Denna kvalitativa fallstudie undersöker hur svenskämnet på IB-programmet regleras i styrdokumenten, hur styrdokumenten kan omsättas till undervisningspraktik samt vilka fördelar och nackdelar lärare som undervisar i både IB-svenskan och de nationella svenskkurserna Svenska A och Svenska B upplever med IB-svenskan. Fallstudiens metoder är en hermeneutisk styrdokumentsanalys av IB-svenskans styrdokument i relation till kursplanen för Svenska B, en halvstrukturerad observation av en lektion i IB-svenska och halvstrukturerade intervjuer med de två lärare som undervisar i IB-svenska på den undersökta gymnasieskolan. Som analysverktyg nyttjas ramfaktor- samt frirumsmodellen. De slutsatser som kan dras utifrån fallstudien är att de yttre ramarna för IB-svenskan i form av styrdokumenten är snävare än för kursen Svenska B. Kursplanen, betygssystemet, ”Prescribed Book List”, den tillgängliga tiden, elevunderlaget och gruppstorleken utgör alla ramfaktorer som inskränker lärarnas frirum, både det upplevda och reella, i utformningen av och undervisningen i IB-svenska. Detta ser lärarna både fördelar och nackdelar med. De tydligare uppgiftsspecifika betygskriterierna är ett exempel på en fördel med IB:s betygssystem, medan en nackdel med Prescribed Book List är att den gör det svårare att lyfta in dagsaktuell litteratur. Samtidigt uppmärksammar studien att det reella frirummet som ges i Svenska B-kursen inte alltid utnyttjas på grund av ramfaktorn tid. Vida yttre gränser innebär alltså inte per automatik ett stort upplevt frirum för lärarna.

Filmbranschen rör sig mot allt mer digitalt producerat filmmaterial för storfilm. Samtidigt tillåter teknologin filmskapare att producera detta material med allt mer verklighetstrogna resultat. Detta ställer i sin tur högre krav på filmskaparnas färdigheter och utrymme att utnyttja sin kreativitet till fullo. Denna uppsats fokuserar därför på skapandet av en filmad och digitalt producerad designartefakt med målet att efterlikna den höga kvalitet som storfilmerna i projektets referensmaterial besitter. Produktionen begränsar sig till de verktyg som finns en student på Högskolan Dalarna tillhanda. Som grund för projektet sammansätts ett teoretiskt system baserat på tidigare forskning relevant för ämnet, i uppsatsen benämnts som, digital produktion. Detta system skapas för att tillåta tre externa bedömare att bedöma artefaktens produktionsvärde utefter systemets kriterier genom ett visningstest. Resultatet av arbetet leder till slutsatserna att det är möjligt för en student att producera en artefakt med tillsynes snarlika resultat som en storfilm. Artefakten blir dock inte fullständigt kvalitetsmässigt oskiljaktig och kan inte produceras i samma skala samt måste produceras med enklare arbetsmetodik anpassad för studentens egna förutsättningar.