I föreliggagande uppsats undersöks hur språksyn lyser igenom undervisningen i svenska som andraspråk i två nya upplägg i den kommunala skolan. Båda skolformerna är startgrupper för nyanlända invandrare och kallas vanligtvis för Sfi (svenska för invandrare) och IMSPR (Individuella programmet, språkintroduktion). Den förstnämnda är för vuxna och den sistnämnda för ungdomar. Utifrån en diskussion i teoriavsnittet om skillnader mellan grammatikbaserad undervisning och sociolingvistisk undervisning är uppsatsens teoretiska utgångspunkt att studera hur lärarna uppfattar sin egen undervisning. Båda inriktningarna har en sociolingvistisk prägel med funktionell språkundervisning men grammatiska och över huvud taget språksystematiska moment förekommer. I litteraturgenomgången redogörs för de uppsatser och rapporter som anses relevanta. Föregående skribenter har ett annat fokus men deras resultat är intressanta också för denna uppsats.Slutsaten i uppsatsen är att lärarna och övriga informanter på ett nytt och innovativt sätt ökar motivationen hos eleverna genom att varva praktiska och teoretiska lektioner. De exempel som undersökts visar att det går att förändra en utbildning som också den statliga utredningen om Sfi föreslog 2003 (SOU 2003:77). Ökar motivationen så ökar också studieviljan hos eleverna och om de grammatiska och språksystematiska undervisningsmomenten inte är alltför svåra kan de uppfattas både välvilligt och som viktiga av eleverna och mer hanterbara för lärarna.