<p>Jag fick en tanke våren 2008 varför Arboga Rederi inte utvecklade trafiken mer, idén kom då upp att man kanske kunde göra detta till ett examensarbete. Jag tog kontakt med rederiet och föreslog detta men fick reda på att man inte hade några tankar på att göra om trafiken. Men man ville gärna se vilka alternativ till hamnar det finns och information så man skulle kunna göra en kostnadskalkyl. Detta projekt har då gått ut på att presentera fakta om vissa hamnar kring sjöarna Mälaren och Hjälmaren inför Arboga Rederi. Informationen ska, av dem, sedan kunna användas som underlag inför ett eventuellt fartygsförvärv eller nya kostnadsberäkningar om man vill lägga om trafiken. För att samla in all information har respektive kommun eller företag kontaktats för att på så sätt få rätt fakta.</p> / Ett projektarbete utfört i sammarbete med ett mindre rederi.

Jag fick en tanke våren 2008 varför Arboga Rederi inte utvecklade trafiken mer, idén kom då upp att man kanske kunde göra detta till ett examensarbete. Jag tog kontakt med rederiet och föreslog detta men fick reda på att man inte hade några tankar på att göra om trafiken. Men man ville gärna se vilka alternativ till hamnar det finns och information så man skulle kunna göra en kostnadskalkyl. Detta projekt har då gått ut på att presentera fakta om vissa hamnar kring sjöarna Mälaren och Hjälmaren inför Arboga Rederi. Informationen ska, av dem, sedan kunna användas som underlag inför ett eventuellt fartygsförvärv eller nya kostnadsberäkningar om man vill lägga om trafiken. För att samla in all information har respektive kommun eller företag kontaktats för att på så sätt få rätt fakta. / Ett projektarbete utfört i sammarbete med ett mindre rederi.

Hjälmarens vattenyta sänktes med 1,5 meter mellan åren 1878 och 1888. Det var ett steg för att öka den produktiva åkermarken, som det var brist på i Sverige i slutet av 1800-talet. Resultatet blev häpnadsväckande artontusen hektar odlingsbar åkermark. Efter några år märktes att all mark inte gick att odla och att markytan sjönk. De näringsrika mulljordar som odlade upp har sedan dess sjunkit cirka en meter. Detta har i dag lett till problem med översvämningar och vattensjuk mark. Problem som löses genom att installera pumpar, bygga vallar kring åkrarna och dränera marken. Det verkar som att målet med dagens Hjälmaren är klara. De tre parter jag intervjuat har haft en god kontakt under några år. En kontakt som byggt på ömsesidig respekt och ett proportionerligt utbyggande av våtmarkerna i Kvismaredalen. Både viljan och tanken är att restaureringen av våtmarker ska fortsätta även i framtiden. Från markägarna finns det en vilja att hjälpa till. Kommun och länsstyrelse går gärna in och stödjer de projekt som är genomförbara, men det får inte ske på bekostnad av markägarens privata ekonomi och välbefinnande. En framtid där produktiv åkermark exploateras och restaureras kommer förhoppningsvis inte att ske. Som läget ser ut just nu vill kommunen gärna använda sjöbottnen till byggande av konkurrenskraftiga bostadsområden och företagsetablering. Länsstyrelsen ställer sig något tveksam, då den marken egentligen inte lämpar sig för bebyggelse. Samtidigt finns viljan från deras sida att utöka strandskyddet vid större vatten, något som kan ställa till problem för de sjönära bostäder som det finns planer för. Markägarna försöker för tillfället behålla så mycket mark de kan. Att i framtiden bygga bostäder på åkermark är inte hållbart, då vi kommer att behöva föda en växande befolkning. Dessutom finns risken att delar av deras nuvarande åkermark kommer bli obrukbar och då är det ännu viktigare att arealen från början är så stor det går. Att det finns framtida planer för marken råder det inget tvivel om. Viljorna är många, men samarbetet bra och det finns inga tecken på att området skulle hamna i en svår konfliktsituation de närmaste åren. Att få en konkret framtidsversion är svårt, då svaren skiftar beroende på vem som får frågan.

<p>Hjälmarens vattenyta sänktes med 1,5 meter mellan åren 1878 och 1888. Det var ett steg för att öka den produktiva åkermarken, som det var brist på i Sverige i slutet av 1800-talet. Resultatet blev häpnadsväckande artontusen hektar odlingsbar åkermark. Efter några år märktes att all mark inte gick att odla och att markytan sjönk. De näringsrika mulljordar som odlade upp har sedan dess sjunkit cirka en meter. Detta har i dag lett till problem med översvämningar och vattensjuk mark. Problem som löses genom att installera pumpar, bygga vallar kring åkrarna och dränera marken.</p><p>Det verkar som att målet med dagens Hjälmaren är klara. De tre parter jag intervjuat har haft en god kontakt under några år. En kontakt som byggt på ömsesidig respekt och ett proportionerligt utbyggande av våtmarkerna i Kvismaredalen. Både viljan och tanken är att restaureringen av våtmarker ska fortsätta även i framtiden. Från markägarna finns det en vilja att hjälpa till.</p><p>Kommun och länsstyrelse går gärna in och stödjer de projekt som är genomförbara, men det får inte ske på bekostnad av markägarens privata ekonomi och välbefinnande. En framtid där produktiv åkermark exploateras och restaureras kommer förhoppningsvis inte att ske. Som läget ser ut just nu vill kommunen gärna använda sjöbottnen till byggande av konkurrenskraftiga bostadsområden och företagsetablering.</p><p>Länsstyrelsen ställer sig något tveksam, då den marken egentligen inte lämpar sig för bebyggelse. Samtidigt finns viljan från deras sida att utöka strandskyddet vid större vatten, något som kan ställa till problem för de sjönära bostäder som det finns planer för.</p><p>Markägarna försöker för tillfället behålla så mycket mark de kan. Att i framtiden bygga bostäder på åkermark är inte hållbart, då vi kommer att behöva föda en växande befolkning. Dessutom finns risken att delar av deras nuvarande åkermark kommer bli obrukbar och då är det ännu viktigare att arealen från början är så stor det går. Att det finns framtida planer för marken råder det inget tvivel om. Viljorna är många, men samarbetet bra och det finns inga tecken på att området skulle hamna i en svår konfliktsituation de närmaste åren. Att få en konkret framtidsversion är svårt, då svaren skiftar beroende på vem som får frågan.</p>

Fluorinated compounds are produced on a large scale and their releases are contaminating the environment. Among these are side-chain fluorinated polymers found in technical mixtures of Scotchgard™, which are used as surfactants in fabric coating. Today, the knowledge about these Scotchgard products (Pre-2002 and Post-2002, formulations used in Scotchgard products before and after 2002) and side-chain fluorinated polymers, in general, are limited, and more studies need to be performed to increase the understanding of the behaviour of the compounds and their fate in the environment. This study performed sorption tests in liquid to sediment ratio of 100:1, with sediment from Lake Hjälmaren, Sweden, and water spiked with Pre-2002 and Post-2002. The waters were Milli-Q water, containing CaCl2, adjusted to different pHs (range between 4.4 and 11.2) with NaOH, and on water from Lake Hjälmaren. The solutions were shaken for 0.5, 1, 2, 4, 8, 12, 24 and 168 h. Liquid-liquid extraction with tert-butyl methyl ether (MTBE) was used to extract the remaining target compounds in the aqueous phase and analysed using ultra-performance liquid chromatography (UPLC). For the different pH solutions, the result showed both Pre-2002 and Post-2002 readily sorbed to the sediment with close to 0 % remaining in the aqueous phase after 4 hours. For the first time point, 0.5 h, more than 7 % remained in the aqueous phase with a pH of 11.2, while under 1 % remained with a pH of 4.4 for both Pre-2002 and Post-2002, showing that the sorption capacity was dependent on pH. In water from Lake Hjälmaren, neither of the target analytes were under the limit of detection (LOD) until the time point of 168 h. In contrast to the result of the pH solutions, Post-2002 were shown to be more prone to sorb to the sediment in the water from Lake Hjälmaren than Pre-2002. This might be due to particles, ions and competing per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) present in the water. However, the pH of Lake Hjälmaren was around 5; when comparing the data, the amount sorbed, somewhat aligned with what would be expected based on the sorption test with different pHs, indicating that the sorption capacity might be more dependent on pH than water chemistry.