Inledning: Hörapparatsutprovning är en stor del av audiologisk rehabilitering. Flera intresseorganisationer inom hörselområdet har dock påtalat att det förekommer skillnader rörande utbildningsnivån hos hörselvårdpersonal inom Europa samt att tillhandahållen hörselvård i vissa fall är bristande. Syfte: Att jämföra hörapparatsutprovningsprocessen i ett urval av Europeiska länder. Fokus ligger på att belysa vilka yrkesgrupper som är involverade i hörseldiagnostik och hörapparatsutprovning samt vilken utbildningsnivå dessa har. Utöver detta kommer ländernas finansiering av hörapparater undersökas. Eventuella likheter och skillnader mellan länderna kommer sedan diskuteras ur ett patient perspektiv.Metod: En integrativ litteraturstudie har genomförts. Resultat: En jämförande beskrivning av de yrkesgrupper som patienter träffar under hörapparatsutprovningsprocessen i de studerade länderna samt vad hörapparaterna där kostar patienterna. Resultaten visar vidare att audiologiutbildningar varierar i omfattning mellan länderna, från 11-månaders yrkesutbildningar till 5-åriga universitetsutbildningar. Finansieringen av hörapparater i respektive land varierar också från gratis offentlig hörselvård till att patienten själv får betala hela kostnaden hos privata hörselkliniker. Slutsats: De skillnader i audiologiutbildning och finansiering av hörapparater som observerats motiverar fortsatt utvecklingsarbete inom området för att uppnå en likvärdigare hörselvård inom hela Europa.

Bakgrund: År 2050 förväntas en fjärdedel av världens befolkning ha någon form av hörselnedsättning och år 2021 förskrevs 91 453 hörapparater till patienter från olika regionala hörselmottagningar i Sverige. Förenta nationerna har tagit fram Agenda 2030 för att främja hållbar utveckling varav mål 12 syftar till att förändra världens konsumtions- och produktionsmönster. Samhället är idag beroende av hörapparattekniken men det saknas forskning om hur tekniken återbrukas. Tidigare studier visar att patienter ställer sig positivt till återanvändandet av pacemakers men kostnaden var en betydande faktor. Syfte: Syftet med studien är att undersöka patienters attityder till återbrukade hörapparater ur ett hållbarhetsperspektiv. Metod: En enkätstudie genomfördes med 19 frågor, varav 2 fritextsvar, som konstruerades i ORU-survey för att besvara frågeställningarna. Resultatet analyserades genom deskriptiv analys och Kruskal Wallis H-test. Resultat: Deskriptiv analys visar att respondenterna är övervägande positiva till återbrukade hörapparater. De flesta uttrycker att det är viktigt att hörapparaten är producerad med hänsyn till miljön samt att det är viktigt att de är utrustade med den senaste tekniken. Kruskal Wallis H-test visar ingen signifikant skillnad i hur man ställer sig till att använda en delvis återbrukad hörapparat i relation till attityden till hållbar utveckling. Slutsatser: Trots att Kruskal Wallis H-test inte visade någon signifikant skillnad i hur man ställer sig till att använda en återbrukad hörapparat i relation till den generella attityden till återbruk var majoriteten positiva till återbrukade hörapparater. Resultatet indikerar en positiv attityd hos respondenterna, men vidare forskning krävs. / Background: In year 2050, a quarter of the world's population is expected to have some type of hearing impairment. In year 2021, 91 453 hearing aids were prescribed to patients from various regional hearing clinics in Sweden. The United Nations has developed Agenda 2030 to promote sustainable development, of which goal 12 aims to change the world’s consumption and production patterns. Today, society is dependent on hearing aid technology, but there is a lack of research on the reuse of the technology. Previous studies show that patients are positive about the reuse of pacemakers, but cost was a significant factor. Aim: The aim of this study was to examine the patients’ attitudes towards partially reused hearing aids from a sustainable perspective. Methods: A questionnaire with 19 questions, of which 2 were free text responses, was constructed in the database ORU-Survey. Results were analyzed through descriptive analysis and the non-parametric test Kruskal Wallis H-test. Results: Descriptive statistics show that the respondents are mostly positive to reused hearing aids. Most respondents express that it is important that their hearing aid is produced sustainably and contains the latest technology. Kruskal Wallis H-test present no significant difference in patients attitudes towards using a reused hearing aid and the attitudes towards sustainable development. Conclusions: Although the results from the Kruskal Wallis H-test showed no significant difference the majority were positive towards the reuse of hearing aids. This result indicates an overall positive attitude towards the reuse of hearing aids but further research is required.

Bakgrund: Personer i åldersspannet 65 till 85 år utgör en stor del av alla hörselskadade iSverige idag. Dessa utgör därmed en stor patientgrupp inom hörselvården. Således är detrelevant att inventera deras förväntningar på hörapparater eftersom förväntningar hos denblivande hörapparatanvändaren kan påverka resultatet vid hörapparatutprovningen. Patientermed höga förväntningar blir oftare nöjdare med sina hörapparater. Genom att ha ett brabemötande och vara lyhörd för patientens förväntningar och önskemål, samt ge patientenadekvat information, kan audionomen hjälpa patienten att uppnå en mer lyckadhörselrehabilitering.Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka förväntningar äldre blivandehörapparatanvändare i åldrarna 65 till 85 år har på hörapparater och hörapparatutprovningen.Metod: Elva blivande hörapparatanvändare intervjuades i en kvalitativ intervjustudie medsemistrukturerade frågor. Insamlade data analyserades sedan med en kvalitativinnehållsanalys.Resultat: Analysen av förväntningarna resulterade i fyra olika teman: förväntade effekter påhörandet, förväntningar på hörapparater, förväntade effekter på livssituationen ochförväntningar på hörapparatutprovningen.Slutsats: De uttryckta förväntningarna på hörapparater och hörapparatutprovningen vargenerellt positiva. Kärnan i förväntningarna handlar om förbättrad kommunikation och ökadlivskvalitet. Det finns också en medvetenhet om hörapparaters begränsningar. Audionomenförväntas kunna ge ett bra bemötande och sprida sina kunskaper till patienterna. För att göradetta behöver audionomen få verktyg för att identifiera och träna på att bemöta patientersförväntningar och på så sätt säkerställa nöjda hörapparatanvändare. / Background: Patients aged between 65-85 years is a large group of patients in the hearinghealth care. Hence, it is important to learn what their expectations may be comprised ofbecause expectations in potential hearing aid users may affect the result of the hearing aidfitting. Patients with high expectations are often more satisfied with their hearing aids. Theaudiologist can, by being responsive to patient's expectations and wishes, and give patientsadequate information, help patients to reach a more successful hearing rehabilitation.Purpose: The purpose of the study was to investigate expectations on hearing aids andhearing aid fitting in elderly (65-85 years) potential hearing aid users.Study design: Eleven participants were individually interviewed in a qualitative interviewstudywith semi-structured questions. Collected data were analysed with a qualitative contentanalysis.Result: The analysis of the expectations resulted in four different themes: expected effects onhearing, expectations on hearing aids, expectations on the life situation and expectations onhearing aid fitting.Conclusion: The expressed expectations on hearing aids and hearing aid fitting weregenerally positive. The core of the expectations contains improved communication andimproved quality of life. There is an awareness of hearing aid limitations. Audiologists areexpected to have a good reception and spread their knowledge to their patients. To do this, theaudiologist need to get tools to identify and practice meeting patients' expectations and thusensure satisfied hearing aid users.

Bakgrund: Finjusteringar av hörapparatens förstärkning görs för att validera förstärkningen. Patientens förmåga att kategorisera ljudbilden ligger till grund för de justeringar som görs. Syfte: Att utvärdera en praktiknära metod för finjustering av hörapparater. Metod: Deltagarna (N = 18) fick lyssna på och bedöma ljudbilden för ett talmaterial med slumpade nivåmodifieringar i oktavbandet 4 kHz. Försöksledaren korrigerade ljudbilden utifrån deltagarnas nivåbedömning, till dess att deltagarna upplevde att ljudbilden var naturlig. Deltagarna fick efter halva undersökningen, som intervention, lyssna på en genomgång som förklarade och jämförde de olika ljudbilderna. Resultat: Deltagarnas nivåbedömningar ledde till korrigeringar i oktavbandet som var statistiskt signifikanta, men en normalisering av oktavbandet uppnåddes inte. Efter genomgången kunde fler nivåmodifikationer korrigeras med en statistiskt signifikant skillnad. Nivåmodifikationer som kan kategoriseras som metalliska/skarpa ledde oftare till en statistiskt signifikant korrigering, än nivåmodifikationer som kan kategoriseras som otydliga/dova. Slutsatser: Om finjusteringar av hörapparaterna görs, bör audionomen ha klart för sig att det kan behövas större nivåförändringar i större frekvensband, för att patienten ska ha möjlighet att uppleva en skillnad i ljudbilden i en klinisk miljö. / Background: Fine-tuning of the hearing aid amplification is done to validate the amplification. The patient's ability to describe the sound quality lays as a foundation for the fine-tuning. Aim: To evaluate a practice-oriented method for fine-tuning hearing aids. Methods: The participants (N = 18) listened to and evaluated the sound quality for a speech-material with randomized level modifications in the octave band 4 kHz. The sound quality was adjusted according to the participants' evaluation, until a normalized sound quality was perceived by the participants. Halfway through the examination the participants, as an intervention, listened to a briefing which explained and compared differences in the different sound qualities. Results: The participants level evaluation led to adjustment in the octave band that was statistically significant, but a normalization of the octave band could not be achieved. After the briefing a larger number of level modifications were adjusted with a statistical significance. Level modifications which were categorized as metallic/sharp more often led to a statistically significant adjustment compared to level modifications categorized as unclear/dull. Conclusions: If fine-tuning of hearing aids is done, the audiologist should be aware that bigger level adjustment in broad bands might be needed, for the patient to be able to notice a difference in sound quality in a clinical setting.