Bakgrund: Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning har en risk att drabbas av intensivvårdsdelirium, ett allvarligt förvirringstillstånd som medför en ökad mortalitet. Tillståndet kan vara en utmaning att upptäcka hos patienter på grund av sedering. Patienter med intensivvårdsdelirium kan vara utåtagerande, oroliga och ha en låg samarbetsvilja, vilket kan försvåra eller förlänga vårdtiden för patienten. Intensivvårdssjuksköterskan har ett ansvar att arbeta förebyggande mot intensivvårdsdelirium. Syfte: Att identifiera intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av vad som hindrar eller underlättar det förebyggande arbetet av intensivvårdsdelirium. Metod: Beskrivande design med kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer gjordes med sju intensivvårdssjuksköterskor på ett sjukhus i mellersta Sverige. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Studien resulterade i att förebyggande omvårdnaden mot intensivvårdsdelirium är komplex och involverar flera olika aspekter som presenteras i sex kategorier: Att mobilisera för att förebygga delirium, Att anhöriga kan vara en resurs, Att se fördelar och nackdelar med sedering, Att kommunicera med patienten har en betydelse, Att den patientnära miljön har en betydelse och Att använda erfarenheter och rutiner. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att den förebyggande omvårdnaden mot intensivvårdsdelirium var komplex och involverar flera olika aspekter. Vad som kan hindra eller underlätta förebyggande omvårdnad påverkades av mobilisering, anhörignärvaro, sederingsgrad, information till patient, hur den patientnäramiljön var utformad och hur intensivvårdssjuksköterskor använder sig utav rutiner och kunskap som finns. En ökad medvetenhet i det patientnära, dagliga arbetet kan i sin tur kan bidra till en högre överlevnad och färre antal vårddygn för patienten. / Background: Patients who are cared for in an intensive care unit have a risk of suffering from intensive care delirium, a serious state of confusion that has resulted in increased mortality. The condition can be a challenge to detect in patients due to sedation. Patients with intensive care delirium can be aggressive, anxious and uncooperative, which can complicate or prolong the patient's care. The intensive care nurse has a responsibility to work preventively against intensive care delirium. Aim: To identify the intensive care nurse’s experience of what hinder or facilitate the preventive work of intensive care delirium. Method: Qualitative interview study with a descriptive approach. Seven semistructured interviews were conducted with intensive care nurses in centeral Sweden. Data were analyzed according to qualitative content analysis. Result: The study resulted in that preventive care against intensive care delirium is complex and involves several different aspects that are presented in six categories: To mobilize to prevent delirium, That relatives can be a resource, To see advantages and disadvantages of sedation, communicate with the patient matters, That the environment close to the patient is important and To use experiences and routines. Conclusion: The intensive care nurses felt that the preventive nursing care against intensive care delirium was complex and involves several different aspects. Factors that can hinder or facilitate preventive nursing were affected by mobilization, presence of relatives, depth of sedation, information to the patient, how the environment close to the patient was designed and how intensive care nurses use existing routines and knowledge. An increased awareness in the daily work close to the patient can in turn contribute to a higher survival and fewer days of care for the patient.

The aim: was to describe and compare a group of experts and critical care nurses' agreement in detecting delirium in intubated, ventilator treated patients with sedation / analgesia, before and after an in house training intervention with the instrument Confusion Assessment Method for the Intensive Care Unit (CAM-ICU). Method: A quasi-experimental study, one group pretest - posttest design. A convenience sample of 17 critical care nurses in a general intensive care unit included. To detect delirium the instrument CAM-ICU was used, 21 paired tests before and 22 after an educational intervention. Main Results: The results showed that after an in house training intervention sensitivity and kappa coefficient improved of the characteristic 1 "acute onset and fluctuating course," an improvement that was significant. In other features, and overall values were signs of numerical improvement and deterioration in sensitivity, specificity and kappa coefficient but no significant change. Conclusion: Implementing a new instrument for detecting delirium in clinical practice requires education and follow-up. A small sample of critical care nurses with varying ability to use the new instrument and the fact that patients' status may change rapidly making it difficult to draw any conclusions from this study. It is clear, however, that education and follow-up is needed when new care routines are introduced, and that further studies are needed to clarify whether the CAM-ICU is a valit and reliable instrument to use in clinical practice. / Syftet var att beskriva och jämföra en expertgrupp och intensivvårdssjuksköterskors överensstämmelse i att detektera delirium hos intuberade, respiratorbehandlade patienter med sedering/analgesi, före och efter en utbildningsintervention med instrumentet Confusion assessment method for the intensive care unit (CAM-ICU). Metod: En kvasiexperimentell studie, en grupps pretest – posttest design. Ett bekvämlighetsurval på en allmän intensivvårdsavdelning där inkluderades 17 intensivvårdssjuksköterskor. För att detektera delirium användes instrumentet CAM-ICU, 21 parmätningarna före och 22 efter en utbildningsintervention. Huvudresultat: Resultatet visade att efter utbildningsinterventionen förbättrades sensitiviteten och kappa koefficienten i kännetecken 1 ”akut insättande eller fluktuerande förlopp”, en förbättring som var signifikant. I övriga kännetecken och totalvärden fanns tecken på numerär förbättring och försämring i sensitivitet, specificitet och kappakoefficient men ingen signifikant förändring. Slutsats: Att implementera ett nytt instrument för att detektera delirium i klinisk verksamhet kräver utbildning och uppföljning. Ett litet sample av intensivvårdssjuksköterskor med varierad förmåga att använda det nya instrumentet samt det faktum att patienters status hastigt kan förändras gör det svårt att dra några slutsatser av denna studie. Klart är dock att utbildning och uppföljning behövs när nya vårdrutiner införs, och att ytterligare studier behövs för att klargöra om CAM-ICU är ett valit och reliabelt instrument att använda i klinisk verksamhet.