Denna kvalitativa fallstudie undersöker hur svenskämnet på IB-programmet regleras i styrdokumenten, hur styrdokumenten kan omsättas till undervisningspraktik samt vilka fördelar och nackdelar lärare som undervisar i både IB-svenskan och de nationella svenskkurserna Svenska A och Svenska B upplever med IB-svenskan. Fallstudiens metoder är en hermeneutisk styrdokumentsanalys av IB-svenskans styrdokument i relation till kursplanen för Svenska B, en halvstrukturerad observation av en lektion i IB-svenska och halvstrukturerade intervjuer med de två lärare som undervisar i IB-svenska på den undersökta gymnasieskolan. Som analysverktyg nyttjas ramfaktor- samt frirumsmodellen. De slutsatser som kan dras utifrån fallstudien är att de yttre ramarna för IB-svenskan i form av styrdokumenten är snävare än för kursen Svenska B. Kursplanen, betygssystemet, ”Prescribed Book List”, den tillgängliga tiden, elevunderlaget och gruppstorleken utgör alla ramfaktorer som inskränker lärarnas frirum, både det upplevda och reella, i utformningen av och undervisningen i IB-svenska. Detta ser lärarna både fördelar och nackdelar med. De tydligare uppgiftsspecifika betygskriterierna är ett exempel på en fördel med IB:s betygssystem, medan en nackdel med Prescribed Book List är att den gör det svårare att lyfta in dagsaktuell litteratur. Samtidigt uppmärksammar studien att det reella frirummet som ges i Svenska B-kursen inte alltid utnyttjas på grund av ramfaktorn tid. Vida yttre gränser innebär alltså inte per automatik ett stort upplevt frirum för lärarna.