Genom narrativ analys av fyra berättelser undersöker denna studie så kallade glasbarns levda erfarenheter av deras uppväxt med deras syskon. Syftet med studien är att vidga förståelsen av hur barn påverkas av att växa upp med ett syskon med omfattande vårdbehov orsakat av funktionsnedsättning eller sjukdom. Den narrativa analysen har skett i tre steg: 1) enskild analys av var berättelse; 2) identifiering av huvudnarrativ, och 3) analys av huvudnarrativ. Den narrativa analysen grundade sig framför allt i poststrukturalistisk narrativ teori, men med en antagen utgångspunkt i socialkonstruktivism.  Analysprocessen resulterade i två huvudnarrativ: normalisering och internalisering av sociala roller. Dessa huvudnarrativ kunde sedan brytas ned i underteman som skildrar narrativens komplexitet och nyans. Under normalisering identifierades undertemana: normalisera för samhället; vem hade personen kunnat vara?, och; att passa in i det normativa. Narrativet om internalisering av sociala roller kunder brytas ned i undertemana: att navigera tilldelade sociala roller; att känna ansvar och skuld, och; svårighet med att skapa egen identitet. Slutsatser som dras är att glasbarn har en tudelad relation till normer och normalisering och att tilldelade sociala roller tillsammans med förväntningar, skuld och ansvar hämmar deras förmåga till identitetsskapande. / Through a narrative analysis of four stories, this study examines the lived experiences of so-called "glass children" during their upbringing with a sibling. The objective is to enhance the understanding of how children are affected by growing up with a sibling requiring high care due to disability or illness. The narrative analysis involves three steps: 1) analysing each story; 2) identifying main narratives; and 3) analysing main narratives. The narrative analysis is rooted in poststructuralist narrative theory but grounded in social constructivism. The analysis yielded two main narratives: normalization and internalization of social roles. Themes capturing the complexity and nuance of these narratives could be extracted. From the normalization narrative, the following themes emerged: normalization for society; envisioning an alternative identity, and; conforming to societal norms. The internalization of social roles narrative could be subdivided into: navigating assigned social roles; feeling responsibility and guilt; and struggling with self-identity. The conclusions drawn suggest that glass children have a complex relationship with norms and normalization, and that assigned roles, coupled with expectations, guilt, and responsibility, impede the ability to develop a sense of identity.