This project investigates the relations light and shape in a museum of graphic arts. The nature of daylight determines the meeting between the building and the sky. The shape of the building, therefore, distributes the light thus facilitating the meeting between the visitor and the art. The best light in art museums is neutral and avoids sharp contrasts and shadows that would otherwise detract from the experience in the museum. I studied how different shapes influence light and found a rounded shape to produce the best results, distributing light evenly thus avoiding distracting contrasts. Rounded shapes from a quadratic base with straight walls optimize the distribution of the light, facilitating the interaction between the visitor and the art.  The building of the museum is part of a “light-game” with a quadratic base. The conspicuous shapes distribute the light, guiding the visitor in the world of art. In the north, the building has a density next to the car park while it interacts with the shapes producing an intimate small-scale feeling in the south. / Projektet undersöker relationen mellan ljus och form i ett museum för grafisk konst. Ljusets natur bestämmer samspelet mellan byggnad och himmel. Byggnadens form fördelar ljuset och underlättar besökarens mötte med konsten. I konsthallar är det kontrastfria, neutrala ljuset det bästa; skuggspel och ljusförändringar stör upplevelsen. I mina studier fann jag att en välvd form fördelade ljuset jämt, störande kontraster undviks. Den välvda formen fördelade ljuset på bästa sätt och uppfyllde kravet som konsten ställer inför mötet med betraktaren. Den välva formen med en kvadratisk bas i botten och raka neutrala väggar.Byggnaden blir ett spel där formerna framstår mot en grid-baserad bas (VAD ÄR GRID-BASERAD?). Det tydliga formspråket är anslående och vägleder besökaren. Byggnaden har en ”täthet” i norr, vid bilparkeringen, och omgivningen utanför samspelar med formerna ner mot södra sidan och skapar tillsammans en småskalighet. Byggnaden går från att ha en hög densitet i norr mot bilparkeringen, till att spela med ute och inne mot dess södra sida för att även passa in i den småskaliga omgivningen.

This thesis investigates how the contemporary museum for printmaking Grafikens Hus motivates printmaking in socially engaged art projects based outside of the conventional gallery. It explores how printmaking is practiced as a tool to achieve artistic and curatorial goals, and investigates what Grafikens Hus strives to achieve by making space for meeting places. The analysis is based on in-depth readings of three case studies and two interviews with the director of Grafikens Hus Nina Beckmann and the curator Ulrika Flink. The theoretical perspective strives from concepts relating to audiences, relations and site-specificity outlined by curators engaged in socially engaged practices. The theoretical framework has also been informed by the curator José Roca’s approach to printmaking used as a device to achieve specific conceptual goals. The thesis is structured in three chapters: the first presents Grafikens Hus’s objectives and strivings, the second explores how Grafikens Hus use printmaking to stimulate confluence, the third examines Grafikens Hus’s ambition to curate meeting places. This thesis shows that printmaking is practiced as method for participation, used as tool for collaboration, seeking to create active subjects and co-producers. Furthermore, it demonstrates how Grafikens Hus use participation to form relations with places and thus generate a third room: places recharged with value by a dialogue oriented mind-set.