Denna uppsats är en kvalitativ empirisk jämförande studie av gravhögar och gravtradition under yngre järnåldern i Västergötland. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur gravhögarnas struktur förändrades och utvecklades för att observera övergången av gravtraditionen till kristendomen. Frågan som uppsatsen bygger på att besvara är att observera hur gravhögarna förändrades och mottagligheten för kristendomen. Material som undersöks i denna uppsats är utgrävda gravhögar i Västergötland mellan 500- och 1100-talen. Resultaten visar att gravhögarna blev mindre i storlek under vikingatiden. Under vikingatiden gjorde den sociala eliten inga utmärkande gravar och ingen hierarkisk skillnad kan observeras från gravarnas exteriör. Den invändiga konstruktionen blev mindre varierad. Man får intrycket att byggandet av gravhögar börjar stagnera och pressas ut under vikingatiden i Västergötland. I mitten av 900-talet slutade man bygga gravhögar och övergav de hedniska gravfälten. De började begrava sina döda på en annan plats i ett kristet gravskick. / This essay is a qualitative empirical comparative study of burial mounds and burial tradition during the Late Iron Age in the Swedish province of Västergötland. The purpose of the thesis is to investigate how the structure of the burial mounds was changed and developed to observe the transition of the burial tradition to Christianity. The question that the essay is based on answering is to observe how the burial mounds changed and the susceptibility to Christianity. Material that is examined in this essay are excavated burial mounds in Västergötland between the 500s and 1100s. The results show that the burial mounds became smaller in size during the Viking Age. During the Viking Age the social elite did not make any distinctive tombs and no hierarchical difference can be observed from the exterior of the tombs. Internal construction became less varied. You get the impression that the building of burial mounds is starting to stagnate and be pushed out during the Viking Age in Västergötland. In the middle of the 10th century, they stopped building burial mounds and abandoned the pagan burial grounds. They began to bury their dead in another place in a Christian burial ground.

This paper explores/investigates the circumstances around the unusual level of preservation of organic materials within certain mounds in Jutland, Denmark, as well as the scientific benefits of these findings. These mounds contain coffins made from oak-logs and within them mummies of different degree of preservation have been found. Five mounds have been selected to represent the find category: Borum Eshøj, Trindhøj, Storhøj in Egtved, Skrydstrupand Muldbjerg. These five have all become staples in their own right within Scandinavian Bronze Age Archaeology. Within this paper different interpretations of how these oak-log coffins and their contents have remained in their current state of preservation while other similar graves have not will be explored. In addition, different areas of research that have benefited from these findings will be highlighted. / I den här uppsatsen kommer förhållandena kring den ovaligt höga bevaringsgraden av organisikt material i en specifik typ av gravhögar från Jylland i Danmark utforskas. Dessa gravhögar innehåller kistor gjorda av ekstockar och inuti dem hittas mumier som bevarats till olika grader. Fem gravhögar har valts ut för att representera fyndkategorin: Borum Eshøj, Trindhøj, Storhøj i Egtved, Skrydstrup and Muldbjerg. Dessa fem har alla kommit att bli grundstenar i Skandinavisk bronsålders arkeologi. Den här uppsatsen kommer utforska olika tolkningar av hur dessa ekkistor och deras innehållhar bevarats när andra liknande gravar inte har det. Utöver det kommer olika forskningsområden som dragit nytta av dessa fynd att lyftas fram.

<p>I det norsk-isländska skaldespråket kan Hel ha tre olika betydelser: ett dödsrike, en gudinna eller "att dö". Tvetydigheten i användandet finns på flera håll i de skriftliga källorna. Tidigare forskning har bland annat tolkat Helföreställningen som en metafor för döden eller en förkristen straffort. Hel har dock nästan alltid studerats i jämförelse med andra gudinnor eller hinsidesföreställningar. Denna undersökning sätter därför fokus på Hel i hopp om att få fram en djupare förståelse för föreställningen.</p><p>Snorre Sturlason är en viktig källa och han beskriver Hel som dotter till Loke samt syster till Midgårdsormen och Fenrisulven. Detta placerar henne i jättarnas sfär och det kosmiska dramat där gudar och jättar dödar varandra i samband med Ragnarök. Snorres beskrivning av Hel är knepig att förlita sig på då vissa delar som till exempel Nifelheim verkar vara hans eget påfund och andra delar verkar vara influerade av samtidens kristna lära. Skaldedikter bekräftar dock stora delar av Hels familjära tillhörighet. Flera skaldedikter ger också bilden av en verklig föreställning kring det mytiska väsendet Hel. Kanske beror det på att olika människor hade olika sätt att betrakta Hel. Där vissa såg en metafor för döden kunde andra se en verklig härskarinna eller dödsrike. Det kan också vara så att Hel hade en djupare betydelse som den död alla människor måste möta, ett individuellt Ragnarök man hade ambivalenta känslor inför. Vissa forskares tolkning av Hel som enbart en straffort grundas mycket på källor med kristen påverkan eller till fall där föreställning även kan kopplas till dödsrikena Valhall och graven. Bilden av Hel i källorna visar snarare en plats för både mörker och paradis, kanske att härskarinnan dömde var de döda skulle fortsätta sin hinsides tillvaro.</p><p>Bland materialet från gravar kan inga exakta föreställningar om Hel tydas. Intressant är dock hästar som rustades med isbroddar och kvinnogravar som innehöll slädar. De antyder en resa neråt och norrut på vinterväglag, den riktning myterna beskriver att man reser för att komma till Hel. De gotländska bildstenarna är en arkeologisk källa med mytiskt bildmaterial som oftast kopplas till Valhall både genom sin form och bildscenerna. I båda fallen har denna undersökning visat att stenarnas form och vissa bilder kan illustrera Helgrindar och andra element ur myter förknippade med Hel.</p>

I det norsk-isländska skaldespråket kan Hel ha tre olika betydelser: ett dödsrike, en gudinna eller "att dö". Tvetydigheten i användandet finns på flera håll i de skriftliga källorna. Tidigare forskning har bland annat tolkat Helföreställningen som en metafor för döden eller en förkristen straffort. Hel har dock nästan alltid studerats i jämförelse med andra gudinnor eller hinsidesföreställningar. Denna undersökning sätter därför fokus på Hel i hopp om att få fram en djupare förståelse för föreställningen. Snorre Sturlason är en viktig källa och han beskriver Hel som dotter till Loke samt syster till Midgårdsormen och Fenrisulven. Detta placerar henne i jättarnas sfär och det kosmiska dramat där gudar och jättar dödar varandra i samband med Ragnarök. Snorres beskrivning av Hel är knepig att förlita sig på då vissa delar som till exempel Nifelheim verkar vara hans eget påfund och andra delar verkar vara influerade av samtidens kristna lära. Skaldedikter bekräftar dock stora delar av Hels familjära tillhörighet. Flera skaldedikter ger också bilden av en verklig föreställning kring det mytiska väsendet Hel. Kanske beror det på att olika människor hade olika sätt att betrakta Hel. Där vissa såg en metafor för döden kunde andra se en verklig härskarinna eller dödsrike. Det kan också vara så att Hel hade en djupare betydelse som den död alla människor måste möta, ett individuellt Ragnarök man hade ambivalenta känslor inför. Vissa forskares tolkning av Hel som enbart en straffort grundas mycket på källor med kristen påverkan eller till fall där föreställning även kan kopplas till dödsrikena Valhall och graven. Bilden av Hel i källorna visar snarare en plats för både mörker och paradis, kanske att härskarinnan dömde var de döda skulle fortsätta sin hinsides tillvaro. Bland materialet från gravar kan inga exakta föreställningar om Hel tydas. Intressant är dock hästar som rustades med isbroddar och kvinnogravar som innehöll slädar. De antyder en resa neråt och norrut på vinterväglag, den riktning myterna beskriver att man reser för att komma till Hel. De gotländska bildstenarna är en arkeologisk källa med mytiskt bildmaterial som oftast kopplas till Valhall både genom sin form och bildscenerna. I båda fallen har denna undersökning visat att stenarnas form och vissa bilder kan illustrera Helgrindar och andra element ur myter förknippade med Hel.

Early medieval burials in ditches surrounding grave mounds from the Vendel Period and Viking Age are analyzed through three case studies from Dalarna in Sweden. The historical context during the late Iron Age and early Medieval Period is discussed to create an understanding of these graves. By making use of the theories constructed by Catherine Bell about ritualization as a strategic mode of practice to produce relationships of power, the early medieval graves are interpreted as an archaistic social strategy to justify the farm as the superior social unit during a time of change in Dalarna.

I Jönköping finns idag tre synliga bronsåldersgravar fortfarande stående. I början av1900-talet var detta numret 10. Vissa fynd från bronsåldern i området som Sagaholmshögenhar fått mycket uppmärksamhet av forskare, men få landskapsanalyser har utförts över dettaområdet. På andra håll har landskapsanalyser av gravhögar ofta utförts över betydligt störreområden, och dessa har fått tolkningar som bland annat territoriemarkörer baserat påmonumentens visuella aspekt. Uppsatsen analyserar bronsålderslandskapet i Jönköping utifrånsiktlinjer med hjälp av GIS, och med syftet att undersöka relationen mellan de monumentalagravarna och andra synliga aspekter av landskapet för att försöka nå varför dessa uppfördesdär de står. Resultaten av analysen visar att synlighet troligen inte var en särskilt betydandefaktor för uppförandet av gravarna, men att ett samband i intervisibiliteten mellan dessa kananas, samt belyser uppsatsen några källkritiska problem med tillgängliga strandlinjemodelleroch digital fornminnesdata. / In Jönköping there exists today three visible and still standing barrows from the bronze age.In the beginning of the 20th century these numbered 10. Some findings från the bronze age inthis area like the Sagaholm-barrow have garnered a lot of attention by researchers, but fewlandscape analyses havebeen performed over the area. In other parts of the country landscapeanalyses have been performed across much larger areas, and these have gotten interpretationssuch as markers of territory based on the visual aspects of these monuments. This thesisanalyses the bronze age landscape in Jönköping based on sightlines with the aid of GIS, andwith the goal to explore the relationship between the monumental graves and other visibleaspects of the landscape in order to try and reach an understanding as to why these arestanding where they are. The results of the analysis show that visibility likely wasn’t anespecially important factor in raising the graves, but that a correlation regarding intervisibilitycan be suspected. Furthermore the thesis shines light on a few sources of critique with theavailible shoreline models, as well as the digital data on ancient remains.