Sedan ukrainakrigets utbrott har det blossat upp diskussion kring huruvida det görs skillnad på flyktingar och flyktingar. Medan många av de ukrainska flyktingarna välkomnades med öppna armar och empati bemöttes flyktingar under 2015 ofta med motstånd och resistens. Tidigare forskning visar dessutom att människor under Ukrainakriget blivit mer empatiska och förstående gentemot flyktingar. Mot denna bakgrund undersöker denna studie således skildringar av ukrainska flyktingar under 2022 jämfört med syriska flyktingar under 2015, i nyhetsartiklar från SVT Nyheter och Dagens Nyheter. Detta för att förstå hur mediebilden av flyktingar ser ut och konstrueras. Studiens teoretiska ramverk har sin grund i begrepp som representation, andrafiering, stereotypisering, solidaritet och empati, samt teorier om den globala- kontra kosmopolitiska utblicken. Studien är uppdelad i en kvantitativ och en kvalitativ del. Syftet med uppsatsens kvantitativa del är att mäta förekomsten av ett antal förutbestämda gestaltningar, för att sedan i den kvalitativa delen ta reda på hur dessa gestaltningar konstrueras. Den kvalitativa delen genomförs med hjälp av kritisk diskursanalys. Det som framgår av studiens kvantitativa undersökning är att syriska flyktingar oftare skildras som bördor, medan ukrainska flyktingar oftare skildras som tillgångar. Vidare framhålls särdrag oftare i artiklar om syriska flyktingar än i artiklar om ukrainska flyktingar medan likheter framhålls i både artiklar om ukrainska och syriska flyktingar. Den kvalitativa delen visade att ukrainska flyktingar konstrueras som en del av en ”europeisk identitet”, medan syriska flyktingar konstruerades som en börda som kom utifrån och belastade Europa. Vidare visade studiens resultat att rapporteringen ofta präglades av en kosmopolitisk utblick, där identifikation var det viktigaste greppet för att humanisera grupper och väcka empati. Problemet är emellertid att empati inte nödvändigtvis ger upphov till solidaritet eller faktiskt engagemang.

Denna uppsats syftar till att få en generell uppfattning av hur svenska medier rapporterar om vildmarksbränder som sker i ett annat land. I vårt fall fokuserar vi på bränderna i Australien säsongen 2019/2020 och hur svenska medier rapporterade om dessa med särskilt intresse för gestaltningsformer, berättartekniker och på vilken nivå rapporteringen skedde. I samband med fysiska kriser, som vid isolerade naturkatastrofer, är det vanligt att rapportera inom ramen för en nationell medielogik. Men i en globaliserad värld där det krävs lösningar på en transnationell nivå argumenterar medieforskare för att journalistiken behöver en global utblick i sin rapportering. Bränderna tros bli värre till följd av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen (Intergovernmental Panel on Climate Change 2019). Därför betonar även vissa forskare vikten av en hållbar journalistik som inkluderar samtliga aspekter av ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Dessutom kan krisjournalistik behöva kliva ur sin nationella skrud. Denna uppsats använder en kvantitativ innehållsanalys på fyra av Sveriges största tidningar. Resultatet visar att medierna rapporterade på en nationell nivå där gestaltningsformer som fokuserar på mänskliga aspekter var vanligast. Rapporteringen visar symtom på en styrning av medielogiken där bland annat personifiering och konkretisering identifierades. Däremot visar resultatet att klimatförändringarna nämndes i samma kontext som bränderna i cirka 40 procent av fallen. Jämfört med tidigare forskning är det en ökning. Dock misslyckades rapporteringen att implementera en global utblick och visar förhållandevis få symtom på en global journalistik.