have resulted in violations of the rights of an applicant as a result of incompetence, failure or mistake of an employee in the public administration.  The analysis is focused on cases that have been poorly handled in the sense that the process was slow or ineffective and did not meet the threshold of fair trial and good governance. The essay examines situation where, in event of a violation of the applicable law by a public administrator, there are no sanctions provided, or corrective measures in the statute that may be available to an aggrieved party. The essay considers whether, as a result of a violation, there needs to be a provision in the law for compensating that aggrieved party. In conclusion, the essay suggests possible remedies, including compensation or a re-hearing of the application before a different panel of judges. These proposals may be considered if deemed useful or relevant in amending the Swedish law to provide corrective measures to an aggrieved party. / Sveriges domstolar och myndigheter har genom åren fått kritik från domstolsverket och Justitieombudsmannen, (JO), angående långa handläggningstider. Under åren 1999-2008 har Sverige varit part i 25 domar hos Europadomstolen, där enskilda inte fått sin rätt till rättvis rättegång inom skälig tid enligt EKMR, artikel 6.1. uppfylld. Förvaltningslagen, (FL), som gäller för handläggning av ärenden inom förvaltningsmyndigheter och domstol, har under åren ändrats väldigt mycket. Just frågan om förvaltningsförfarandet, snabb, billig och effektiv handläggning, har på olika sätt blivit behandlats i propositioner och motioner. Syftet med lagen är att garantera enskildas rättsäkerhet, som är grunderna för en “god” förvaltning. Hur denna tidsaspekt och tidsfrist inom snabb, enkel och billig handläggning har tolkats, kommer vi med hjälp av olika lagar, förordningar, praxis m.m., behandla i denna uppsats.