Bakgrund: Inom intensivvården vårdas akut och kritiskt sjuka patienter av  specialistsjuksköterskor inom intensivvård. Intensivvårdspatienter drabbas i stor utsträckning av delirium vilket är förknippat med ökad dödlighet och förlängd sjukhusvistelse. CAM-ICU är ett validerat bedömningsinstrument som identifierar om patienten drabbats av delirium. CAM-ICU beskrivs både som ett användarvänligt och ett svårhanterat bedömningsinstrument. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att använda bedömningsinstrumentet CAM- ICU hos intensivvårdspatienter. Metod: Kvalitativ intervjustudie med tio intensivvårdssjuksköterskor från ett sjukhus i mellersta Sverige. Analys av data enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Att tillämpa bedömningsinstrumentet CAM-ICU, Bedömningsinstrumentet CAM-ICU användbarhet och Organisatoriska förutsättningar. Bedömningsinstrumentet CAM-ICU ledde till ökad medvetenhet om delirium hos intensivvårdssjuksköterskorna. CAM-ICU upplevdes registrera hypoaktiva delirium. Men användes i största del vid kliniska tecken på delirium. CAM-ICU flödesschema upplevdes enkel att följa men frågorna i instrumentet upplevdes ibland besvärliga att ställa. Stöd från ledning, påminnelser från kollegor och läkare upplevdes saknades efter identifierat delirium med CAM-ICU. Slutsats: Det ansågs vara ett trovärdigt verktyg som fångade upp hypoaktiva delirium. Upplevdes även som svåranvänd relaterat till frågorna i  bedömningsinstrumentet. Klinisk blick, teamarbetet, miljö och rutiner hade en viktig funktion för att intensivvårdspatienten ska få en bedömning med CAM-ICU. / Background: Within intensive care, acutely and critically ill patients will be taken  cared by intensive care nurses. Critically ill intensive care patients affected from intensive care delirium to a large extent and is associated with increased mortality and prolonged hospital stay. CAM-ICU is a validated instrument that assesses the mental state and whether the patient has delirium. CAM-ICU describes as a user friendly and difficult to handle. Purpose: Describe intensive care nurse's experiences of using the assessment instrument CAM-ICU in intensive care patients. Method: Qualitative interview study with ten intensive care nurses from a hospital in central Sweden. Analys of data according to qualitive content analyse. Results: Three categories were found in the results: To applicate assessment instrument CAM-ICU, the assessment instrument CAM-ICU ease of use and organizational conditions. CAM-ICU was found to register hypoactive delirium. But was mostly used for clinical signs of delirium. The CAM-ICU flowchart was perceived as easy to follow, but the questions in the instrument were sometimes perceived as difficult to ask. Support from management, reminders from colleagues and doctors were perceived to be lacking after delirium was identified with the CAM-ICU. Conclusion: It’s considered a good tool that captures hypoactive states of delirium. CAM-ICU where perceived as difficult to use in relation to the questions in the assessment instrument. The clinical view, teamwork, environment and routines had an important function for the intensive care patient to receive an assessment with CAM- ICU.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Risken för att drabbas av ett intensivvårds-delirium under vårdtiden är av varierande storlek. Om patienten drabbas av ett delirium kan det leda till allvarliga konsekvenser. Konsekvenserna innefattar en ökad mortalitet, längre vårdtid, ett ökat lidande och även att kostnaderna blir högre. De bedömningsinstrument som finns används i varierande grad på olika intensivvårds-avdelningar världen över. Det mest valida och användbara är Confusion Assesment Method, CAM-ICU; ett mätverktyg utarbetat för att användas inom intensivvården där det kan användas på patienter som fortfarande är intuberade och således inte har en möjlighet att uttrycka sig verbalt. Syfte: Belysa den aktuella forskningen gällande omvårdnad av patienter som drabbats av intensivvårds-delirium. Metod: Studien är en litteraturöversikt med mixad metod och konvergent design. Resultat: Studien visar att omvårdnadsåtgärder gällande behandling av intensivvårdsdelirium används men det finns inga riktlinjer för hur patienterna ska behandlas. Den forskning som finns visar få signifikanta resultat. De kategorier av omvårdnadsåtgärder som litteraturen visar är kognitiv stimulans, miljö, läkemedelsanvändning och fysisk fasthållning. Slutsats: Studien visar att det är svårt att mäta effekterna av olika omvårdnadsåtgärder som patienter med intensivvårds-delirium blir behandlade med. Klinisk betydelse: Genom fördjupad kunskap om delirium får sjuksköterskan en bättre förståelse för tillståndet och således även för omvårdnaden som ges. Att belysa det faktum att forskningen kring omvårdnadsåtgärderna vid delirium är bristfällig skapas möjlighet till vidare efterforskning. / ABSTRACT Background: The risk for intensive care delirium during hospitalization is of varying size. If the patient experiences a delirium it can lead to serious consequences. The consequences include increased mortality, longer hospital stay, increased suffering and even higher costs. The screening tools that are available are used in varying degrees in different intensive care units worldwide. The most valid one are the Confusion Assessment Method, the CAM-ICU; a screening tool developed for use in intensive care where it can be used on patients who are still intubated and thus do not have a chance to express themselves verbally. Aim: Highlighting the current research regarding the care of patients suffering from intensive care delirium. Method: The study is a literature review with a mixed approach and convergent design. Results: The study shows that nursing interventions regarding the treatment of intensive care delirium are used but there are no guidelines for how the patients should be treated. The research shows few significant results. The categories found from the literature were cognitive stimulation, environment, medication and physical restraint. Conclusion: The study shows that it is difficult to measure the impact of nursing interventions that patients with intensive care delirium are treated with. Relevance to clinical practice: Increased knowledge of delirium may give the nurse a better understanding of the condition and thus also for the care they provide. To highlight the fact that the research on nursing interventions for delirium is flawed which creates the opportunity for further research.

Background. Patients, who are receiving life-threatening treatment at the intensive care unit (ICU), often suffer from failure in their vital organs. Supporting treatement of their organs is a important part of the work in the ICU.  An overlooked complication in these patients is cognitive failure due to critical illness, also known as ICU-delirium. Research studies show that patients with ICU-delirium have increased care time and increased mortality. Aims The aim of this study was to describe the intensive care nurse's perception of and how ICU-delirium is assessed. The aim was also to compare how often assessment of ICU-delirium occurs with the frequency of assessment of sedation depth. Results 45 intensive care nurses responded that ICU delirium requires active measures from healthcare professionals. 43 considered that ICU delirium is a common response to the environment in an intensive care unit. Some (n= 40) indicated that their department has a routine regarding sedation, but 21 states that the protocol does not specify how often ICU delirium is to be assessed. The most common method for assessing ICU delirium was to see if the patient can follow instructions (n= 19) and if the patient has an outgoing behavior (n = 10). 42 indicated that ICU delirium is an under-diagnosed problem and 40 that it is a challenge to assess the patient. The study showed a significant difference (p = .0001) between how often intensive care nurses assess sedation depth and how often ICU delirium is assessed. Conclusions. The conclusion is that sedation assessment is performed more often than assessment of ICU-delirium. More education in the subject and more in-depth research is recommended. / Bakgrund. Patienter som vårdas inom intensivvården har ofta drabbats av kritisk sjukdom med svikt i vitala organ som följd. Understödjande behandling av dessa organ är en viktig del i arbetet inom intensivvården. En förbisedd komplikation hos patienten är sviktande kognitiva funktioner på grund av kritisk sjukdom, även benämnt intensivvårdsdelirium (IVA-delirium). Patienter med IVA-delirium har tidigare forskning visat ge längre vårdtider och ökad mortalitet. Syfte  Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om och hur IVA-delirium bedöms. Syftet var också att jämföra hur ofta bedömning av IVAdelirium sker med hur ofta bedömning av sederingsdjup sker. Metod En beskrivande och jämförande studie med kvantitativ ansats. Enkäter (n=112) delades ut till intensivvårdssjuksköterskor där 45 besvarades.  Huvudresultat 45 intensivvårdssjuksköterskor svarade att IVA-delirium kräver aktiva åtgärder från vårdpersonalen. 43 ansåg att IVA-delirium är en vanlig respons på miljön vid en intensivvårdsavdelning. En del (n=40) angav att deras avdelning har en rutin angående sedering men 21 uppger att protokollet inte anger hur ofta IVA-delirium ska bedömas. Den vanligaste metoden för att bedöma IVA-delirium var att se om patienten kan följa instruktioner (n=19) och om patienten har ett utåtagerande beteende (n=10). 42 angav att IVA-delirium är ett underdiagnosticerat problem och 40 angav att det är en utmaning att bedöma hos patienten. Studien visade en signifikant skillnad (p=.0001) mellan hur ofta intensivvårdssjuksköterskor bedömer sederingsdjup och hur ofta IVA-delirium bedöms.  Slutsatser Slutsatsen är att bedömning av sedering utförs oftare än bedömning av IVA-delirium. Mer utbildning inom ämnet och mer djupgående forskning rekommenderas.

The purpose of this research was to seek a deep understanding of the lived experience of intensive care nurses caring for patients with delirium. Delirium affects a large proportion of adult patients in the intensive care unit (ICU). Delirium has been linked to increased morbidity and mortality, longer intensive care and hospital length of stay, long-term cognitive impairments, short-term and long-term psychological distress, and increased hospital and health system costs. Critical care nurses play central roles in preventing, identifying, and treating ICU patients with delirium. Semi-structured interviews were conducted with eight intensive care nurses working in an ICU in a tertiary level, university-affiliated hospital in Ontario, Canada. The researcher analyzed the interviews using an interpretive phenomenological approach as described by van Manen (1990). The essence of the experience of critical care nurses caring for ICU patients with delirium was revealed to be finding a way to help them come through it. Six main themes emerged: It's Exhausting; Making a Picture of the Patient's Mental Status; Keeping Patients Safe: It's a Really Big Job; Everyone Is Unique; Riding It Out With Families; and Taking Every Experience With You. The findings describe how intensive care nurses find a way to help patients and their families through this complex and often distressing experience. This study has contributed to the understanding of the lived experience of ICU nurses caring for patients with delirium.

Intensive care unit delirium from nurse's perspective Introduction: Delirium is a disturbance of consciousness, one of the most frequent organ dysfunctions in the ICU. Delirium occurs in 60 - 80% patients who receive mechanical ventilation and is independently associated with increased mortality and development of post-ICU neurocognitive deficit in adult ICU patients. It is recommended to monitor delirium routinely with validated screening tools (CAM-ICU or ICDSC). Experienced and well educated nurse, armed with appropriate diagnostic tools, can actively participate in prevention, diagnosis and therapy od delirium. Objective: This Master diploma thesis objective was to get to know current knowledge of nursing staff working in Czech ICUs about delirium and their clinical praxis. Method: Quantitative research was conducted with a questionnaire filled by nursing staff of ICUs for adult patients in two university and one regional hospital in Czech Republic from August to September 2017. Results: Altogether, 110 questionnaires from 130 have returned (84% return). The outcomes showed that 63% of nurses are sufficiently informed on ICU delirium, 66% would appreciate more education on the subject. All in all, 51% of nurses don't prevent delirium in their patients and 35% don't even know what are the...