Dagligen utsätts vi för en stor mängd kemikalier, som har visat sig vara mer eller mindre farliga. Många av dessa kemikalier har en negativ påverkan genom att förgifta miljön men också oss människor. Barn och foster är speciellt utsatta för skadliga kemikalier och främst hormonstörande kemikalier. Detta eftersom de befinner sig i ett kritiskt utvecklingsstadium från fostertiden fram till vuxen ålder. Idag fokuserar mycket av arbetet kring kemikalier på redan födda barn, men mycket lite eller inget arbete görs i förebyggande syfte för att skydda foster under graviditeten. Den yrkesgrupp som träffar gravida och ger råd kring graviditeten är barnmorskor. Därför syftar denna studie till att undersöka hur gravida och barnmorskor upplever kommunikationen mellan dem om skadliga kemikalier. Utöver upplevelsen undersöker också studien vilka hinder och möjligheter som finns för en god riskkommunikation mellan barnmorskor och gravida kring skadliga kemikalier. Det teoretiska perspektivet för uppsatsen är Ulrich Beck och hans teori om risksamhället samt teorier om riskkommunikation. Studien har en kvalitativ ansats och metoderna som har använts är intervju och enkät. Intervjuer för att undersöka barnmorskornas upplevelser och enkäten var en internetbaserad enkät som har figurerat på ett socialt media (Facebook) för att få svar på gravidas upplevelser. Resultatet visar på flera hinder som barnmorskan upplever till exempel tidsbrist, brist på arbetsrutiner, riktlinjer och arbetsmaterial, okunskap och ett bristande intresse hos kollegor och organisation. Upplevda möjligheter är att frågan har börjat väckas. Det finns möjligheter till att utveckla arbetsrutiner och riktlinjer och att alla intervjuade barnmorskor är positiva till att frågan får mer utrymme. Upplevelsen av kommunikationen är bland annat att både barnmorskorna och gravida upplever att debatten och vetenskapen är svår att tolka, det finns en känsla av att det mesta utgör en risk samt att debatten och kommunikationen behöver nyanseras och få en vetenskaplig grund. Studiens slutsatser är att att dagens obefintliga riskkommunikation mellan gravida och barnmorskor bör utvecklas då både barnmorskor och gravida efterfrågar en kommunikation kring riskerna. / We are on a daily basis exposed to a large amount of chemicals that have been shown to be more or less dangerous. Many of these chemicals have a negative effect by poisoning the environment, but also humans. Children and fetuses are especially vulnerable to harmful chemicals and particularly endocrine disrupting chemicals. This is because they are in a critical stage of development from the fetal period to adulthood. Today, much of the work on chemicals are concentrate to already born children, but very little or no work is done as a preventive measure to protect the fetus during pregnancy. Midwives are the profession that meet the pregnant women continuously during the pregnancy and already informs the pregnant woman about different risks associated with the pregnancy. Therefore is the aim of this study to explore how pregnant women and midwives are experiencing their communication on harmful chemicals during pregnancy. In addition to the experience, is the aim to explore obstacles and opportunities that are needed for a good risk communication between midwives and pregnant women about harmful chemicals. The theoretical perspective of this paper is Beck and his "risk society" and theories of risk communication. The study has a qualitative approach and methods that have been used are interview and questionnaire. Interviews to explore midwives’ experiences and the survey were an online survey that has appeared on a social media (Facebook). The result indicates several obstacles that the midwife experience, for example: lack of time, lack of guidelines, work routines and working material. Ignorance and a lack of interest among colleagues and organization. Perceived opportunities are that the question has begun to be brought into action, there are opportunities to develop operating procedures and guidelines and that the interviewed midwives have a positive attitude to give the issue more space. The experience of the communication is that both the midwives and pregnant women perceive that the debate and the science is difficult to interpret, there is a sense that almost everything represents a risk and that the debate and the communication needs to be qualified and have a scientific basis. The study's conclusions are that today's non-existent risk communication between pregnant women and midwives should be developed as both midwives and pregnant women ask for a communication about the risks.