Alors qu'elles n'intervenaient jusqu'ici que marginalement dans l'économie du pèlerinage à La Mecque (hajj), la catastrophe humanitaire constituée par l'épidémie de choléra de 1865-66 a conduit certaines puissances coloniales comme la France et la Grande-Bretagne, bientôt rejointes par l'Italie, à se saisir directement de la question de l'organisation des déplacements et du séjour de leurs sujets musulmans dans les Villes Saintes du Hedjaz. Pour la première fois dans l'histoire de l'Islam, le hajj a ainsi été supervisé par des puissances non-musulmanes. Si l'objectif affiché de l'intrusion européenne dans l'économie du hajj reste la protection sanitaire des pèlerins et partant du continent européen, il n'en cache pas moins des préoccupations plus politiques. L'enjeu est alors de rendre le hajj « gouvernable ». A cet égard, la Grande Guerre et l'annexion du Hedjaz par le gouvernement saoudien en 1925 constituent des étapes importantes en donnant aux puissances coloniales les moyens de construire de véritables « politiques du pèlerinage ». La décennie 1930 marque ainsi l'apogée de l'intrusion des puissances coloniales européennes dans l'organisation du pèlerinage à La Mecque qu'elles ont contribué à transformer en un instrument d'influence diplomatique et coloniale / While they intervened until then only marginally in the hajj affairs, the humanitarian disaster constituted by the epidemic of cholera of 1865-66 led colonial powers, such as France and Great Britain, soon joined by Italy, to deal directly with the question of the organization of the travels and the stay of their Moslem subjects in the Holy Cities of the Hijaz. For the first time in the history of Islam, the hajj was so overseen by not Moslem powers. If the official aim of european intervention remained the sanitary protection of the pilgrims - and, to a certain extent, the protection of the European continent - it hides not less more political concerns from it. Here the stake consists in making the hajj « governable ». In this respect, the Great War and the Hijjaz annexation by Saudi government in 1925 constitute important stages providing colonial powers the means to build of real « pilgrimage policies ». For the european colonial powers, the 1930's represent the peak of their intrusion in pilgrimage to Mecca organization they have contributed to turn into an instrument of diplomatic and colonial influence

Det finns inte mycket tidigare forskning om den grekiska folkmusiken. Därför var det intressant att undersöka dess harmonik, då den kan vara begränsad ibland när det gäller variationer av melodisträvan och ackordföljds struktur. För att förstå den grekiska folkmusikens uppbyggnad baserades studien på att undersöka dess harmonik och struktur. Detta för att se möjligheterna med att utveckla harmoniken och dess melodi med nya kadenser för att inspirera till framtida undersökningar inom området. Undersökningen gjordes då vidare utifrån de viktiga frågorna som handlar om hur förhållandet var mellan intervallen i dess skalor samt vilka ackordfärgningar som kunde göras. Nästa del var att se hur det skulle fungera med utvikningar till andra tonarter för att sedan skapa ett verk som hade mer variation i harmoniken. Metoden för arbetet var att lyssna på verket ”Koritsaki Mou” för att med deskriptiv metod besvara detta, som sedan presenterades preskriptivt. Resultatet av arbetet visade på harmonikens uppbyggnad av verket där jag sedan skrev ett nytt verk med utvikningar vilket gjordes med hjälp av mellandominanter och en strävan mellan tre olika tonarter. Detta har varit stor vikt för hur man kan utveckla nya musikstilar med inspiration från den grekiska folkmusiken.

From roughly 1865 to 1926, the forces of European imperialism brought the Islamic pilgrimage to Mecca under the scrutiny of non-Muslim interests. The driving force behind this dramatic change was the expansion of the British Empire’s maritime supremacy in the Indian Ocean basin. With the development of steamship travel and the opening of the Suez Canal, colonial authorities became increasingly involved in the surveillance of seaborne pilgrims. During this period, the hajj came to be recognized as both the primary conduit for the spread of epidemic diseases, such as cholera and plague, and a critical outlet for the growth of Pan-Islamic networks being forged between Indian dissidents, pilgrims, and the Ottoman Empire. As a result, the British and Ottoman empires engaged in a struggle for control of the hajj, which would ultimately reshape both the hajj and the political landscapes of the Middle East and South Asia.