Uppsatsens huvudsyfte har varit att analysera om upplåtelseförbudet som återfinns i 31 § RNL kan anses vara förenligt med egendoms- och diskrimineringsskyddet i RF och EKMR i förhållande till samebyarnas rätt till småviltsjakt och fiske i fjällen. För att ge en bättre kontext till huvudsyftet har uppsatsen också redogjort för renskötselrättens rättsliga grund i urminnes hävd, dess civilrättsliga karaktär och att samebyarna, genom renskötselrätten, äger exklusiv rätt till småviltsjakt- och fiske i fjällen. Uppsatsen har också belyst bakgrunden till det nuvarande upplåtelseförbudet. Resultatet visar att upplåtelseförbudet varit i princip oförändrat sedan 1886 och att samerna vid denna tidpunkt ansågs oförmögna att förfoga över upplåtelser av bland annat jakt och fiske. Analysen talar för att lagstiftarens mening i denna fråga kan antas ha påverkats av 1800-talets härskande bild av samerna som ett lägre stående folk. Det framgår av analysen att samerna som urfolk och minoritet omfattas av ett starkt rättsskydd nationellt såväl som internationellt, och att svenska staten måste tillförsäkra samernas rätt till bland annat självbestämmande och icke-diskriminerande lagstiftning. Analysen pekar mot att RNL:s reglering kan antas strida mot egendoms- och diskrimineringsskyddet enligt RF och EKMR.