Studiebesök som undervisningsform i religionskunskap kan innebära både didaktiska möjligheter och utmaningar. Vidare kan det vara komplicerat att ta med eleverna in i religiösa lokaler under obligatorisk undervisningstid, då skolan som sådan ska vara icke-konfessionell. Den här uppsatsen har som syfte att undersöka detta närmare genom en hermeneutisk ansats där olika forskningar tolkas utifrån uppsatsens frågeställningar.  Skolinspektionen (2012) pekar på att studiebesöket får och bör göras i religionsundervisningen, så länge eleverna inte utsätts för någon trospåverkan. Holmqvist Lindh (2016) menar att all undervisning i någon form alltid påverkar, vilket också är meningen med undervisning. De didaktiska möjligheterna och utmaningarna problematiseras utifrån det som sker i lokalen, lokalen i sig samt trosrepresentantens roll. Vidare problematiseras komplikationer med att besöka religiösa platser utifrån den religionsfrihet som råder i Sverige. Denna frihet omfattar både frihet till religion samt frihet från religion. Således ska föräldrar kunna skicka sitt barn till skolan utan att behöva oroa sig för att barnet blir påverkat av religiösa inslag. Jackson (1997), (2009) presenterar hur man bör närma sig religionskunskap utifrån en tolkande ansats där öppenhet och flexibilitet får råda både bland lärare och elever. Vidare lyfter han vikten av att religionen inte ska vara något abstrakt och konstigt för eleverna utan att alla, oavsett religiös eller icke-religiös positionering, kan skapa en förståelse och reflektera såväl över sin egen livsåskådning som andras.  Det som beskrivs vara av värde gällande dessa didaktiska möjligheter och utmaningar visar sig vara själva planerandet av studiebesöket, med alla de olika didaktiska val såsom vart man ska gå och vem man ska träffa. Vidare visar sig trosrepresentantens roll vara viktig, dels utifrån dennes personlighet men även utifrån det inifrånperspektiv som kan erbjudas i studiet av religionen.  Mycket pekar på att om eleverna ska uppnå det ämnesmål i religionskunskap som gäller att skapa sig en förståelse för andras livsåskådningar och förberedas för att leva i ett mångkulturellt samhälle, kan det vara direkt nödvändigt med studiebesök till olika religiösa platser. Detta studiebesök bör då noga planeras och arrangeras utifrån att eleverna får ut så mycket som möjligt av besöket och läraren bör följa upp med det viktiga efterarbetet senare i klassrummet.

No description available.

This study examines primary school teachers approach towards the Abrahamic religions of Judaism, Christianity and Islam. The aim is to make a contribution to the academic discussion of the advantages and disadvantages when teachers emphasize differences or similarities between these religions. In addition, the study highlights the importance of religious education for the promotion of social unity. Also the topic of morality in a society, whether it can strengthen or not the consensus regarding fundamental values, norms and goals. The study is based on a survey of 22 questions in three key areas: Background facts, Lesson planning and teaching, alongside The importance of religion education for individuals and society. The survey was answered by 124 teachers of religion at primary school. Additionally five pedagogical plans from the same selection group have been studied. The results are both quantitative and qualitative. The study rests on the assertion that Abraham's children is a tool that can teach the common history of Judaism, Christianity and Islam. Previous research shows different positions using Abraham's children as a pedagogical concept. The vast majority amongst the participants of the study consider it to be of great importance to show the similarities of religions. As a result they also believe that it has the opportunity to promote social togetherness in a positive direction. Looking at the result through Émile Durheim's theory of social solidarity, this clarifies that an individual as a subject is not the same when part of a collective. Social development will arise when people gather as a group. / Denna studie undersöker hur lärare på låg- och mellanstadiet hanterar de abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen och islam. Syftet är att lämna ett bidrag till den vetenskapliga diskussionen om för- och nackdelar med att som lärare i religionskunskap främst betona olika religioners olikheter eller likheter. Dessutom belyser studien vilken betydelse religionsundervisningen kan få för främjandet av social sammanhållning och moraluppfattningen i ett samhälle. Det vill säga om den kan stärka samsynen kring grundläggande värden, normer och mål. Studien genomfördes främst med hjälp av en enkät. Denna innehöll 22 frågor uppdelade under de tre rubrikerna Bakgrundsfakta, Lektionsplanering och undervisning, samt Religionsundervisningens betydelse för individ och samhälle. Enkäten besvarades av 124 lärare i religionsämnet på låg- och mellanstadiet. Som komplement har fem pedagogiska planeringar från samma urvalsgrupp studerats. Resultaten är både kvantitativa och kvalitativa. Studien tar avstamp i uttrycket Abrahams barn som ett verktyg för att visa på judendomens, kristendomens och islams gemensamma historia. Inom tidigare forskning finns två konkurrerande uppfattningar om Abrahams barn som pedagogiskt koncept. De allra flesta som deltog i studien anser det vara av stor vikt att visa på religionernas likheter. Som en naturlig följd av detta anser de även att religionsämnet har stor möjlighet att främja den sociala sammanhållningen i positiv riktning. Genom att se resultatet genom Émile Durheims teori om social sammanhållning tydliggörs att en individ som solitär inte är densamma när den ingår i ett kollektiv. När människor samlas i grupp uppstår det sociala fenomen.