Bakgrund: Det är vanligt att kvinnor under en vaginal förlossning drabbas av grad II-bristning. I barnmorskans ansvarsområde ingår att handlägga dessa bristningar. Forskning visar att det finns begränsat med rutiner kring dessa bristningar och att fokus ofta ligger på grad III- och grad IV-bristningar trots att även grad II-bristningar kan ge långtidskomplikationer. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskans erfarenhet av handläggning vid uppkommen grad II-bristning. Metod: Semistrukturerade individuella intervjuer genomfördes med åtta barnmorskor verksamma vid en mellanstor förlossningsavdelning i Mellansverige. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera materialet. Resultat: Fyra kategorier och två underkategorier identifierades. Kategorierna var Information, Kollegialt stöd, Behov av uppföljning och Undersökning och underkategorierna Strategier för återkoppling och Dokumentation. Slutsats: Det framkom en osäkerhet hos barnmorskorna gällande diagnostisering och suturering av grad II-bristning. Detta gällde främst de barnmorskor med minst yrkeserfarenhet. Barnmorskorna uttryckte också en önskan om bättre återkoppling på de bristningar de suturerat samt en bättre uppföljning för de kvinnor som fått en grad II-bristning. Resultatet visade även att barnmorskorna informerar kvinnorna på olika sätt gällande deras bristning. Inga tydliga rutiner finns gällande vilken information som ska ges eller på vilket sätt. Klinisk tillämpbarhet: Studiens resultat syftar till att skapa ökad kunskap och riktlinjer kring grad II-bristningar. Ytterligare forskning skulle kunna beröra information i samband med bristningen och när den är bäst att ge. / Background: Many women sustain a second-degree tear when giving birth vaginally. The work field of a midwife includes managing these injuries. There is limited research regarding this field and the focus tend to be on third- and fourth-degree tears, even though second-degree tears may also result in long-term complications. Aim: The aim was to investigate the midwife’s experience of managing second-degree tears. Method: Eight semi-structured individual interviews were conducted with midwives working at a medium large maternity ward located in the middle of Sweden. Qualitative content analysis was used to analyze the material. Results: Four categories and two subcategories were identified. The categories were: Information, The support of colleagues, The need for follow-ups and Physical examination and the subcategories were: Feedback strategies and Documentation. Conclusion: The result show that midwives feel insecure when managing second-degree tears, especially the midwives with less experience. The midwives also requested more feedback from the women they sutured regarding their second-degree tears and the midwives also wished for a better follow-up for the women with second-degree tears. The result also showed that the midwives give different information to women regarding their tears. No pronounced routines were found regarding what information to give and in what way. Clinical application: The results of the study aim to increase the knowledge and to develop routines regarding second-degree tears. More knowledge is needed about information given about the tear and when it is the best time to give information.

Bakgrund: Grad II-bristningar är vanligt förekommande efter vaginal förlossning och kan medföra komplikationer. Svenska myndigheter och föreningar rapporterar brister i eftervården av förlossningsbristningar. Forskning kring kvinnors erfarenheter av eftervård efter uppkommen grad II-bristning är begränsad.  Syfte: Att undersöka kvinnors erfarenhet av eftervård vid uppkommen grad II-bristning. Metod: Strukturerade telefonintervjuer med öppna frågor genomfördes. Femton kvinnor deltog. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat: I resultatet framkommer tre huvudkategorier: ”Stöd postpatum”, ”När eftervården brister” och ”Eftervårdens förändring”. Kvinnornas erfarenheter av eftervården efter uppkommen grad II-bristning är överlag positiva och resultatet visar att eftervården har förbättrats de senaste åren. Kvinnorna tenderar dock att vara otrygga under läkningsprocessen och osäkra på vart de ska vända sig för att få hjälp.  Slutsats: Studiens resultat indikerar att eftervården behöver utvecklas och bygga på bekräftelse och delaktighet. Kvinnorna behöver tydlig information efter uppkommen grad II-bristning eftersom de saknar kunskap. Det finns brister i eftervården under läkningsprocessen och kvinnorna är i behov av en tydlig vårdkedja. Bäckenbottenmottagningen ger kvinnorna en given instans att vända sig till och har en betydande roll i eftervården av grad II-bristningar. / Background: Second degree perineal tears after vaginal childbirth is common and can lead to complications. Swedish authorities and associations report shortage in the postpartum care after perineal trauma. Research about postpartum care after a second degree perineal tear is limited. Aim: To explore women´s experiences of postpartum care in the event of a second degree perineal tear. Method: Data was collected through structured phone interviews with open-ended questions. Fifteen women participated. Inductive qualitative content analysis was applied to the data. Outcome: The result shows three main categories: ”Support postpartum”, ”When aftercare fails” and ”The change of aftercare”. Women’s experiences of post partum care after the onset of a second degree perineal tear are generally positive and the results show that the post partum care has improved in recent years. However, women tend to be insecure during the healing process and unsure of where to turn for help. Conclusion: The results of the study indicate that post partum care needs to be developed and based on confirmation and participation. The women need clear information after the onset of a second degree perineal tear because they lack knowledge. There are shortcomings in the post partum care during the healing process and women are in need of a distinct care chain. The pelvic floor clinic gives women a given instance to turn to and has a significant role in the post partum care of a second degree perineal tear.