Syftet med denna studie är att undersöka hur Göran Lindberg konstrueras som ideal/icke ideal gärningsman i dokumentären Kapten Klänning – Polischef och våldtäktsman. Grunden för studien är Nils Christies begrepp det ideala offret samt den ideala gärningsmannen men vi använder oss i vår analys även av maskulinitetsteori med extra fokus på intersektionella aspekter i framställningen av Lindbergs maskulinitet. Då denna studie fokuserar på konstruktionen av Göran Lindberg grundar sig studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt i konstruktivismen. Materialet analyserades med hjälp av en tematisk analys där huvudteman inom den teoribildning och tidigare forskning som hör till studien skapade teman att följa och vara uppmärksam på under materialgenomgången. Resultatet visade att Göran Lindberg konstrueras som en person som bär en hjältemask, men under denna hjältemask döljer sig ett monster. Detta monster framställs som Göran Lindbergs sanna jag och det bidrar till en konstruktion av honom som en ideal gärningsman. I vissa scener konstrueras han som en stor, stark, kontrollerad man som representerar hegemonisk maskulinitet, i andra framställs han som en svag man med tvångsmässiga beteenden som leder till kontrollförlust. Resultatet visar även att Göran Lindbergs offer till största delen framställs som ideala offer även om de inte uppfyller Nils Christies alla kriterier för detta. Därav är det möjligt att utifrån denna studie påstå att inte alla kriterier gällande idealt offer och ideal gärningsman behöver uppfyllas för att en konstruktion av dessa ska vara möjlig. Det är även tänkbart att kriterierna ändras över tid och är olika beroende på brottstyp.

Kim Marie Johansson, tidigare känd som Kristoffer Johansson, är en av media omskriven brottsling som dömdes för att ha dödat och styckat hennes tidigare flickvän. Under 2018 blev det uppmärksammat av media att Johansson genomgått en könskorrigering och bytt namn till Kim Marie Johansson. Syftet med vår studie har varit att fördjupa kunskapen kring medias genuskonstruktioner av Kim Marie Johansson före och efter hennes könskorrigering, för att sedan undersöka om det funnits skillnader mellan dessa. För att undersöka detta användes en genusteoretisk ansats med stöd av Petterssons (2003) uppställda dikotomi och Christies (2001) beskrivning av den ideala gärningsmannen. Brennan & Vandenbergs (2009) beskrivningar av kvinnliga förövare som “bad” och “mad/sad” applicerades även på analysen. Materialet bestod av artiklar från Aftonbladet, Expressen och NSD där vi tittade på två olika tidsperioder: perioden då Johansson blev dömd och efter att Johansson genomgått en könskorrigering. Forskningsdesignen för studien har varit en flerfallsstudie där vi använde en tematisk analys. Resultaten visar att Johansson beskrivs i enlighet med både femininiteter och maskuliniteter under de båda tidsperioderna och rör sig även mellan de olika begreppen “bad” och “mad/sad”. Johansson framställs under båda tidsperioderna som avvikande från normativa genusföreställningar, avsett till de begrepp som använts som analysverktyg för studien.